När hyresbostäder säljs ut är tillväxten oviktig (?)

Enligt en kartläggning SvD gjort har var femte kommunal bostad i Stockholms län försvunnit sedan 2008.

Går man längre tillbaks i tiden, vilket bl.a. Hyresgästföreningen har gjort, blir siffran ännu mer alarmerande.

De boendes åsikter om utförsäljningarna, det kommunala uppdraget att stå för bostadsförsörjning och andra etiska synpunkter på att pengar tas från kommunala bostadsbolag för att finansiera andra kommunala verksamheter har ignorerats i åratal. 

Det finns också skäl att ifrågasätta om inte det är ett brott mot de sociala mänskliga rättigheter som vi undertecknat. Artikel 25 i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter finns till och med presenterad på regeringens egen webbplats.

 Där står bl.a. följande:

”Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard omfattar mat, kläder, bostad, hälsovård och nödvändiga sociala förmåner liksom trygghet vid förlust av försörjning under omständigheter som man själv inte har kunnat råda över”.

Detta brukar inte ens nämnas som skäl för en ansvarsfull bostadspolitik.

Nu kommer dock Tillväxtverket - enligt SvD-artikeln ovan - med uttalandet att de allt färre kommunala bostäderna sänker farten på den ekonomiska tillväxten för regionen. Andreas Åström, kommunikationschef vid Stockholms handelskammare, håller med och tillägger:

”Bostadsmarknaden håller på att bli ett av våra största tillväxthinder. Det verkar delvis som att kommunerna börjat abdikera från sitt ansvar att bygga hyresrätter”.

Normalt sett brukar ju tillväxten betraktas som en helig ko så nu kanske allianspolitiker börjar hejda sig, kan man då tänka. Men de kommunala m-politiker SvD talat med anser att kommunen behöver pengarna från försäljningarna och förefaller obekymrade över Tillväxtverkets och Handelskammarens oro. Civil- och bostadsminister Stefan Attefall (kd) tycker i sin tur att fastigheter är fastighetsägarnas ansvar och inte regeringens. Det kan ju formellt vara korrekt i sak men däremot finns ju inget som hindrar att regeringen skjuter till pengar där det behövs. Att det finns ett behov av bostäder bör ju inte vara överraskande för bostadsministern? Enligt SABO har 85 % av Sveriges kommuner brist på hyreslägenheter. Det är alltså inte heller ett lokalt problem i Stockholm även om situationen är extrem där.

Ska vi då tolka detta som att tillväxten inte längre är helig? I så fall bör vi kunna förvänta oss en helt annan inställning till mängder av andra frågor där tillväxten anges som motiv för politiska initiativ eller avsaknad av sådana, som i miljöfrågor exempelvis.

Samtidigt kvarstår frågan: var ska människor bo?