Akademisk studie av Majdan-massakern pekar ut högerextremas del av skulden

Jag skrev i fredags (20/2-15) ett inlägg om de dramatiska och tragiska händelserna på Majdan den 20/2-14 i samband med att Ukraina högtidtilghöll ettårsdagen av dessa händelser med den officiella förklaringen ”On the Tribute to the Feat of the Participants of Dignity and the Commemoration of the Heavenly Hundred Heroes”. Beskrivningen av massakern följer det standard-narrativ som råder i ukrainsk och västvärldens media vilket ensidigt lägger skuldbördan på specialpolisen Berkut och utan vidare förutsätter att skyttarna som stod för de dödande skotten denna dag agerade på order från presidenten Janukovytj. 

Jag försökte med mitt inlägg visa att våldet eskalerats under de tre månader Majdantorget och flera intilliggande byggnader ockuperats av demonstranter som krävde Janukovytjs avgång och en ny regering. Det som från början varit fredliga demonstrationer och protestmöten övergick under mitten av februari i regelrätta gatuslag mellan polis och våldsamma element ur demonstrantleden. Framför allt högerextrema Högra Sektorn hade en mycket aktiv del av våldsamheterna och var både före och under februarihändelserna mycket öppna med att uppmana till våld och efterlyste vapenförstärkningar. Jag länkade också till en artikel av BBC där det framkom vittnesmål om att skjutandet inleddes från byggnader som behärskades av Majdan-demonstranterna och att poliser besköts från flera positioner men framför allt från närliggande Musikkonservatoriet. Vad jag inte visste när jag skrev detta var att det samma dag (20/2-15) publicerades en akademisk studie (paper)– ”The Snipers Massacre on the Maidan in Ukraine” - om händelserna som mer systematiskt undersökt skeendet och som bekräftar BBC:s uppgifter.

Denna studie är hur som helst mycket intressant eftersom tidigare publicerade uppgifter om andra skyttar än polisens har förekommit som fragmentariska videoklipp eller blogginlägg och enstaka spekulationer som svårligen kunnat framläggas som bevis var för sig. Denna studie däremot har metodiskt samlat en stor mängd material från en mängd olika källor och förtjänar därför att tas på allvar och bör ses som det mest seriösa samlade försöket att utreda hela händelseförloppet och fördela skuldbördan för det som ofta kallas ”Majdan-massakern”, vilket i min text kommer att användas som begrepp för händelserna vid Majdan 20/2-14.

Studien är utförd av Ivan Katchanovski som är statsvetenskaplig forskare vid Ottawa University med speciell inriktning på bland annat politisk kommunikation och naturligt nog Östeuropa och Ukraina eftersom han själv är ukrainare född i Lutsk. Studien som gjordes tillgänglig på nätet 20/2-15 är en uppdaterad och reviderad version av studien som först presenterades av Katchanovksi på ett seminarium (Chair of Ukrainian Studies Seminar) vid Ottawa University den 1/10-14. Det är den första som genomförts om Majdan-massakern och den pekar på flera viktiga detaljer som de officiella utredarna antingen ignorerat eller aktivt försökt tysta ned (eller radera). Som en introduktion till vad studien säger sig visa följer här en liten sammanfattning:

Vad studien hävdar i huvuddrag:

Att ledarna för Majdan hade rationella skäl att framkalla massakern med det underliggande motivet att detta med säkerhet skulle misskreditera Janukovytj och hans regering på ett avgörande sätt och tvinga honom att avgå och lämna fältet fritt för oppositionen att bilda regering

Att det var skyttar vid Musikkonservatoriet och eventuellt andra byggnader vid Majdan som bröt den ”vapenvila” som hade slutits vid midnatt mellan 19-20/2-14 genom att öppna eld mot poliser

Att demonstranter dirigerades uppför Institutskagatan som leder upp från Majdan och förbi Hotell Ukraina ovanför torget. Enligt studien en strategiskt meningslös aktion som sände människor in i en korseld från flera skyttar i olika positioner, bland annat i Hotell Ukraina

