Bradley
Manning är nu dömd. Han fick 136 års fängelse. Han slapp dödsstraff men om han
inte blir världens äldsta någonsin kan han alltså se fram emot resten av sitt
liv i fängelse. Edward Snowden vet alltså vad som väntar även om han möjligen
kan ”hoppas” på en mildare dom. Många har reagerat över detta och menar att
detta är ”whistleblowers” som gjort mänskligheten en tjänst. Men troligen ännu
fler (åtminstone i USA) anser att de får vad de förtjänar som förrädare och
spioner.
Det här tål
att fundera över. En som gjort det är bl.a. Nils Funcke, journalist som varit
sekreterare i Yttrandefrihetskommittén. I dagens SvD påpekar han mycket
tänkvärt att vi aldrig fått se den film där amerikanska soldater skjuter ned
oskyldiga civila irakier från en helikopter om inte Bradley Manning tagit mod
till sig och lämnat ut den. Därmed gjorde han sig skyldig till undergrävande av
”god ordning och disciplin i de väpnade styrkorna”. Under Vietnamkriget åkte
fotografer och journalister med i helikoptrarna och konfronterades direkt med
krigets fula ansikte och kunde rapportera vidare till allmänheten. Numera
slussas journalistkåren runt från punkt A till B, noga utvalda, och får titta
på filmer där ”smarta bomber” till synes kliniskt pricksäkert förstör ett
fientligt mål. Inget ljud avslöjar skriken och bilderna visar inga blödande,
stympade eller döda barn. Drönarna surrar olycksbådande kring taken på mängder
av platser i Mellanöstern och i Afghanistan och Pakistan.
Edward Snowden
ville inte leva i ett övervakningssamhälle och plågades av sitt samvete för vad
han deltog i och ville upplysa allmänheten om vad som pågick. Ingen vill väl
leva i ett ”Stasiland”?
Efter andra
världskriget urskuldade sig många tyskar som deltagit i slakten av och jakten
på judar att de bara lydde order. Protester mot politiken och metoderna hade
också förstås lett till dödsdomar och fängelsevistelser (och gjorde just det
för de få som protesterade). Med ungefär samma motivering från makthavarna –
undergrävande av disciplin, spioneri och landsförräderi – straffades de som
vägrade vara med och som sa ifrån.
Aldrig mer
skulle detta upprepas var nog tanken när FN efter världskriget grundades och de
fundamentala mänskliga rättigheterna började formuleras och fastställas i
konvention efter konvention. Ofta under protest från Sovjetunionen och andra
östeuropeiska diktaturer. Den liberala demokratin framställs idag som
överlägsen när det gäller att respektera mänskliga rättigheter. Det äger säkert
sin riktighet historiskt men vart är den på väg? Är de mänskliga rättigheterna
en allt tunnare fernissa som döljer en global diktatur med glada färger?
Nils Funcke
varnar i sin SvD-artikel för att ett utredningsförslag (SOU 2012:95) kan urholka
det svenska meddelarskyddet som annars är ganska starkt. Den omdebatterade
FRA-lagen är ett annat exempel på hur vi går mot ökad övervakning. De liberala
demokratierna konvergerar och utvecklas i en riktning som leder i ett samhälle
som avviker från alla stolta förklaringar om alla sorters friheter.
Såg igår SvT:s
Uppdrag Granskning om Telias undfallande attityd mot diktaturer i öst- och
centraleuropa. Deras nya styrdokument innehåller fagra ord om respekt för
mänskliga rättigheter men i avtalen med diktaturerna finns uppgiftslämning
inskrivet bland villkoren.
Risken finns
att de mänskliga rättigheterna snart enbart
är en läpparnas bekännelse av dem som övervakar oss och i realiteten begränsas
till rätten till egendom och friheten att välja corn flakes.
Nån mer än
jag som tycker det börjar bli kyligt...?
Läs också
gärna:
Jag kan inte nog hålla med - det är bedrövligt att våra politiker som sägs representera oss inte vill prata om:
SvaraRadera- Vilken information samlar man in?
- Vem får tillgång till den här informationen utanför Sverige?
Detta bör kunna debatteras UTAN att rikets säkerhet 'riskeras'. Så att vi som faktiskt med vår röst skall bidra till en levande demokrati får ett verkligt val att göra .. det går verkligen åt fel håll!
Janne
Tack för din kommentar Janne,
SvaraRaderaDet är egentligen märkligt att protesterna är så lama. Nu kan vi ju också läsa om hur myndigheter säljer uppgifter om oss till kommersiella aktörer. Vad vi tänker och tycker och gör blir till en allt mer kommersialiserad produkt. Förutom staters säkerhetsparanoida informationssamlande.