Fortsättning
på temat varför Per Gudmundson hade så fel när han skrev i SvD 30okt14 om
Sveriges erkännande av Palestina: "Föreställningen om att Sverige går
främst bygger i sin tur på att någon annan följer efter. Mycket lite tyder på
det."
Jag blev i höstas tämligen provocerad av SvD:s Per
Gudmundsons påstående att det var mycket lite som tydde på att Sveriges
erkännande av Palestina skulle få efterföljare. Så jag brukar roa mig med
att räkna in alla de EU-länder som tar avgörande steg mot att erkänna Palestina
som stat. Nu ser jag ett TT-meddelande som förkunnar att jag kan lägga Italien
till listan. Belgiens regering har deklarerat att ett erkännande är på gång. I
andra länder har parlamenten uppmanat sina regeringar att ta detta steg. På den
listan finns nu Storbritannien, Irland, Frankrike, Portugal och Spanien samt
alltså nu Italien. Dessutom har de flesta parlamentariska omröstningarna om
frågan slutat med en förkrossande majoritet för ett erkännande av Palestina. I
det italienska fallet blev det 300 ledamöter för och 45 emot. Ofta har Sveriges
beslut nämnts i parlamentsdebatterna som föregått omröstningarna.
Parlamenten ska ju representera folkviljan och regeringen
utgöra den exekutiva delen av denna folkvilja så om vi nu ska ha någon tilltro
till det demokratiska systemet utgår jag ifrån att vi inom en nära framtid
också får se ett erkännande från de ovan nämnda regeringarna. Hur som helst
borde det vara svårt att bara avfärda dessa parlamentariska rekommendationer
som icke bindande. Det vore ju detsamma som att avfärda parlamentens roll som
representation för folkviljan som totalt oviktig eller betydelselös. Det tror
jag inte ens Per Gudmundson vill göra.
Så om vi räknar in EU-länder som redan erkänt eller tagit
avgörande steg mot ett erkännande finner vi nu förutom Sverige följande:
Belgien, Storbritannien, Irland, Frankrike, Portugal, Spanien, Italien,
Bulgarien, Cypern, Malta, Polen, Rumänien och Ungern. Det vill säga nära
hälften av alla EU-länder.
Dessutom antog EU-parlamentet den 17 december 2014 en
resolution där parlamentet säger att det ”i princip stöder erkännandet av palestinsk självständighet".
Det här tyder, enligt min mening, på att Sveriges agerande har
inspirerat andra att agera och att beslutet har varit något av en ”isbrytare”
som jag skrivit tidigare.
Vad det enligt Per Gudmundsons världsbild kan tyda på får
vi än så länge försöka gissa oss till...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar