Idag delades det alternativa Nobelpriset Right
Livelihood-priset ut. Det utdelas med målsättningen att ”hedra och stödja de som
erbjuder praktiska och exemplariska lösningar på de viktigaste utmaningarna
världen står inför”, enligt stiftelsens hemsida. I år går priset till visselblåsaren Edward
Snowden, vilket säkert inte undgått särskilt många. Det har skett alldeles
innan jag skriver detta. Dock inte, som brukligt, i UD:s lokaler. Det såg Carl
Bildt tidigt till att sätta stopp för när det tillkännagavs att det var just
Snowden som skulle prisas. Istället fick riksdagens andrakammarsal duga och
Snowden deltog via en länk från Ryssland dit han nu är ”förvisad” av
demokratins stora försvarare USA.
Detta upprörde Miljöpartiets utrikespolitiske talesperson
Valter Mutt så till den grad att han föreslog att Sverige skulle ge honom asyl
och hämta hit honom i regeringsplanet. Till mångas stora förvåning och hån.
Ännu en stollighet från Miljöpartiet, går det att läsa mellan raderna i
mediakommentarerna. Det skulle ”ses som en krigsförklaring mot USA”, det är ”inte
förankrat i verkligheten”, är kommentarer i pressen. Wolfgang Hansson i
Aftonbladet säger rentav att Valter Mutt borde ”styra tungan mer rätt i
fortsättningen” om han ska fortsätta vara Miljöpartiets utrikespolitiske
talesperson. Från regeringshåll kommer också de formellt riktiga kommentarerna
att det inte är regeringens sak att ge asyl och att statens plan inte är ämnade
för den sortens exkursioner.
Det stämmer ju förstås och är formellt riktigt. USA skulle
gå i spinn och det skulle vara uppseendeväckande och asyl är ett domstolsärende.
Men samtidigt kan jag inte låta bli att tycka att det är djupt sorgligt att
konstatera att försvarandet av demokratin och friheten med en sådan
självklarhet sopas under mattan. Valter Mutt har ju i princip rätt.
Motiveringen till att ge priset åt Snowden idag (tillsammans med
Guardian-journalisten Alan Rusbridger ska tilläggas) låter så här:
“... for his
courage and skill in revealing the unprecedented extent of state surveillance
violating basic democratic processes and constitutional rights.”
En tidigare aldrig överträffad statlig övervakning av
medborgarna (inte bara de egna) alltså och brott mot grundläggande demokratiska
processer och konstitutionella rättigheter är vad NSA ägnat sig åt. Då har vi
ändå upplevt Sovjetunionen och DDR, KGB och Stasi. Stora ord alltså och vem
säger emot? De som nu avfärdar Valter Mutt tror jag inte avfärdar att det här
är precis vad NSA gjort sig skyldiga till. Eller? Angela Merkel lär inte ha
varit överförtjust men hon är bara en av miljontals människor som avlyssnats
eller fått sina mejl lästa.
Valter Mutt gör jämförelser med Nelson Mandela och Mahatma Gandhi
vilket också har förlöjligats. Inte kan väl Snowden jämföras med dessa
giganter? Nja, det kanske inte heller är avsikten utan istället att göra en
principiell jämförelse. Ska civil olydnad och brott mot lagar alltid uppfattas
som förkastligt alldeles oavsett vilka lagar som ohörsammas eller vilka
tolkningar de som är satta att tyda lagarna gör? Den historiskt kunnige känner
säkert till Gandhis saltmarsch som bröt mot den brittiska kolonialmaktens
ensamrätt att framställa och sälja salt eller att Nelson Mandela brände sitt
inrikespass som de svarta i Sydafrika var tvungna att bära med sig vartän de
gick. Rätt eller fel? Skulle de ha låtit bli att bryta mot lagarna och fogat
sig? Vad hade följderna blivit? Svårt att säga men få lär väl protestera mot
det rättmätiga i att protestera. Eller?
Den amerikanska staten (NSA) hävdar sin rätt att
hemligstämpla handlingar för att skydda nationens säkerhet och sina rättfärdigar
sina aktioner med att de vill skydda mot terrorister. ”If you have nothing to
hide, you have nothing to fear”, hette det. Men skalan på övervakningsapparaten
överträffar allt vi tidigare sett. Tankarna går naturligtvis otvunget till
Orwells ”1984”, obligatorisk läsning när jag gick i skolan åtminstone. ”Storebror
ser dig” var ett citat som gav rysningar längs gymnasisters ryggrader. Då. Nu
är det verklighet och inga samtal är längre privata. Men vi vill inte veta av
den som avslöjat verksamheten. Eller?
Frågan är alltså vad som är det största brottet? Att utvidga
hemligstämplarnas tillämpningsområde till att omfatta alla medborgare oavsett
misstankar om brott eller att avslöja missbruket av lagarna och
hemligstämplarna?
Nu plockar Putin demokratipoäng medan västvärlden väljer att
titta bort och slå undan varje tanke på att bistå den som riskerat/riskerar
sitt liv för att följa sitt samvete och avslöja något han visste men inte kunde
leva med att hemlighålla för sina medmänniskor. Jo, vi skulle stöta oss med USA
om Snowden fick en fristad här men skulle vi tveka att stöta oss med Ryssland om
det istället gällde en ryss som avslöjat en liknande verksamhet hos ryska
säkerhetstjänsten? Jag tror faktiskt inte det. Kanske är vi räddare för USA än
för ryssen?
Våra principfasta förklaringar i högtidstal efter högtidstal
där friheten, rättssäkerheten och integriteten framhålls som självklara
hörnstenar för våra västerländska demokratier visar sig ibland skrämmande
selektiva eller eklektiska om man så vill.
Så visst, politiskt smart vore det säkert inte att ge
Snowden asyl i Sverige. Men Valter Mutt har rätt i att det vore rätt... rent
principiellt. Eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar