Minnet av OUN och UPA i dagens Ukraina Del1

Jag har spenderat ett par dagar med att läsa en mycket intressant doktorsavhandling om Ukraina. Den är skriven av Yuliya Yurchuk och bär titeln “Reordering of meaningful worlds. Memory of the Organization of Ukrainian Nationalists and the Ukrainian Insurgent Army in post-Soviet Ukraine” (Stockholms Universitet, Södertörn, 2014).

Den ställer ett antal nyckelfrågor för förståelsen av vad som händer I det konfliktfyllda Ukraina idag och fokus är riktad mot de ukrainska militanta nationalistorganisationernas OUN (Organization of Ukrainian Nationalists) och UPA (Ukrainian Insurgent Army) roll som historiska referenser i det Ukraina som nu kämpar för sin överlevnad. Ett land som är på väg att falla sönder samtidigt som det fortfarande är uppe i ett nationsbyggande.

OUN och UPA beskrivs antingen som nationella hjältar eller som nazister och krigsförbrytare. Sällan något däremellan. Helt klart är att de har en historia med mörka delar som antingen förtigs eller förnekas eller lyfts fram och överbetonas. Således frågar sig Yurchuk varför dessa anti-demokratiska och blodbefläckade organisationer alls används av Euromajdan-rörelsen och de ukrainska partier som säger sig vilja förena Ukraina med det liberaldemokratiska Europa?

Varför har OUN:s och UPA:s historia fått en så framträdande plats under vissa tidpunkter och på vissa platser? Hur uppfattas minnet av dem av människorna i Ukraina? Och vad är det egentligen människor kommer ihåg? Yurchuk har utgått ifrån monument och de ceremonier som förekommer kring dessa och den politiska debatt som förts kring deras uppförande eller nedmontering.

Avhandlingen blir en resa genom det unga landets stormiga historia och lyfter fram det politiska spelet och striderna om historieskrivningen och vad detta betytt för utvecklingen fram till Euromajdan och dagens inbördeskrig.

Det här är frågor jag själv har funderat mycket kring och jag tänker i ett antal inlägg dels redovisa vad Yurchuk kommit fram till men också relatera till mina egna inlägg om Ukraina på den här bloggen och mina egna observationer på plats vid mina besök i Ukraina. Det är en mycket bra avhandling som jag rekommenderar läsning av. Den bidrar med väldigt mycket för förståelsen av dagens konflikt i landet och av det som hände på Majdan under några dramatiska vintermånader 2013-14. För den hågade finns den tillgänglig här. Men för den som inte orkar eller hinner ta sig igenom 252 sidor doktorsavhandling kanske de här inläggen kan vara en ersättning som kittlar lagom? 

Jag har ansträngt mig att göra den rättvisa och följer ganska strikt dess kronologi men har valt bort avsnitt som handlar specifikt om staden Rivne i västra Ukraina och regionen Volynien samt de mer detaljerade redovisningarna av monumenten och dess betydelse. Jag har intresserat mig främst för den politiska kampen om historieskrivningen och för presentationen av det förflutna och hur det yttrat sig och yttrar sig i dagens bräckliga läge. Själv har jag lärt mig mycket av den och vill gärna delge en del av det i de här inläggen som börjar här med en introduktion till avhandlingens idé och uppbyggnad.

Studier av minnet och minnesarbete

Genom att studera på narrativ och ritualer länkade till monument har Yurchuk kunnat iaktta vilka aktörer som varit involverade i vad hon kallar ”minnesarbete” (memory work) och därigenom närma sig svaren på varför den period av den ukrainska historien då OUN och UPA verkade (grovt sett mellan världskrigen och under några år efter 2vk) blivit så viktig och flitigt använd av olika aktörer i det moderna Ukraina. Samt inte minst vad detta förflutna betytt för dessa aktörer och för samhället i stort.

Genom att förlägga sin geografiska fokus på Rivne och Volhynien har hon försökt komma förbi den stereotypa uppfattningen om östra och västra Ukraina som annars används som delvis bedrägligt homogena tankefigurer i analyser av dagens händelser. Motsättningar mellan östra och västra Ukraina har varit en standardapproach ända sedan Samuel Huntington identifierade Ukraina som ett tudelat land, menar Yurchuk, men hävdar själv att verkligheten är aningen mer komplex och att motsättningarna inte exklusivt kan baseras i denna geografiska dikotomi.

Den politiska striden om dessa organisationer, OUN och UPA, handlar också om berättelsen om andra världskriget. Det som av Sovjet kallades - och fortfarande i Ryssland kallas - det Stora Fosterländska Kriget medan de ukrainska nationalisterna istället ser en förtvivlad nationell frihetskamp där Ukraina först ockuperades av Tyskland och sedan av Sovjetunionen.

Synen på kriget har varit föremål för politisk strid där partier försökt övertyga sina väljare om sin egen korrekthet och beskrivning av sig själva som de goda mot de andra, de onda.

De krigstida nationaliströrelserna har blivit nycklar till en ukrainsk motbild mot det sovjetiska perspektivet på kriget. OUN och UPA som ideal och förebilder för självständighetskamp och nationell identifikation fungerar dock sämre utan en viss ommöblering av historiken och tillrättaläggande av berättelsen om dessa organisationer. Tyngdpunkten för minnesarbetet läggs kring det ukrainska folkets heroiska självständighetskamp och missdåden tonas ned eller göms undan. Blir till av Yurchuk kallar ”troubling past”.

Hennes arbetshypotes har varit att OUN och UPA fungerat som ett nav (a hub) kring vilket en alternativ syn på kriget har kunnat skapas motsägande det sovjetiska narrativet som betonar ”den stora segern för det sovjetiska folket över fascismen”. En syn som också innefattar en nedtoning av erfarenheterna hos varje enskild nation inom Sovjetimperiet och stigmatiserar anti-sovjetiska rörelser aktiva under kriget, inklusive naturligtvis OUN och UPA.

Minnet av OUN och UPA går, menar Yurchuk, att förklara i termer av det stora behovet av att återberätta historien som en del av den ukrainska nationen frihetsprojekt men också mindre gruppers och individers behov av att bygga identiteter. Med sin avhandling visar hon hur mytologiseringen realiseras och hur bitar av det förflutna försvinner på vägen. Men också att motiven bakom mytologiseringen måste ses i den kontext i vilken myterna skapas. Vilket behov det finns av en viss typ av hjältar eller skurkar i en viss tid eller situation för att förenkla det hela.

Yurchuks begreppsvärld

Viktiga begrepp i Yurchuks studie är kulturellt minne med vilket hon avser växelspelet mellan det förflutna och nutid i socio-kulturella sammanhang. Hon talar också om minnesaktörer (memory actors) och minnesentreprenörer (memory entrepreneurs) vilket avser människor, intressegrupper, organisationer och institutioner som direkt och strategiskt agerar för att påverka minnet av OUN och UPA.

Det är naturligtvis ingen slump att dessa aktörer och entreprenörer haft så framträdande roller i Ukraina och i alla andra före detta sovjetrepubliker. Det nationsbyggande och fastställande av identiteter som de ägnat sig åt har gett upphov till en boom för monument och minnesmärken och andra markörer som kan tjäna som omdefiniering av staten och omorientering för nationen.

Myt och mytbildning är andra centrala begrepp som enligt Yurchuks tolkning blir bilder av gyllene tider, ideal och modeller av ordning av stor betydelse för människor i oroliga eller farliga tider och situationer. Myten ger kunskap om vägen till räddningen. Den gyllene tiden kan komma tillbaka. Men mytbilden måste naturligtvis också ha en klangbotten hos en viss självbild för att kunna bli ett element i någons identitetsbygge.

Ett sista viktigt begrepp är kunskap (knowledge). Yurchuk utgår från Deborah Brizman som talar om problematisk kunskap vilken skiljer sig från älskvärd kunskap, information som förstärker det vi redan vet och som hakar i vår tidigare kunskap. Medan problematisk kunskap är av den typ som inte passar in med vad vi vet sedan förut. Den är relaterad till vad som ofta benämns ”mörka förflutna”, ”svåra förflutna” eller ”suddiga förflutna”.

Bild: Kyiv Post. "Ukrainians have right to honor their own heroes"

Den som är ivrig att komma fram till själva undersökningen får ge sig till tåls till nästa inlägg där jag går in på monumenten som katalysatorer för minnen och markörer för ideal och värden. Men också med en egen historia som säger mycket om de politiska strömningarna över olika tidsperioder.