Demokratisk diktatur eller diktatorisk demokrati

Ni kanske såg dokumentären om Edward Snowden igår; Citizenfour ?  Jag slogs av tanken hur lite NSA:s övervakning av allas våra privatliv, åsikter och tankar egentligen har upprört. Ändå är metoderna för övervakningen mycket lika de som Stasi använde i DDR, fast utan internet. Samt att den idag sker i en oerhört mycket större omfattning än bakom den forna järnridån.

Vi lever ju ändå i en demokrati och tillhör den så kallade västvärlden där den demokratiska traditionen och friheten är fast förankrade sedan länge, tänker väl de flesta. Vi kan skaka på huvudet och småle åt det kazakiska valresultatet där sittande Nursultan Nazarbajev fick 97,7 procent av rösterna i ett val med 95,2 procents valdeltagande. Demokratin är numera globaliserad och snarast ett villkor för att få delta i handels- och kulturutbyte. Nästan alla diktaturer idag är ”demokratier”. Demokrati som simulacrum.

Baudrillards sorgligt bortglömda begrepp känns mer aktuellt än någonsin. Enligt hans ramverk om simulacra och simulation lever vi i en historisk period som kännetecknas av postmodernism och senkapitalism. Massproduktion och kopiering urvattnar originalen och gränsen mellan verklighet och representation suddas ut tills simulacrum är det enda som finns kvar. Kopian imiterar originalet så väl att det hotar att ersätta det. Baudrillard trodde på en dual värld och menade att vår verklighetsbild efter murens fall och de internationella mediernas framväxt blivit endimensionell, stöpt efter en modell; den liberala marknadsekonomin och en tro på demokratin som ett självspelande piano. Kriget mot terrorismen har tagit död på friheten, som varit västvärldens stolthet och moraliska trumfkort i förhållande till övriga världen, enligt Baudrillard.

Muren som delade öst och väst markerade med sin fysiska närvaro på ett brutalt sätt var gränsen mellan frihet och demokrati respektive tvång och diktatur gick. Vi som stod på ”rätt” sida kunde kika in över muren eller till och med träda över för en stund, förfasa oss, och sedan ta oss tillbaka till den fria världen och andas ut. Allt var sannerligen inte bra på ”vår” sida men vi levde i alla fall i demokratier där vi var fria att uttrycka våra åsikter i tal och skrift både offentligt och privat innanför våra egna gränser.

”Maktanspråken sträcker sig in i varje skrymsle av människors liv, något som är omöjligt och därför blir fragmentariskt. Och paradoxalt nog mer förtryckande, eftersom otydligheten är svår att kalkylera [...] Det gör diktaturen så svår för utomstående att begripa”

Hynek Pallas berättar i dagens SvD om familjens minnen från livet bakom järnridån. Jag tänker att det lika gärna hade kunnat vara ett citat ur filmen om Snowden och NSA som förfinat Stasis metodik. Storebror som en cookie i din hjärna. Jag har svårt att hålla tillbaka den krypande känslan av obehag som formar sig till en stilla undran;

Finns det längre några utomstående?

Edward Snowden – prisad men risad

Idag delades det alternativa Nobelpriset Right Livelihood-priset ut. Det utdelas med målsättningen att ”hedra och stödja de som erbjuder praktiska och exemplariska lösningar på de viktigaste utmaningarna världen står inför”, enligt stiftelsens hemsida.  I år går priset till visselblåsaren Edward Snowden, vilket säkert inte undgått särskilt många. Det har skett alldeles innan jag skriver detta. Dock inte, som brukligt, i UD:s lokaler. Det såg Carl Bildt tidigt till att sätta stopp för när det tillkännagavs att det var just Snowden som skulle prisas. Istället fick riksdagens andrakammarsal duga och Snowden deltog via en länk från Ryssland dit han nu är ”förvisad” av demokratins stora försvarare USA.

Detta upprörde Miljöpartiets utrikespolitiske talesperson Valter Mutt så till den grad att han föreslog att Sverige skulle ge honom asyl och hämta hit honom i regeringsplanet. Till mångas stora förvåning och hån. Ännu en stollighet från Miljöpartiet, går det att läsa mellan raderna i mediakommentarerna. Det skulle ”ses som en krigsförklaring mot USA”, det är ”inte förankrat i verkligheten”, är kommentarer i pressen. Wolfgang Hansson i Aftonbladet säger rentav att Valter Mutt borde ”styra tungan mer rätt i fortsättningen” om han ska fortsätta vara Miljöpartiets utrikespolitiske talesperson. Från regeringshåll kommer också de formellt riktiga kommentarerna att det inte är regeringens sak att ge asyl och att statens plan inte är ämnade för den sortens exkursioner. 

Det stämmer ju förstås och är formellt riktigt. USA skulle gå i spinn och det skulle vara uppseendeväckande och asyl är ett domstolsärende. Men samtidigt kan jag inte låta bli att tycka att det är djupt sorgligt att konstatera att försvarandet av demokratin och friheten med en sådan självklarhet sopas under mattan. Valter Mutt har ju i princip rätt.

Motiveringen till att ge priset åt Snowden idag (tillsammans med Guardian-journalisten Alan Rusbridger ska tilläggas) låter så här:

“... for his courage and skill in revealing the unprecedented extent of state surveillance violating basic democratic processes and constitutional rights.”

En tidigare aldrig överträffad statlig övervakning av medborgarna (inte bara de egna) alltså och brott mot grundläggande demokratiska processer och konstitutionella rättigheter är vad NSA ägnat sig åt. Då har vi ändå upplevt Sovjetunionen och DDR, KGB och Stasi. Stora ord alltså och vem säger emot? De som nu avfärdar Valter Mutt tror jag inte avfärdar att det här är precis vad NSA gjort sig skyldiga till. Eller? Angela Merkel lär inte ha varit överförtjust men hon är bara en av miljontals människor som avlyssnats eller fått sina mejl lästa.

Valter Mutt gör jämförelser med Nelson Mandela och Mahatma Gandhi vilket också har förlöjligats. Inte kan väl Snowden jämföras med dessa giganter? Nja, det kanske inte heller är avsikten utan istället att göra en principiell jämförelse. Ska civil olydnad och brott mot lagar alltid uppfattas som förkastligt alldeles oavsett vilka lagar som ohörsammas eller vilka tolkningar de som är satta att tyda lagarna gör? Den historiskt kunnige känner säkert till Gandhis saltmarsch som bröt mot den brittiska kolonialmaktens ensamrätt att framställa och sälja salt eller att Nelson Mandela brände sitt inrikespass som de svarta i Sydafrika var tvungna att bära med sig vartän de gick. Rätt eller fel? Skulle de ha låtit bli att bryta mot lagarna och fogat sig? Vad hade följderna blivit? Svårt att säga men få lär väl protestera mot det rättmätiga i att protestera. Eller?

Den amerikanska staten (NSA) hävdar sin rätt att hemligstämpla handlingar för att skydda nationens säkerhet och sina rättfärdigar sina aktioner med att de vill skydda mot terrorister. ”If you have nothing to hide, you have nothing to fear”, hette det. Men skalan på övervakningsapparaten överträffar allt vi tidigare sett. Tankarna går naturligtvis otvunget till Orwells ”1984”, obligatorisk läsning när jag gick i skolan åtminstone. ”Storebror ser dig” var ett citat som gav rysningar längs gymnasisters ryggrader. Då. Nu är det verklighet och inga samtal är längre privata. Men vi vill inte veta av den som avslöjat verksamheten. Eller?

Frågan är alltså vad som är det största brottet? Att utvidga hemligstämplarnas tillämpningsområde till att omfatta alla medborgare oavsett misstankar om brott eller att avslöja missbruket av lagarna och hemligstämplarna?

Nu plockar Putin demokratipoäng medan västvärlden väljer att titta bort och slå undan varje tanke på att bistå den som riskerat/riskerar sitt liv för att följa sitt samvete och avslöja något han visste men inte kunde leva med att hemlighålla för sina medmänniskor. Jo, vi skulle stöta oss med USA om Snowden fick en fristad här men skulle vi tveka att stöta oss med Ryssland om det istället gällde en ryss som avslöjat en liknande verksamhet hos ryska säkerhetstjänsten? Jag tror faktiskt inte det. Kanske är vi räddare för USA än för ryssen?

Våra principfasta förklaringar i högtidstal efter högtidstal där friheten, rättssäkerheten och integriteten framhålls som självklara hörnstenar för våra västerländska demokratier visar sig ibland skrämmande selektiva eller eklektiska om man så vill.

Så visst, politiskt smart vore det säkert inte att ge Snowden asyl i Sverige. Men Valter Mutt har rätt i att det vore rätt... rent principiellt. Eller?

Manning, Snowden och det tunna lagret av MR-fernissa

Bradley Manning är nu dömd. Han fick 136 års fängelse. Han slapp dödsstraff men om han inte blir världens äldsta någonsin kan han alltså se fram emot resten av sitt liv i fängelse. Edward Snowden vet alltså vad som väntar även om han möjligen kan ”hoppas” på en mildare dom. Många har reagerat över detta och menar att detta är ”whistleblowers” som gjort mänskligheten en tjänst. Men troligen ännu fler (åtminstone i USA) anser att de får vad de förtjänar som förrädare och spioner.

Det här tål att fundera över. En som gjort det är bl.a. Nils Funcke, journalist som varit sekreterare i Yttrandefrihetskommittén. I dagens SvD påpekar han mycket tänkvärt att vi aldrig fått se den film där amerikanska soldater skjuter ned oskyldiga civila irakier från en helikopter om inte Bradley Manning tagit mod till sig och lämnat ut den. Därmed gjorde han sig skyldig till undergrävande av ”god ordning och disciplin i de väpnade styrkorna”. Under Vietnamkriget åkte fotografer och journalister med i helikoptrarna och konfronterades direkt med krigets fula ansikte och kunde rapportera vidare till allmänheten. Numera slussas journalistkåren runt från punkt A till B, noga utvalda, och får titta på filmer där ”smarta bomber” till synes kliniskt pricksäkert förstör ett fientligt mål. Inget ljud avslöjar skriken och bilderna visar inga blödande, stympade eller döda barn. Drönarna surrar olycksbådande kring taken på mängder av platser i Mellanöstern och i Afghanistan och Pakistan.

Edward Snowden ville inte leva i ett övervakningssamhälle och plågades av sitt samvete för vad han deltog i och ville upplysa allmänheten om vad som pågick. Ingen vill väl leva i ett ”Stasiland”?

Efter andra världskriget urskuldade sig många tyskar som deltagit i slakten av och jakten på judar att de bara lydde order. Protester mot politiken och metoderna hade också förstås lett till dödsdomar och fängelsevistelser (och gjorde just det för de få som protesterade). Med ungefär samma motivering från makthavarna – undergrävande av disciplin, spioneri och landsförräderi – straffades de som vägrade vara med och som sa ifrån.

Aldrig mer skulle detta upprepas var nog tanken när FN efter världskriget grundades och de fundamentala mänskliga rättigheterna började formuleras och fastställas i konvention efter konvention. Ofta under protest från Sovjetunionen och andra östeuropeiska diktaturer. Den liberala demokratin framställs idag som överlägsen när det gäller att respektera mänskliga rättigheter. Det äger säkert sin riktighet historiskt men vart är den på väg? Är de mänskliga rättigheterna en allt tunnare fernissa som döljer en global diktatur med glada färger?

Nils Funcke varnar i sin SvD-artikel för att ett utredningsförslag (SOU 2012:95) kan urholka det svenska meddelarskyddet som annars är ganska starkt. Den omdebatterade FRA-lagen är ett annat exempel på hur vi går mot ökad övervakning. De liberala demokratierna konvergerar och utvecklas i en riktning som leder i ett samhälle som avviker från alla stolta förklaringar om alla sorters friheter. 

Såg igår SvT:s Uppdrag Granskning om Telias undfallande attityd mot diktaturer i öst- och centraleuropa. Deras nya styrdokument innehåller fagra ord om respekt för mänskliga rättigheter men i avtalen med diktaturerna finns uppgiftslämning inskrivet bland villkoren. 

Kan det vara så - som Wendy Brown påminner om i essän American Nightmare: Neoconservatism,Neoliberalism, and De-democratization – att demokratiska subjekt kan ”underkastas politisk tyranni eller totalitära styren just därför att de är uppslukade av en föreställning om val och begärstillfredsställelse som de misstar för verklig frihet”.

Risken finns att de mänskliga rättigheterna snart enbart är en läpparnas bekännelse av dem som övervakar oss och i realiteten begränsas till rätten till egendom och friheten att välja corn flakes.

Nån mer än jag som tycker det börjar bli kyligt...?

 

Läs också gärna:

http://frihetensvingar.blogspot.se/2012/09/mannskliga-rattigheter-ar-inte.html

http://schlaug.blogspot.se/2013/06/tank-om-det-varit-ryssarna.html

http://annarkia.se/politik/overvakning/nar-ska-dom-dar-uppe-synas.htm