Att materialet indikerar att beväpnade grupper och delar av högerextrema organisationer som Högra Sektorn och Svoboda samt det nationalistiska Fäderneslandet varit direkt eller indirekt inblandade eller hade vetskap om skyttar som bidrog till dödsskjutningarna av demonstranter och polis

Att massakern var en viktig del av ett våldsamt störtande av den ukrainska regeringen och ett brott mot mänskliga rättigheter

Att studien visar varför de officiella utredningarna misslyckats att peka ut de skyldiga förövarna och att de gjort sig skyldiga till falsifiering av utredningen

Viktigt att notera är också:

Att Katchanovski framhåller att den politiskt motiverade planen för våldsanvändning troligen organiserats och genomförts av en mindre och sluten grupp och att majoriteten av demonstranterna, aktivisterna och medlemmarna av Euromajdan-rörelsen givetvis var ovetande om dessa planer och på intet sätt skyldiga till massakern

Att Katchanovski betonar att president Janukovytj och den ukrainska regeringen varit höggradigt korrupt men ändock demokratiskt vald

Att det inte råder något tvivel om att skyttar tillhörande specialpolisen Berkut stod för en del av dödsskjutningarna men att de inte varit ensamma och att de första skotten föll från demonstranternas positioner i byggnader kring Majdan

Att Katchanovski avfärdar teorier om direkt inblandning av någon ”tredje kraft”, som CIA eller ryska agenter

BBC-klippen

Som jag nämnde inledningsvis länkade jag i ett tidigare inlägg om Majdan-massakern till en artikel av BBC där det framkom uppgifter om att skyttar ur demonstrationsleden tidigt på morgonen den 20/2-14 från positioner bland annat i det intilliggande musikkonservatoriet inlett skjutandet och dödat och skadat poliser som därför såg sig tvingade att retirera från sina positioner kring torget. Där framkommer av vittnesuppgifter från Andriy Sjevtjenko, dåvarande parlamentsledamot och delaktig i Majdanrörelsen, som blev kontaktad av polisbefäl som upprört underrättade honom om att de blivit beskjutna från Musikkonservatoriet. Sjevtjenko ska ha kontaktat Majdanrörelsens ”säkerhetschef” Andriy Parubyi och en grupp män ska ha skickats dit för att undersöka saken. Därefter får Sjevtjenko upprepade påringningar från en panikslagen polischef och han beskriver det enligt följande:

"I kept getting calls from the police officer, who said: 'I have three people wounded, I have five people wounded, I have one person dead.' And at some point he says, 'I am pulling out.' And he says, 'Andriy I do not know what will be next.' But I clearly felt that something really bad was about to happen."

Berkuts agerande under resten av dagen kan alltså mycket väl ha varit resultatet av panikartade beslut fattade av lägre polisbefäl på platsen och behöver inte alls nödvändigtvis ha beordrats från högre instans. Den som minns Göteborgskravallerna 2001 kanske också kommer ihåg hur svenska polismän kände sig så pass stressade av en ung man med en smal pinne och en sten i händerna att de såg sig tvungna att skjuta skarpt. På Majdan fanns tusentals betydligt mer hårdföra och tyngre beväpnade unga män synbarligen på väg uppför Institutskagatan.

I Katchanovskis studie framkommer samma uppgifter och ett flertal vittnesmål samt ljudupptagningar av poliskommunikation under morgonen visar att den ”vapenvila” som slutits vid midnatt och undertecknats av president Janukovytj samt ledarna för Euromajdan bröts tidigt på morgonen, kring 06.00, av skyttar från Musikkonservatoriet. Vilket alltså motsäger standard-narrativet som hävdar att Berkut bröt avtalet genom att öppna eld och slänga molotov-cocktails in i just Musikkonservatoriet. En senare aktion som alltså får sin förklaring av uppgifterna om de tidigare skotten därifrån som ska ha dödat tre poliser och skadat ett tjugotal. 

Det kaos som sedan utbröt är alltså väl dokumenterat av flera filmare, både amatörer och tv-team, och studien har sammanställt och gått igenom, enligt vad Katchanovski hävdar, samtliga tillgängliga klipp för att ge en samlad bild av tidpunkter i skeendet och positioner för skyttar och andra detaljer som är intressanta för att fastställa vad som egentligen hände. De kanske mest intressanta klippen är från just BBC. Dels för att denna källa knappast kan skyllas för att ha varit regeringsvänliga och partiska men också för teamets närhet till skeendet och för att de visar att det funnits åtminstone en eller ett par skyttar även i det av demonstranterna behärskade Hotell Ukraina. Något som förnekats av de officiella utredarna och av oppositionspartierna som senare bildade interimregering efter Janukovytjs landsflykt. Ett av de BBC-klipp som studien refererar till visar ett inslag om händelserna som uppenbarligen sänts av BBC. Reportern Gabriel Gatehouse berättar där om hur majoriteten av eldgivningen kom från polisleden men:

”... not all of it. From one of the upper windows at the hotel (min anm/Hotell Ukraina) a shot rang out. I saw the shooter. He was wearing one of the protesters green helmets.”

Reportaget avslutas också med bilder av beväpnade demonstranter som uppenbart är rustade för strid och Gatehouse ställer sig frågan som fortfarande ekar obesvarat:

”Do these men still qualify as demonstrators or should we start to call them rebels?”

Episoden vid Hotell Ukraina är bara en liten del av reportaget men det finns även ett mer oredigerat klipp (som inte har sänts i sin helhet) där det framgår mer tydligt att reportern och kameramannen blir direkt beskjutna från hotellet (med början vid 6:40 av klippet). Demonstranter som sitter och tar igen sig vid en öppen plats mittemot hotellet börjar plötsligt springa i skydd och strax viner skott alldeles intill reportern Gatehouse och kameramannen Jack Garland och vi kan höra deras konversation:

Gatehouse: Eh, what is that? That window facing directly to us (en kraftig small hörs intill)… Fuck! Ok, get the fuck out of here (springer I skydd av kolonnerna vid Zhovtnevyi Palace). That is coming straight out of that window!”

Kameramannen: Which one?

Gatehouse: Up there, that window… ah, Ok, one-two-three-four-fifth row from the left, second from the top, the one that is open. Well, I don´t think he fired at us actually and who knows which side it was.

Kameramannen: Who the fuck´s going in like this? (lite oklart) 

Uppenbarligen hade reporter Gatehouse senare hunnit samla sina intryck och fastställer alltså i det tv-sända reportaget att skytten han såg bar en hjälm karakteristisk för demonstranterna. Att han ens tvivlade på vems sida eldgivningen kom från visar också att Gatehouse varit mycket medveten om att det han bevittnade var en eldväxling där både demonstranter och polis var inblandade. Det kontrasterar mot standard-narrativets beskrivning av skeendet som ger bilden av polisen som en form av exekutionspatrull som öppnar eld mot obeväpnade demonstranter.

BBC-teamet gjorde fler intressanta reportage även strax efter 20/2 som anstränger sig att visa hur våldet trappats upp och hur högerextrema krafter haft del av eskaleringen. Bland annat detta klipp i vilket Gabriel Gatehouse konstaterar:

”The people who brought down the government were overwhelmingly ordinary Ukrainians. Students and doctors, workers and even families, people who simply refused to back down. But the most organized and perhaps the most effective were a small number of far-right groups. When it came to confrontation with the police it was often the nationalists who were the loudest and the most violent”. 

Det förekom också tidigare även i svenska media – ofta med BBC som källa - ett antal reportage och artiklar om extremhögerns betydelse för Majdanprotesternas övergång till våldsamheter. Något som efter Majdan-massakern tycks ha tonats ned.

Katchanovskis studie visar emellertid att de mycket väl kan ha haft en avgörande betydelse för det blodiga utfallet av den ödesdigra dagen 20/2 2014 vilket sedan oundvikligen ledde till att dränera Janukovytjs sista legitimitetsreserver – såväl internt som internationellt - och till sist tvinga honom på flykt och hela regeringen att avgå.

Slutligen kan tilläggas att det framgår av studien att ingen tillhörande Högra Sektorn dog eller skadades vid Majdan denna dag och att övriga deltagare i Majdanrörelsen noterade särskilt Högra Sektorns frånvaro under dagen. De brukade annars befinna sig i frontlinjen av varje konfrontation med polisen. Katchanovski kallar det ett exempel på ”dog that did not bark-outcome”.

Fallet Bohdan Soltjanyk

Studien går också igenom i detalj varje konstaterat dödsfall (totalt 49). Bland annat för den unge man, Bohdan Soltjanyk, vars anhöriga SvD:s Anna-Lena Laurén skrev om i förra veckan.Hon nämnde i sin artikel ingenting om något tvivel om varifrån det dödande skottet kommit ifrån utan utgår uppenbarligen från standard-narrativets beskrivning att det kom från polisleden. I Katchanovskis studie däremot finns uppgifter som motsäger detta:

”He was killed at 9:08 shortly after another protester was shot near him. His apparent position, which can be generally discerned by enhancing the video images; the blood on the right side of the neck; and louder and different sounds of several shots in rapid succession, compared the AKMS shots fired by Berkut in the same videos filmed from the Maidan side of the hotel indicate that Solchanyk was most likely shot dead from the Hotel Ukraina. One of his fellow protesters concluded that Solchanyk could not have been killed from the Hotel Ukraine, because a medical expert determined that a 7.62 mm bullet had entered Solchanyk from a relatively flat angle. However, ballistic trajectories estimated with the help of laser beams from bullet impact marks on trees indicate that there were also shooters on the lower floors of the hotel. At that time, the Berkut company was to the left of Solchanyk, and a specific shot – which was presented in a video investigation of the killing – came from a Fort pump rifle of 12mm caliber.”    

Däremot framgår av Lauréns artikel den ilska och frustration modern till Bohdan känner över att den officiella utredningen inte kommit någonvart och över att åklagarmyndigheten förefaller blockera varje försök att bringa klarhet i fallet. Som framgår av Katanovichs studie finns kanske en besvärande anledning till det.

Varför är detta viktigt?

Ja, varför rota i det här ett år senare när östra Ukraina står i ruiner och den ukrainska nationen står inför en avgörande splittring under trycket från ryska intressen och separatisternas i öst oförsonliga beslutsamhet att distansera sig från Kiev?

Som Katchanovski påpekar i sin studie blev händelserna på Majdan 20/2-14 helt avgörande för det som sedan följde och den slutliga spiken i Janukovytjregimens kista. Det blev helt avgörande för det snabba maktskifte som följde där en koalitionsregering bestående av enbart oppositionspartier tog över makten. Konsekvensen av detta och att Janukovytj tvingades fly landet blev också den ryska smyginvasionen av Krim och upproret bland etniska ryssar och ryssvänliga i öst, Janukovytjs främsta supportrar. Vilket i förlängningen ledde till det inbördeskrig som den nuvarande ukrainska regeringen kallar ”antiterroristoperationer”.

Hade ”vapenvilan” med polisen hållits kunde kanske en fredligare utgång ha varit möjlig och det avtal som undertecknades 21/2-14 kommit till stånd utan den stora blodsutjutelsen på torget. Det hade också kunnat möjliggöra en politisk lösning av meningsskiljaktigheter med de östra provinserna i samförstånd mellan Euromajdanrörelsens oppositionspolitiker och dem från det då styrande Regionernas Parti. Troligen hade inte heller Ryssland då sett sig säkerhetspolitiskt tvingade att agera för att ”säkra” Krim och skydda de etniska ryssarna och marinbaserna där. 

