Valet i USA: Att fundera över inför valvakan

När valet i USA nu närmar sig verkar uppfattningen i media vara att Obama trots allt vinner. Medias fokusering i rapporterna inför valet har varit oerhört ensidigt inriktat mot just presidentkandidaterna och då enbart de två stora, Obama och Romney.

Det amerikanska styrelseskicket är emellertid en treenighet, där makten balanseras mellan presidenten, representanthuset och Högsta Domstolen. En ”check and balance”-akt. Valet till senat och kongress borde alltså vara lika intressant liksom, egentligen, vilken världsbild som de mäktigaste domarna dömer efter.

Men det amerikanska valsystemet är oerhört komplicerat och möjligen för invecklat för att beskrivas på ett medialt slagkraftigt sätt?

Förutom det tredelade styrelseskicket inverkar också pengarnas makt på den framtida presidentens maktutövning. Sponsorpengar från stora företag och stenrika kapitalägare har investerats i en viss politik som dessutom inte alltid torgförs offentligt. Professorn vid Princeton University Martin Gilens skriver, i sin studie ”Affluence and Influence, Economic Inequality and Political Power in America”, att den stora majoriteten “är maktlösa när det gäller att forma den statliga politiken när deras behov och önskningar avviker från de mycket rikas”. 

Dessutom vet vi ganska lite om de otal lobbygrupper (även de oftast sponsrade av kapitalstarka krafter) som utövar stort inflytande över politiken. Det mest belysta exemplet kanske är NRA:s (National Rifle Association) inflytande över vapenlagarna.

Den amerikanska demokratin har problem med trovärdigheten. Republikanerna styrs dessutom numera av en samling lobbyorganisationer som företräder värdekonservativa och/eller libertarianska åsikter och uppfattningar om verkligheten. Inte undra på att de stora ekonomerna, som Joseph E Stiglitz, börjar bli nervösa.

 

Martin Gelin, som studerat dessa rörelser noggrant, menar att dessa är lika inflytelserika som världsfrånvända. Det är inte svårt att hålla med i vetskap om att vicepresidentkandidaten Paul Ryans (som framhålls som en stor strateg hos Republikanerna) främsta inspirationskälla är Atlas Shrugged, en karaktär från en fantasyroman som vill använda guldmynt istället för papperspengar.

Just världsfrånvända är uttrycket journalisten Fareed Zakaria – som har kallat sig moderat konservativ – använder om Republikanerna. Gelin återger i sin (utmärkta) bok Den Amerikanska Högern en debattartikel i Washington Post förra året i vilken Zakaria pekade  ut skattesänkarpolitiken som främsta orsak till USA:s enorma budgetunderskott. En annan journalist, Michael Lewis, menar att de ”friedmanska libertarianerna” bär på ”mer orealistiska, utopiska drömmar än vad vänstern hade på 70-talet”. Ronald Reagans gamle ekonomiske rådgivare slutligen, Bruce Bartlett, kallar numera idén om att skattesänkningar betalar sig själva och inte ökar underskottet för ”fullständigt nonsens”. Han tror också att republikanerna är så långt högerut att inte ens Reagan haft en chans att nomineras till Republikanernas presidentkandidat idag. Enligt Bartlett finns det idag ingen konservativ intellektuell rörelse. De håller tyst ”eftersom de är rädda för attacker”. Hans hopp för det republikanska partiet är att det förlorar valet och därmed tvingas ta avstånd från ”extremism, dogmatisk ideologi och samspelet med religiösa fanatiker som förespråkar homofobi, rasism, invandringsfientlighet och andra avskyvärda åsikter”.

Det kan det alltså vara värt att notera några saker inför tisdagens stundande valvaka:

1) presidenten som väljs har mindre makt än man kan få intryck av i mediernas beskrivning

2) valet till senat/representanthus är minst lika viktigt

3) många miljarder dollar har investerats i en viss politik, som förnekar klimaförändring, vill krympa statens inflytande, sänka skatter etc etc

4) lobbygrupper har bedrivit (och kommer fortsätta bedriva) envetna, högljudda, aggressiva och välfinansierade kampanjer riktade mot representanterna för de amerikanska väljarna

Frågan är alltså vad för slags politik som kommer ut på andra sidan av en sådan här apparat?

Avslutningsvis är det alltså rimligt att hävda att det kan spela mindre roll om Obama blir omvald än det förefaller vara vid en ytlig blick på kampanjerna. Inte ens en majoritet i senaten för Demokraterna ger garanti för en politik som speglar folkviljan.

Martin Gelin är övertygad om att nya ”Tea-Party-rörelser” kommer att dyka upp och mobilisera konservativa gräsrötter. Han avslutar sin bok med att citera historikern Rick Perlstein;

”Konservatismen håller inte på att bli mer vansinnig, och den är sinte heller på väg att försvinna. Den håller bara på att får mer makt”