torsdag 1 augusti 2013

Manning, Snowden och det tunna lagret av MR-fernissa



Bradley Manning är nu dömd. Han fick 136 års fängelse. Han slapp dödsstraff men om han inte blir världens äldsta någonsin kan han alltså se fram emot resten av sitt liv i fängelse. Edward Snowden vet alltså vad som väntar även om han möjligen kan ”hoppas” på en mildare dom. Många har reagerat över detta och menar att detta är ”whistleblowers” som gjort mänskligheten en tjänst. Men troligen ännu fler (åtminstone i USA) anser att de får vad de förtjänar som förrädare och spioner.

Det här tål att fundera över. En som gjort det är bl.a. Nils Funcke, journalist som varit sekreterare i Yttrandefrihetskommittén. I dagens SvD påpekar han mycket tänkvärt att vi aldrig fått se den film där amerikanska soldater skjuter ned oskyldiga civila irakier från en helikopter om inte Bradley Manning tagit mod till sig och lämnat ut den. Därmed gjorde han sig skyldig till undergrävande av ”god ordning och disciplin i de väpnade styrkorna”. Under Vietnamkriget åkte fotografer och journalister med i helikoptrarna och konfronterades direkt med krigets fula ansikte och kunde rapportera vidare till allmänheten. Numera slussas journalistkåren runt från punkt A till B, noga utvalda, och får titta på filmer där ”smarta bomber” till synes kliniskt pricksäkert förstör ett fientligt mål. Inget ljud avslöjar skriken och bilderna visar inga blödande, stympade eller döda barn. Drönarna surrar olycksbådande kring taken på mängder av platser i Mellanöstern och i Afghanistan och Pakistan.


Edward Snowden ville inte leva i ett övervakningssamhälle och plågades av sitt samvete för vad han deltog i och ville upplysa allmänheten om vad som pågick. Ingen vill väl leva i ett ”Stasiland”?

Efter andra världskriget urskuldade sig många tyskar som deltagit i slakten av och jakten på judar att de bara lydde order. Protester mot politiken och metoderna hade också förstås lett till dödsdomar och fängelsevistelser (och gjorde just det för de få som protesterade). Med ungefär samma motivering från makthavarna – undergrävande av disciplin, spioneri och landsförräderi – straffades de som vägrade vara med och som sa ifrån.

Aldrig mer skulle detta upprepas var nog tanken när FN efter världskriget grundades och de fundamentala mänskliga rättigheterna började formuleras och fastställas i konvention efter konvention. Ofta under protest från Sovjetunionen och andra östeuropeiska diktaturer. Den liberala demokratin framställs idag som överlägsen när det gäller att respektera mänskliga rättigheter. Det äger säkert sin riktighet historiskt men vart är den på väg? Är de mänskliga rättigheterna en allt tunnare fernissa som döljer en global diktatur med glada färger?

Nils Funcke varnar i sin SvD-artikel för att ett utredningsförslag (SOU 2012:95) kan urholka det svenska meddelarskyddet som annars är ganska starkt. Den omdebatterade FRA-lagen är ett annat exempel på hur vi går mot ökad övervakning. De liberala demokratierna konvergerar och utvecklas i en riktning som leder i ett samhälle som avviker från alla stolta förklaringar om alla sorters friheter. 

Såg igår SvT:s Uppdrag Granskning om Telias undfallande attityd mot diktaturer i öst- och centraleuropa. Deras nya styrdokument innehåller fagra ord om respekt för mänskliga rättigheter men i avtalen med diktaturerna finns uppgiftslämning inskrivet bland villkoren. 

Kan det vara så - som Wendy Brown påminner om i essän American Nightmare: Neoconservatism,Neoliberalism, and De-democratization – att demokratiska subjekt kan ”underkastas politisk tyranni eller totalitära styren just därför att de är uppslukade av en föreställning om val och begärstillfredsställelse som de misstar för verklig frihet”.

Risken finns att de mänskliga rättigheterna snart enbart är en läpparnas bekännelse av dem som övervakar oss och i realiteten begränsas till rätten till egendom och friheten att välja corn flakes.

Nån mer än jag som tycker det börjar bli kyligt...?
 



Läs också gärna:



 

 

2 kommentarer:

  1. Jag kan inte nog hålla med - det är bedrövligt att våra politiker som sägs representera oss inte vill prata om:
    - Vilken information samlar man in?
    - Vem får tillgång till den här informationen utanför Sverige?

    Detta bör kunna debatteras UTAN att rikets säkerhet 'riskeras'. Så att vi som faktiskt med vår röst skall bidra till en levande demokrati får ett verkligt val att göra .. det går verkligen åt fel håll!

    Janne

    SvaraRadera
  2. Tack för din kommentar Janne,

    Det är egentligen märkligt att protesterna är så lama. Nu kan vi ju också läsa om hur myndigheter säljer uppgifter om oss till kommersiella aktörer. Vad vi tänker och tycker och gör blir till en allt mer kommersialiserad produkt. Förutom staters säkerhetsparanoida informationssamlande.

    SvaraRadera