Konsekvenserna av Majdan-massakern är sannolikt alltså helt avgörande för det skeende som Ukraina fortfarande är mitt uppe i idag och som har krävt flera tusen döda och ännu fler skadade, hemlösa och flyktingar. Den eskalering av de säkerhetspolitiska spänningarna mellan Ryssland och Västmakterna hade inte heller, med all sannolikhet, behövt gå så långt som den nu har gjort och den ekonomiska skada detta tillfogar inte bara Ryssland utan även Ukraina och EU hade i stort sett kunnat undvikas.

Det handlar alltså inte enbart om att peka finger och hänga ut den ena eller andra aktören utan är av yttersta vikt för analys av hela Ukrainakonflikten och för de fortsatta relationerna mellan Väst och såväl Ryssland som den nuvarande ukrainska regeringen att dessa händelser får en opartisk belysning där alla spår förutsättningslöst följs upp och granskas.

Katchanovski har, trots att hans studie funnits tillgänglig så kort tid, fått många starka reaktioner mot sig. Därför har han funnit för nödvändigt att publicera ett svar (som finns här). Av detta framgår att de flesta kommentarerna är affekterade angrepp på hans person och inget bemötande av analysen eller bevismaterialets trovärdighet men att det också funnits en del balanserad kritik på vilken han sett sig tvungen att respondera.

Han betonar här att hans studie är akademisk och inte en politiskt driven tes och att det faller in naturligt i hans tidigare forskning om den ukrainska politiken, konflikterna och den yttersta högern i Ukraina. Han påpekar också vikten av att föra fram en rättvisande analys av händelserna och en balanserad fördelning av skuldbördan för Majdan-massakern:

”The Maidan massacre represents a crucial but puzzling event from a political science perspective and it called for an in-depth academic study. To the best of my knowledge, there are no other studies of the massacre presented at academic conferences or university seminars. There are also yet no peer-reviewed studies of this massacre. But the absolute majority of scholars specializing in the Ukrainian studies accepted from the outset a politically convenient version of the snipers massacre and similar interpretations of many other crucial developments that took place in Ukraine then, such as the role of the far right, regional divisions, and the conflict in Donbas”.

Själv läser jag studien med stort intresse även om jag inte är helt övertygad om hela analysen och Katanovichs teser håller. De utgår exempelvis ifrån att aktörerna bakom massakern drivits av en skrämmande kylig rationalism, vilket kanske inte alltid gäller i dylika situationer. Men resonemanget hänger ihop, ur ett rationalistiskt perspektiv, och det är en mycket ambitiös sammanställning av händelserna som är väl värd att uppmärksamma. Det finns i studien också en mängd trådar att följa upp för lika ambitiösa journalister eller andra forskare.

Frågan är bara om det kanske är politiskt möjligt? Möjligen vore det allt för känsligt att styrka Katanovichs analys? Det skulle förstås kunna ställa hela legitimiteten för den nuvarande ukrainska regeringen i tvivelsmål. Det skulle också i så fall förändra hela den säkerhetspolitiska spelplanen och lägger uppenbara hinder i vägen för det ukrainska närmandet till EU och NATO och ge Ryssland ett moraliskt försteg i de fortsatta förhandlingarna om Ukrainas framtid. Kanske är det politiska priset alldeles för högt för att ge plats för den här framställningen av Majdan-massakern? Framtiden får utvisa om så är fallet. 

Tillsvidare väntar vi med spänning på en liknande akademisk studie som bekräftar standard-narrativets ensidiga skuldbeläggande av Janukovytjregimen för tragiken på Majdan 20/2 2014. Än så länge har inte den ukrainska regeringens utredningar kommit dithän. Varför kan vi fundera över och för den som gör det rekommenderar jag läsning av Katanovichs studie. Den ställer åtminstone kritiska frågor som kräver svar. Inte minst till dödsoffrens anhöriga.