Uppenbarligen
har migrationsminister Billström en väldigt enkel syn på dikotomin ont/gott. I
sitt senaste uttalande försöker han övertyga oss att förstå att det minsann
inte bara är ”trevliga” blåögda och blonda tanter som
gömmer flyktingar utan att det oftast handlar om ”landsmän som inte alls är
blonda och blåögda”. Underförstått alltså otrevliga människor?
Beatrice Ask
lever i ungefär samma uppfattning om gott och ont och att lagen är en neutral
avskiljare mellan det onda och goda. Hassen Khemiris geniala text i DN visar
bättre än något annat hur detta är en del av strukturer som skiljer på ”vi” och
”dem”.
I
Sydsvenskan argumenterar Heidi Avellan för turkiskt medlemskap i EU med orden:
”Dessutom är den
sekulära turkiska eliten, den som är motståndare till AKP och rentav
islamofobisk, en minst lika god vakthund som väst mot islam”
Diskursen
förändras snabbt och många tycks börja vänja sig vid att det måste finnas en
skiljelinje, en mur, en vakthund som skyddar vårt välstånd, vår vithet och ”överlägsna”
kultur och moral.
Det ligger
inte så långt som de själva säkert vill tro från Mats Dagerlinds och andra
sverigedemokraters rasblandningsskräck.
Är jag ensam
inom partiet om att tycka att Miljöpartiet inte kan ha ett migrationspolitiskt
samarbete med en regering som företräder en iskall människosyn och företräds av
denna uppenbart stelfrusna minister Billström???
Det lär vara
fullkomligt hopplöst att förvänta sig att dessa (m)änniskor ska kunna ta till
sig innebörden i begreppet ”särskilt ömmande omständigheter”.
Fler bloggar som skriver om
Billströms blåögdhet:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar