Kriget i Ukraina handlar allt mer om USA och Ryssland

Påståendet att ryska reguljära förband opererar i separatistkontrollerade delar av Ukraina återkommer gång på gång i media och bland politiska ledares kommentarer, bland andra Barack Obama. Nu hittar jag uppgifter på ett antal bloggar, både svenska och utländska, att den ukrainska arméns generalstabschef Viktor Muzhenko sagt att det inte finns några reguljära ryska förband i Ukraina, endast frivilliga ryska medborgare, varav en del boende i Ukraina. Det vill säga samma förhållande som råder för de flesta av de ukrainska frivilligbataljonerna som innehåller en hel del utländska medborgare. Bland annat ett antal svenskar.

Det ovanstående citatet från generalstabschefen hittar jag ingenstans på nätet annat än på bloggar eller ryska nättidningssidor. Den mest tillförlitliga träffen jag får om detta är den ryskägda, men Kiev-baserade, nyhetsförmedlaren Interfax-Ukraine som skriver om Viktor Muzhenkos uttalande men också om den ukrainska försvarsministern Stepan Poltorak som hävdar det motsatta. 

Det är inte alls omöjligt att försvarsministern har rätt. Det vill säga att ryska militärer, sanktionerat eller beordrat av den ryska militärledningen, åker in i Ukraina som ”frivilliga” civila och förstärker separatisterna. Men det förefaller lika troligt att de verkligen är helt frivilliga ryssar. Att de tjänstgjort i ryska armén är i så fall inte märkvärdigare än att de svenska frivilliga i Azov-bataljonen har gjort lumpen. Oavsett hur det är med saken är situationen nu sådan att både den ukrainska armén och separatiststyrkorna mobiliserar för en upptrappning av kriget och kanske någon form av avgörande. Just nu står slaget kring staden Debaltseve, som jag skrev om igår.

Det råder inte heller något större tvivel om att ryska vapen och vapensystem på ett eller annat sätt har tillförts separatisterna. Tanks och andra militärfordon av ryskt ursprung men utan beteckningar har ofta siktats av OSSE-observatörer. En typisk sådan rapport publicerades så sent som 30 januari:

 ”The SMM observed military equipment and vehicles at different locations in the Donetsk region. On the outskirts of “DPR”-controlled Makiivka (15km east of Donetsk), the SMM saw a column of seven unmarked armoured personnel carriers heading west towards Donetsk city, with one unmarked and covered military-style Ural truck. The SMM saw east of “DPR”-controlled Zhugres (30km east of Donetsk) a stationary, self-propelled Howitzer (122 mm). Two hours later, the SMM observed what it assumed was the same Howitzer five kilometres further east, now loaded on a flatbed trailer moving west towards Donetsk city. The SMM observed three stationary civilian buses full of men in military uniforms – some with assault rifles – in “DPR”-controlled Zhugres (30km east of Donetsk). The SMM could not see insignia on the uniforms. The buses were facing east. The SMM observed 11 tanks and one large artillery piece near “DPR”-controlled Ternove (163km north-east of Donetsk).”

(Mitt förtydligande: SMM= OSSE:s Special Monitoring Mission to Ukraine).

I brist på faktabaserade reportage sprids genom sociala medier spekulationer, propaganda och desinformation från ryska och ukrainska källor. På de svenska ledarsidorna återkommer ständigt grovt förenklande påståenden och en väldigt entonig anti-rysk hets. Viljan att söka fred är inte alltid den allra bästa från ukrainskt regeringshåll heller och beskjutning av civila förekommer från både regeringsstyrkor och separatiststyrkor. 

Den som följer OSSE-observatörernas rapporter kan notera att det oftast är väldigt oklart varifrån artilleribeskjutning kommer och vilka som avfyrar missilerna. Dessa observatörer möts också ofta av fientlighet och hindras att utföra sina observationer vid vägspärrar, både från ukrainska armén och från separatiststyrkor. De senaste rapporterna, från igår, vittnar om hur det brukar låta:

” While attempting to monitor government-controlled Myrna Dolyna (75km west of Luhansk), the SMM was stopped at a Ukrainian Armed Forces checkpoint at the entrance of the village. The checkpoint commander said that he had not received any information regarding the SMM’s freedom of movement and ordered the SMM to wait until he could clarify with his chain of command. The SMM members were not allowed to use their cell phones, were requested to present their SMM ID cards and state their nationality and date of birth. The SMM was not allowed to turn around and depart and the checkpoint commander refused to provide the name of the battalion commander. After being held for over an hour the SMM was denied access to Myrna Dolyna and departed.

The SMM was stopped at the “Mihailovka” checkpoint, 10km before “LPR”-controlled Alchevsk (43km west of Luhansk). The SMM was not granted access to the checkpoint “commander”, but was informed by the armed men affiliated with the “LPR” that it would not be allowed to pass without further instructions from their chain of command. 40 minutes later, three “LPR” members joined the checkpoint and started to display aggressive behaviour towards the SMM at which point the SMM turned around and departed.”

Utbytet av salvor med Grad-raketer med dålig träffsäkerhet är källor till mycket civilt lidande. De som drabbas lider inte mindre beroende på vem som avfyrat dem. En artikel helt nyligen i amerikanska nättidningen The Nation tar upp frågan om de civila offren. Den visar också en annan approach till konflikten än entonigt krigshetsande och försök att överträffa andra i att fördöma Putin. I Donbass lever ungefär 5 miljoner människor varav ungefär en fjärdedel har flytt området, över 5000 har dödats och de som är kvar är de äldre, fattiga och de sjuka. Artikelförfattaren Lev Golinkin berättar om ett par av dem. Valentina Dudareva, som bor i en utbombad lägenhet i Donetsk, säger; ”Jag vill äta, jag vill ha min pension”. En annan, Natalia Shevchenko boende i Miusynsk sydväst om Luhansk, har inte heller fått sin pension och säger: ”Vi ville bara prata ryska och bli lämnade i fred”.

Den ukrainska statens innehållna utbetalningar till Donbass-regionen drabbar inte separatiststyrkorna. Den drabbar de civila och detta kritiseras av FN, Amnesty, Human Rights Watch och Läkare utan gränser bland andra. I en rapport från OHCHR (High Commissioner for Human Rights) före jul formulerades kritiken så här:

”Furthermore, the decision19 of the Government to terminate the activities of all state institutions and organisations in areas controlled by the armed groups, and relocate them (whilst evacuating employees consensually) to Government-controlled areas is likely to exacerbate this situation. The relocation involves the withdrawal of social, medical and educational institutions, the judiciary, detention facilities, banking services, state enterprises and other entities. The relocation of large institutions, such as medical and education facilities, nursing homes and penitentiary institutions which fall within the competence of regional and local authorities, would be particularly challenging, as no mechanisms for this transfer have been developed.” 

Natalia Shevchenko, pensionären från Miusynsk som jag berättade om tidigare, uttrycker också sin förtvivlade syn på hela konflikten: 

”Det här kriget handlar om Amerika mot Ryssland”.

Hon har förmodligen mer rätt än de flesta anar. Det blir inte heller mindre rätt med tiden. Det som nu förkunnas från Vita Huset, att Barack Obama överväger att godkänna att den ukrainska armén förses med amerikanska vapen, är mycket illavarslande tecken som befäster den bilden. Om Ryssland tidigare har smusslat med vapentillförseln och hållit igen med kvantitet och kvalitet så kommer de i så fall ha legitima skäl att släppa på förlåten och låta det flöda fritt in i det redan svårt krigshärjade Donbass. Som Wolfgang Hansson i Aftonbladet idag påpekar har det då passerats en gräns. Därefter kan amerikanska vapen stå mot ryska. Vad säger att inte trupper är nästa steg? Vilket skulle göra det som alla under kalla kriget fruktade mest av allt. Det vill säga hett krig mellan två kombattanter med oerhört slagstyrka.

Mitt i allt detta står alltså människorna i Donbass. De som bara vill prata ryska, leva ett normalt liv och bli lämnade i fred. Vem bryr sig egentligen om dem?