Idag röstar
FN:s generalförsamling om att uppgradera Palestinas FN-status. Israel och USA
lär gå emot men det är inte omöjligt att de vinner en majoritet för sin sak.
Hur Sverige tänker rösta vet antagligen inte ens Carl Bildt förrän han kollat
över axeln på EU-kamraterna.
Hur det än
går är ett erkännande av Palestina och ett förverkligande av den tvåstatslösning
som FN tog beslut (resolution 181) om redan 1948 den enda rimliga och rätta
vägen för att skapa en framtid för palestinierna som levt som flyktingar sedan
dess och dessutom en fredligare framtid för Israel.
Det senaste
våldsutbrottet i Gaza sades ha utlösts av en raket mot en israelisk arméjeep.
Andra menade att det var en israelisk dödsskjutning av en 13-årig palestinsk
pojke ett par dagar innan dess. En del menade att det var mordet på andremannen
för Hamas väpnade gren al-Jabari.
Enligt mitt
sätt att se är det den etniska rensningen av staten Israel som den utförde vid
dess utropande 1948 som är roten till alla våldsutbrott. Fördrivningen av
750.000 palestinier från det som då blev Israel men tidigare var mandatet
Palestina var en folkrättslig tragedi som aldrig borde ha tolererats. Många har
både fötts och dött i flyktingläger och många lever i exil i både närliggande
och fjärran länder.
Häromdagen
träffade jag en man vars föräldrar fördrevs från sitt hus under Nakban 1948. De
hade fortfarande nyckeln kvar till huset de då bodde i, berättade han. Det är
en historia jag hört många gånger. De fördrivna tog med sina nycklar i hopp om
att snart återvända till sin egendom. Nu är många av husen rivna eller
exproprierade av israeliska medborgare. Låsen är bytta och någon realistisk
chans att återvända finns inte.
Men en
erkänd palestinsk stat skulle återupprätta åtminstone något av rättvisa och ge
känslan av ett hem åter för de som väntat på att få sätta nyckeln i dörren till
sina forna hus. Det är symboliskt nog
nyckeln till lösningen av konflikten Israel/Palestina. Omröstningen i FN idag
kan vara ett viktigt steg på vägen. Den som varit så oändligt lång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar