Idag inleds,
återigen, förhandlingar mellan Israel och Palestina för att lösa den konflikt
som den amerikanske utrikesministern kallar ”alla konflikters farfar”. Att
kalla det en konflikt är förvisso inte okontroversiellt men om vi accepterar
detta kan vi ändå förstå vad han menar. Den har en lång och smärtsam historia
som det kan vara svårt att sätta sig in i. Var börja?
En sak som
är klar är att britterna haft mer än ett finger med i pajen. Hela planen för
att tilldela de förtryckta europeiska judarna ett eget land utarbetades av en
britt, Balfour. Det var också britterna som ungefär samtidigt lovade
arabledarna ett eget Palestina i utbyte mot hjälp mot turkarna i första
världskriget. Vilket gav dem ett lojalitetsproblem under tiden de hade mandatet
Palestina fram till andra världskrigets slut då de med varm hand lämnade över
det till FN. Den som vill fördjupa sig i detta och det som hände senare kan
varmt rekommenderas Robert Fisks Det
stora kriget för mänskligheten – Kampen om mellanöstern.
Det
europeiska förtrycket av judarna lade alltså grunden till behovet av en judisk
stat vilken annars kanske aldrig blivit så hett eftertraktad. Tyskarnas ”slutgiltiga
lösning” under andra världskriget ökade pressen på FN att lösa detta, vilket
blev palestiniernas öde. En etnisk rensning framkallade en annan, Nakban, och den sorgliga historien om
vad som hände därefter kan med fördel studeras hos exempelvis någon av de
moderna israeliska historikerna som Avi Shlaim med sitt bidrag The Iron Wall – Israel and the Arab World.
Vilka som
idag har samlat ihop till den moraliska skyldigheten att vara tillmötesgående
är, enligt mitt sätt att se det, tämligen klart. Israels ockupation av
palestinska områden bryter mot FN-konventioner och deras agerande i dessa
områden har föranlett flera hundra FN-resolutioner i protest. Det har nästan
blivit inflation i sådana så att en resignation infunnit sig hos omvärlden. Som
hos den danska diplomat som vid den israeliska belägringen av Födelsekyrkan i
Betlehem 2002 yttrade: ”Ja, nu är det så att Israel är ett område där det
ständigt bryts mot Genévekonventionen”.
Kommentaren
fälldes som svar på ISM-aktivisters påpekande avseende den israeliska arméns
uppförande vid just detta tillfälle. Många, många fler vittnesmål från
ISM-aktivister kan man ta del av i boken Vi
lovade att berätta – Aktivisters vittnesmål från Palestina. ISM är ett
internationellt nätverk som genom ickevåldsaktioner försöker förmå Israel att
backa i de ockuperade palestinska områdena. Rachel Corrie - amerikanskan som
blev överkörd och dödad av en israelisk bulldozer när hon försökte hindra den
att demolera ett palestinskt hem - var en av dem. Minnet av henne ”högtidlighålls”
nu av israeliska soldater genom att grädda Rachel Corrie-pannkakor. Man får förmoda att de är oerhört smaklösa.
Dock inte
alla soldater deltar i dylika hån. En del av dem har modet att berätta sanningen om vad som händer
på ockuperad mark. Deras berättelser går att ta del av i boken Bryt tystnaden! – Israeliska soldaters
vittnesmål från de ockuperade områdena. Att ta del av dessa vittnesmål ger
en inblick i hur IDF (Israeli Defence Force) resonerar och agerar. De bekräftar
vittnesmål från palestinier och blottlägger en taktik som inte alls enbart är
defensiv, vilket annars brukar framhållas av israeliska officiella
representanter.
Gunilla
Carlsson besökte tidigare i sommar Gaza och Västbanken men ägnade tydligen mest
utrymme åt att sätta press på palestinier hon mötte att sätta sig vid
förhandlingsbordet. Det vore mer på sin plats om hon och andra europeiska
länders regeringsföreträdare och EU-representanter ökade pressen på Israel. Det
finns ju handelssanktioner att ta till. Det är dessutom, som noterades i dagensSvD, hög tid för USA att ens börja sätta press på Israel.
Det minsta
som kan krävas är att Israel genast avbryter alla bosättningsprojekt och drar
tillbaka sina trupper till 1967 års gränser. Tvåstatslösningen kan bara bli
till därifrån.
Den som vill fördjupa sig i frågan
ytterligare kan också läsa mina tidigare inlägg om Israel/Palestina nedan:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar