Jag har på
senare tiden börjat fundera på om inte Socialdemokraterna och Moderaterna är i
färd med att bädda för nya sängkamrater? Hur det parlamentariska läget kommer
att se ut efter nästa val kan ingen veta, men det ser onekligen ut att kunna
bli lite problematiskt. Både för den som vill bilda en ny alliansregering och
den som istället tänker sig sammanställa en röd-grön sådan.
Göran
Greider har i ETC också noterat att inte ens ett bra val av Socialdemokraterna
är någon garanti för att de får parlamentariskt stöd för en röd-grön regering
utan kanske måste söka partners hos allianspartierna. Förr har denne burit
beteckningen C i första hand. I nuläget ser dessa dock ut att vara på väg ur
riksdagen och lär åtminstone inte vara i någon stärkt parlamentarisk sits efter
nästa val. Den mest ”mandatgivande” och mäktigaste partnern lär snarare finnas
i Moderaterna. Historiskt verkar det helt befängt, men partipolitiken är inte
vad den en gång varit.
Röstmaximering
är mer intressant än att driva en politisk idé som Nina Björk konstaterar i sin
bok Lyckliga i alla sina dagar. Då
använder partierna, för att låna hennes formulering, ”den kvantitativa
måttstocken” på sin politik.
Jag tror
alltså att S försöker lägga sig så nära Moderaterna det går med bara en lagom
liten lucka som gör det möjligt att ändå driva opposition någorlunda
trovärdigt. Det är ingen unik observation åtminstone att Socialdemokraterna
närmat sig Moderaterna i sin iver att inte avvika alltför långt från den
strömlinjeformade idén om hur ett statsbärande parti bör förhålla sig till
frågor om tillväxt, fördelning, arbete, fritid.
Ibland blir
det väldigt tydligt som när S-företrädare i SvD nyligen gick ut och försvarade
arbetslinjen och sade sig vara djupt bekymrade över att M, som de menar,
försöker göra A-kassan till någon form av medborgarlön. Något de anser vara
”anmärkningsvärt”. En markering mot Mp samtidigt som de intar en position som
arbetslinjens riddare. Utifrån den positionen blir det förstås lättare att
samarbeta med M än Mp, tänker jag spontant.
Timbro-företrädare
funderar i samma banor, men tänker mer hur M anpassar sig till en bred politik
som närmar sig S.
Jinge har på
sin blogg också tankegångar om hur en regering kan se ut efter valet.
Vi får se om
alla debattörer och kommentatorer fortsätter att stirra sig blinda på blockstaplar
i opinionsmätningarna. I så fall kan det hända att nästa regeringsbildning kommer
att slå ned som en bomb. Alltså varken allians eller röd-grönt utan istället:
MoS
(Moderater o Sossar)!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar