Vad Margot Wallström kan göra för Ukraina och Moldavien

Vår nya utrikesminister Margot Wallström var nyligen på besök i Ukraina. På Maidan-torget rördes hon till tårar över vad som hände där för ett drygt halvår sedan. Hon säger sig också vara nöjd med sin föregångares Bildt insatser för Ukraina och levererade budskapet att den nuvarande regeringen kommer att hålla samma linje som den förra i förhållandet till Ukraina.

Vilket bland annat innebär, fyller hon i, att stötta och hjälpa ukrainarna att leverera reformer och ”att bygga ett rättssamhälle”. Hon påpekar det självklara i människors rätt att demonstrera, säga vad de vill och föreställa sig ett annat samhälle. Hon undrar slutligen hur den nya ukrainska regeringen tänker sig vägen framåt och hur Sverige kan hjälpa dem? Jag får utgå ifrån att utrikesministern har medarbetare som kan konsultera men jag dristar mig ändå till att komma med några tips på vad som kan göras för att åstadkomma demokratiutveckling och etablerande av en fungerande rättsstat. Det finns en hel del att anmärka på hur den förra regeringen (den nya har inte tillträtt riktigt än) hanterat detta.

Ett exempel är den ”rening” (eng/lustration) av staten som sägs vara ett krafttag mot korruptionen. Som i sin utformning leder till rent summariska avskedanden av hundratusentals tjänstemän inom statsförvaltningen. Med sin dåliga precision riskerar reformen för det första att missa de viktigaste ”målen” för densamma men också till att människor anklagas (utsätts för angiveri) på lösa grunder för att vara korrumperade och förlorar sina jobb på ett rättsvidrigt sätt. 

Den har också kritiserats internt vilket bland annat framgår av den här artikeln i Kyiv Post i vilken det framhålls att åtgärden är populistisk och metoden sannolikt bryter mot internationell lag om mänskliga rättigheter och mot rättsstatliga principer. Dessutom mot den ukrainska konstitutionen.

Den krympande yttrande- och pressfriheten är också något som bör synas noggrant. Redan i våras påtalade OSSE:s representant för mediefrihet, Dunja Mijatovic, om hur de fysiska hoten och trakasserierna lett till tystnad och självcensur bland ukrainska journalister. 

Hur det kan se ut fick vi ett exempel på i klippet där den vice ordföranden i Ukrainas parlamentariska tryckfrihetskommitté (!) tränger sig in på tv-bolaget NKTU:s kontor och misshandlar dess vd tills denne under hot om mer stryk skriver under sin egen avskedsansökan. Det svenska stödet till Ukraina bör inbegripa att bevaka att dylika händelser inte kommer att inträffa under den nya regeringen och det nya parlamentets mandatperiod och att bistå med konsultation i ämnet pressfrihet och yttrandefrihet.

Ett annat exempel är hur oppositionspartier och kandidater i valkampanjen inför det nyligen avslutade parlamentsvalet motarbetades med både konstitutionella metoder och mer handfast våldsamma sådana. De ihärdiga försöken att förbjuda kommunistpartiet kan möjligen vara förståeliga ryggmärgsreaktioner med tanke på Ukrainas förflutna men inte förenligt med den syn på demokrati som de flesta av oss och som EU-institutionerna föreskriver för sina medlemsstater.

Det är för övrigt något som kan vara värt att uppmärksamma även i den ukrainska grannstaten Moldavien om utrikesminister Wallström vill bredda sin blick till att omfatta hela regionen. Där hålls parlamentsval imorgon och likheterna med Ukrainas situation pro-majdan är faktiskt delvis slående. Landets befolkning är splittrat i två åsiktsriktningar varav den ena kan kallas pro-EU och den andra pro-rysk. Den senare anses dock utgöra en majoritet vilket skulle innebära att de flesta av landets medborgare föredrar att ansluta sig till den Eurasiska unionen snarare än EU, vilket också en färsk opinionsundersökning visar, enligt en intressant artikel i dagens SvD. Morgondagens val lär dock innebära en seger för EU-förespråkarna. Den främsta orsaken till detta är att det färska pro-ryska partiet Pro Patria, som förväntats samla ca 15 % av rösterna, i mitten av veckan som gått plötsligt förbjöds att ställa upp i valet. De ska, enligt en domstol, ha tagit emot ”olagliga donationer från utlandet”. Våldsamma protester väntas i moldaviska städer och många frågar sig vad som kommer att hända efter valet.

Vi får förmoda att EU rycker in till stöd för demonstranterna även här - liksom vid protesterna på Majdan-torget i Kiev - och ser till att en rättmätig regering tillsätts som speglar det moldaviska folkets vilja. Eller?

Vad säger Bildt? Vad säger Wallström?

Blir intressant att följa efter morgondagens moldaviska val. Min gissning är dock att reaktionen från EU kommer att kunna uttryckas med en klassisk Bronett-replik:

”Får jag be om absolut största tyssstnad...”