SvT har gjort en undersökning av priset för resor med
kollektivtrafik och funnit att priset ökat fyra gånger snabbare än
Konsumentprisindex (KPI) sedan 1995. Av prat om klimatmål och satsningar på
kollektivtrafik syns inga spår i prisutvecklingen för resor med klimatvänliga
transportmedel.
Kollektivtrafikbranschen har själv omfamnat målet - som
sattes 2008 i samråd med regeringen - att fördubbla kollektivtrafiken till
2020. Det är uppenbart att allians-politiker då inte hade någon förståelse för
kopplingen mellan resande och pris. Men senare utvärderingar har ju gjorts så
nog borde det inte komma som en överraskning för någon av de ansvariga att en
sådan finns?
En internationell tumregel brukar vara att om priset stiger
10 % minskar antalet resande med 3 %. Så om ansvariga politiker vill vara målmedvetna
skulle priset som styrmedel med fördel kunna användas. Men från regeringshåll
är passivitet nyckelord och tilltron till branschen/marknaden orubblig. Infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd
tycker att det är bra att branschen har detta som eget mål eftersom branschen
då driver på för att nå målet. Uppenbarligen tycker hon det är tillräckligt. Det
har väl gått sisådär...
Det var för övrigt hon som (motvilligt) tillsatte utredaren
Gunnar Alexandersson, med förflutet vid Tågoperatörerna, lobbyorganisation för
privata tågföretag, för att utreda järnvägens framtida organisation och därför
fick svaret hon ville ha; att järnvägen inte går att återförstatliga. Behöver jag tillägga att även Tågoperatörerna
var nöjda?
Detsamma gäller bostadsbyggandet. Där har passivitet och
tilltro till marknadens aktörer lett till en bostadsbrist som inte skådats
sedan före miljonprogrammet för femtio år sedan. Men nu har alliansregeringen
kanske förstått att något måste göras? För häromdagen tog de på sig bygghjälmar
och åkte ut till ett (av allt färre) bostadsbyggen och deklarerade att här ska
det tas krafttag i form av... en utredning. Vi får väl utredare som levererar
det regeringen vill höra, får vi förmoda. Bara det går fort för de
bostadssökande börjar bli lite otåliga nu. Centerns studentförbundsledares,
Hannes Hervieu, reaktion säger det mesta:
”Man kan göra mycket
med en utredning, men man kan inte bo i den”
En svensk
politikerklassiker är när den gamle S-ledaren Tage Erlander 1966 pressades av
de tre O:na (Orup, Ortmark, Olivencrona) i tv-utfrågning innan valet om vad ett
ungt par som ville bilda familj och skaffa eget hem skulle göra. Hans svar att
de väl får ställa sig i bostadsförmedlingens kö ledde till att Socialdemokraterna
gjorde sitt sämsta kommunalval (det var då skilda valår kommun/riksdag) sedan
mellankrigstiden. Ändå hade Erlander ammunition som han hade kunnat avfyra med
tanke på att miljonprogrammet just hade påbörjats och en mängd bostäder var på
gång.
Idag svarar alliansen på ungefär samma fråga att de unga väl
får se sig om på andrahandsmarknaden och finna sig i att vara hänvisade till
den ett antal år. Det får sägas vara lösplugg i jämförelse. Förvisso är det nu lättare att hyra ut sin bostadsrätt i
andra hand och att ta ut högre hyror. Men det har också inneburit att
andrahandshyrorna stigit med cirka 20 %. Någon bostadsförmedling att räkna med
finns knappt längre och bostadsbyggandet ligger konstant på låg nivå sedan
länge trots en liten ökning i Stockholm ifjol.
Det är marknaden som ska lösa bostadsbristen. Det har väl
gått sisådär...
Byggare Bob saknas på bilden (Foto Sanna Olsson,
Aftonbladet)
En tredje fråga på agendan på sistone är klimatfrågan. Två
glada centerpartistiska ministrar, Ek och Hatt, åker snart till Bryssel för att
tala om att de stödjer kommissionens klimatmål men är emot dem. Det lär bli
jobbigt. Men möjligen har de samma uppfattning om att ”ta på sig ledartröjan”
och vara internationellt föredöme som partiledaren Annie Lööf? Det vill säga genom
att sälja utsläppsrätter som hade kunnat frysas inne. Marknadslösningar för att
minska utsläppen kan knappast beskrivas som någon succé om det är klimatmål man
vill nå åtminstone.
Ek och Hatt – mindre glatt (Bild: ERA)
Regeringen har i handling varit lika passiv i den här frågan
som i många andra. Tilltron till marknaden och till branschers självsanering
tycks orubblig. Även gällande klimatfrågan. Det har väl gått sisådär...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar