Lösningen på alla miljöproblem och den globala uppvärmningen
lanseras alltmer i termer av Grön ekonomi
eller Grön kapitalism. På den stora konferensen
om hållbar utveckling Rio +20 var den gröna ekonomin ett huvudtema som metod för
att lösa, fick man intryck av, i stort sett alla problem. Även
fattigdomsbekämpning och social rättvisa. Men det talas också om Grön Girighet eller Green Greed.
En kampanj mot Grön Ekonomi har startats av ett antal
folkrörelser vilket togs upp vid en alternativ konferens till Rio +20, Folkets
Forum. Grön Ekonomi var en av de stora lanseringarna under Rio +20 och framstår
alltmer som kapitalismens svar på kritiken om evig tillväxt. Budskapet är att
vi har förmågan, den tekniska kunskapen och kapaciteten att skapa ett
ekologiskt hållbart sätt att fortsätta som förr att konsumera och hålla uppe
tillväxtsiffrorna.
”Grön Ekonomi är
kapitalismens nya spjutspets” (Kim Moberger, Latinamerikagrupperna).
För att hålla den här uppfattningen vid liv är det viktigt
att få människor att tala om samhället och sina medmänniskor på ett nytt sätt.
Vi har redan hållit på med att förändra vokabulären i ett antal år nu. Sossarna
kom nyligen med en affärsplan för
Sverige och vi beskrivs ofta i de offentliga institutionernas interna
föreskrifter som kunder och inte som
medborgare.
Det här med
människan som kund tar WWF upp i rapporten ”Common Cause – the case for working with
our cultural values”. När
vi ser oss själva som kunder är det lättare att få oss att anamma materialism,
individualism och konkurrenstänkande. Värden som behövs för en omställning av
konsumtionssamhället till ett ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbart
samhälle - empati, solidaritet, naturkänsla och gemenskap – försvagas däremot.
Fria Tidningen (som jag alltmer börjar bli ett huvudorgan
för grön samhällskritik) har skrivit en hel del om detta. Kristian Borg belyser
i en artikel, ”Det gröna guldet”, hur viktig en grön profil är för kapitalet:
”Ekoboomen är intimt
förbunden med vår konsumtionsorienterade livsstil. Enligt Heather Rogers riktar
sig den nya gröna vågen mot det stora antal som ínte är villiga att göra
uppoffringar´. Att rädda planeten ska
vara både lätt och roligt, är tanken”.
Green Greed är begreppet som myntats av kritiker
till den nya gröna ekonomin och alltmer börjar inta konturerna av ”den globala
kapitalismens nya ansikte”, som Kristian Borg formulerar det.
Förnuftet
säger de flesta människor att vi inte kan fortsätta med samma produktion och
konsumtion som nu och detta är förstås ett dilemma för ledande företagare och
riskkapitalister som ser en lösning i den gröna stämpeln. Vi förväntas sedan
kunna öka tillväxten varje år som vanligt och vinsterna kan ramla in i
oförminskad takt. Eller kanske i ännu högre takt som Borg antyder bland annat
med ett citera entreprenören Richard Branson (grundare av Virgin Group):
”The fight
against greenhouse gases offers huge opportunities for profit”.
Den helt
uppenbara risken med att koppla kampen för att åstadkomma en hållbar tillvaro
för allt levande på denna planet till marknadsekonomin sammanfattas I rubrikform
I dagens SvD Näringsliv som förkunnar; “Röda siffror för grön energi”. Om exempelvis
kolkraften visar sig lönsammare kommer också kolkraften att förbli det
dominerande alternativet till oljan. När marknadskrafter ska lösa vår tids
stora miljöproblem läggs en enormt stor börda på konsumenten istället för på
producenten.
När de ansvariga
politikerna dessutom är starkt knutna till näringslivslobbyn, som vår
miljöminister Lena Ek, inser man också vilket oerhört bräckligt system denna
gröna ekonomi utgör eller är tänkt att utgöra.
Det
förefaller onekligen som att vår tids demokrati likriktats i så hög grad att
andra metoder är marknadsekonomin som problemlösare inte kan accepteras. Inte
ens för att rädda människans existens på jordklotet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar