Varför just Vilks? – Raymans reflexiva försvar av yttrandefriheten

Sanna Rayman skriver i gårdagens SvD en ledare där hon efterlyser en vredens självklara reflex när yttrandefriheten hotas. Hon lyfter fram Lars Vilks och undrar varför landets intellektuella elit inte är mer aggressiva i sitt försvar för hans rätt att kränka muslimer. Sanningen är väl snarare att den intellektuella eliten - vilken hon som ledarskribent för en av de största tidningarna tillhör – har varit ovanligt ivriga att försvara yttrandefriheten just för Lars Vilks. Frågan är om inte den här ”självklara reflexen” har haft alldeles särskilt lätt för att utlösas när det gäller honom men däremot klickar om det gäller exempelvis hot mot muslimer eller feminister?

Maria Sveland och Lisa Bjurwald har i varsin nyutgiven bok belyst det näthat som innehåller både dödshot och hot om våld och våldtäkt. Sveland menar också att det inte är fråga om enstaka virrpannor som står för hoten utan att det är en tämligen väl genomtänkt strategi bakom för att tysta de röster som misshagar dem. Hoten mot Lars Vilks är alltså bara ett exempel ur högen av alla dödsdomar som utdelas, inte minst på nätet. Det förminskar inte allvaret för honom personligen och det finns ingen anledning att rangordna hoten, men det är ändå betänkligt att just det dödshot han utsatts för får sådan enorm publicitet, trots Sanna Raymans antydan om motsatsen.

40 % av landets muslimska församlingar har utsatts för våld, hot och vandalisering enligt Brottsförebyggande rådet (Brå). En undersökning av Mittuniversitetet visar samma siffra.

SvD redovisade häromveckan en undersökning som visade att en tredjedel av alla landets hem för ensamkommande flyktingbarn utsatts för vandalisering och mordbrand. 

Detta är olika yttringar av samma sak. En våldsoffensiv med rasistiska/främlingsfientliga/islamofobiska motiv som sveper över landet. Den vänder sig lika mycket emot främlingar/religioner/nationaliteter/raser som mot de som försöker försvara dem oavsett dessa tillhör landets kulturella elit eller bara tillhör den ”stora massan” som rör sig i sociala medier. Det rör sig således inte heller bara om ord utan det finns de som skrider till handling. Med andra ord; Lars Vilks är inte ensam.

Återigen, det förringar inte hoten eller gör dem mindre verkliga för hans egen del att leva med. Men varför upprörs då Sanna Rayman och andra debattörer så alldeles särskilt av hotbilden mot just honom?

 

  

Den svåra läxan

En del (bland andra Rayman själv har jag sett) menar att religion och ras inte ska blandas ihop när yttrandefriheten debatteras. Själv anser jag att det inte går att undvika eftersom dagens rasister förflyttat sin fokus och talar betydligt mer om främmande kulturer och just religioner än hudfärg och raser. I grunden menar de ungefär samma sak; ut med de främmande elementen som förmörkar deras förment rasrena/homogena tillvaro.

De mänskliga rättigheterna innehåller en rad friheter som världssamfundet efter andra världskrigets fasor tänkte sig garantera. Bland dessa finns både religionsfrihet och yttrandefrihet. Ibland tycks de stå emot varandra. Men friheterna är villkorade. Något annat vore förödande. Yttrandefriheten, enligt FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, anger också skyldigheter och ansvar som att ”respektera andra personers rättigheter eller anseende” samt ett förbud mot ”allt främjande av nationalhat, rashat eller religiöst hat” exempelvis.  Friheten är således inte total och helt fri från problematisering vilket Sanna Rayman och flera andra missar... åtminstone när det handlar om just muslimer.

Det intressanta är att samma skribent, Sanna Rayman, i samma tidning på samma sida, har en liten spalt med titeln ”Att lära av förintelsen”. I den skriver hon att en lärdom från nazismens förintelseprogram för judar är att helt vanliga människor blundade ”långt mer och långt hårdare än vi vill veta”. Den läxan är, säger hon slutligen, ”svårare att tradera”. Möjligen kan hon behöva läxhjälp?

För i samma ögonblick blundar hon själv för vår tids judeförföljelser. Vilks ”konst” och Behring Breiviks gränslösa hat hämtar näring ur samma mylla.  Den har odlats sedan korstågen, gödslats av Bushs terroristkrig och förgiftats helt av konspirationsteorin om Eurabia. Den som också får experter som Magnus Ranstorp att reflexmässigt tala om islamister så fort ett terrorattentat begås. Den innehåller samma sorts sådd som fick Hitler att skriva sitt manifest där judarna utpekats som det stora hotet mot den europeiska civilisationen och som sedan blev till den diskurs som tyska folket vande sig vid som norm och slöt deras ögon för de fasansfulla konsekvenserna. Det som börjar med ord slutar ofta i mord. Om detta skriver bland andra Forum för levande historia.

”Nazistregimen förändrade samhällets normer stegvis och skapade ett tydligt ´vi och dom´”.

Det är just det här som löser ut min reflex.