lördag 10 november 2012

Blickar vänds mot Iran



Israel har länge haft ögonen på Iran. Även USA förstås, men på sistone har det amerikanska valet flyttat fokus för en tid. Nu är det över och den omvalda presidenten kommer snart att tvingas fästa blicken på ett antal utrikespolitiska punkter, varav Iran är den kanske viktigaste.


Är den islamiska republiken på väg att skaffa kärnvapen eller inte? Benjamin Netanyahu är naturligtvis övertygad och har försökt förmedla detta till övriga världen med sin överpedagogiska bombteckning i FN. 


I USA finns en stark opinion för att supermakten bör vara lika övertygade som Israel och skrida till handling. Amerikanska observatörer på marken har däremot inga säkra rapporter om att Iran verkligen strävar mot kärnvapentillverkning. Omvalet av Obama är bara aningen lugnande, då det hade varit värre med en Romney i sadeln på stridshästen USA med ett koppel ”trigger-happy” pådrivare i representanthuset. 


Mer insiktsfulla bedömare i USA placerar hotet mot världsfreden på andra håll än Iran. Generel Lee Butler, tidigare chef för USA:s strategiska befäl, menar exempelvis att Israel beväpnat sig med kärnvapen i ”den kittel av fiendskap” som Mellanöstern utgör. Han menar att det kan inspirera andra att göra samma sak, enligt uppgift i en intressant artikel av Noam Chomsky. 


Det vore också ganska naturligt och helt enligt teorin om terrorbalans som den realistiska skolans experter på internationella relationer bejakade så starkt under kalla krigets dagar. Den verkar dock ha lagts i byrålådan nu för att lämna plats för en liberal syn på världen vilken ibland tycks gå ut på att USA med olika medel försöker pressa mindre nationer att omfamna marknadsliberalism, inte sällan med våld. 

Butler anser emellertid alltså att Israel, och inte Iran, utgör största hotet mot fred. Israel har också helt godtyckligt och med stort förakt för världssamfundet angripit Libanon och Gaza vid upprepade tillfällen och utgör ett ständigt terrorhot mot palestinier boende där och på Västbanken. Den smygande bosättningspolitiken är en ständig provokation mot internationella lagar och ett hot mot en framtida palestinsk statsbildning och den tvåstatslösning som skulle kunna dämpa spänningen Israel-Palestina emellan.

Som Noam Chomsky påpekar i sin artikel, som jag länkat till ovan, har Iran under de senaste hundra åren bara varit aggressivt mot omgivningen under shahens tid då de, med USA:s stöd, angrep öar i Persiska viken. Många har kanske också glömt att det var Irak, då påhejade av USA, som angrep Iran under Iran-Irak kriget. De allra flesta har nog definitivt glömt (om de ens känt till det) att Israel en gång angrep en irakisk kärnreaktor under samma förevändning som de nu vill bomba Irans anläggningar. Enligt Chomsky menar den amerikanska underrättelsetjänsten att detta mycket väl kan ha satt igång Saddam Husseins kärnvapenprogram snarare än tvärtom, vilket var tanken.

Israels säkerhet skulle med all sannolikhet tjäna på en avspänningspolitik. Men högerpartiet Likud bedriver en styvnackad järnmurspolitik och i USA finns s.k. vänner av Israel som mot bättre vetande understödjer denna konfrontationspolitik som oundvikligen förlänger lidandet för alla parter i regionen.

Så till slut. USA:s blick är fixerad på Iran men borde istället riktas mot ett annat land som börjar på samma bokstav... 





Andra bloggar/artiklar om Israel som hot och krigstrummor runt Iran:
 







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar