Dagbok från Ukraina: 2. "Religionsfrihet i en liten "insnöad" by

De interna stridigheterna i Ukraina sker ingalunda bara på slagfälten i öst. Det pågår på flera plan och i många olika sammanhang. Jag får följa med OSSE-teamet på besök i den lilla byn Korytne där det pågår en konflikt om kyrkans tillhörighet, Kiev-patriarkatet eller Moskva-patriarkatet. Församlingen har sedan länge tillhört Moskva-patriarkatet men nu förs en kampanj i byn för att ändra till Kiev-patriarkatet. En kampanj som förts med en hel del hot och manipulativa metoder. Naturligtvis finns här konflikten med Ryssland i botten men det handlar kanske ännu mer om egendom. Det finns pengar i kyrkor på ett helt annat sätt än vi är vana vid hemma i Sverige.

Vid mitt förra besök i Ukraina var just den här konflikten under uppsegling. Liknande processer påbörjades då i byar runtom i regionen (distriktet Vizhnytsa) ibland under stor dramatik och hotfulla gester mot kyrkans företrädare. I en del byar har nu kyrkorna övergått till Kiev-patriarkatet men i andra byar, som Korytne, står kyrkans företrädare ännu emot påtryckningarna. Det handlar alltså om att politiska institutioner försöker ändra på kyrkliga dito vilket är en ganska delikat nöt att knäcka sett ur ett rättighetsperspektiv. Men här surrar många saker i luften samtidigt. Vem är den rättmätiga ägaren till kyrkorna? Staten? Är det någon skillnad mellan kyrkor byggda efter självständigheten respektive före dess? Det sägs också att många vill ha gudstjänster på ukrainska. Men är det inte något respektive kyrka bör avgöra själva om de vill tillhandahålla? Här ska det påpekas att det normalt sett är kyrkoslaviska som används vid gudstjänster och inte vanlig ryska.

Under mitt förra besök här, i början av september, rapporterade präster från de ortodoxa kyrkorna i Miliyevo och Kibaki om en bekymmersam situation med potential att bli explosiv. Delar av lokalbefolkningen, av vilka många var anhängare av radikalnationalistiska idéer, lade då fram listor med underskrifter innehållande kravet att kyrkorna skulle övergå i Kiev-patriarkatets ägo. Formulerat som en preferens "för Ukraina" i motsatsställning till "för Ryssland". Listorna användes också, enligt de lokala prästerna, som grund för att ockupera kyrkoegendomar och vid ett tillfälle, i Kiribaki, hade en hotfull folkmassa av kyrkvaktmästaren tilltvingat sig nycklarna till kyrkan


Vi är på väg till ett möte med byarådets ordförande i Korytne. Det snöar häftigt och gamla Lador med sommardäck slirar runt på de snöbemängda vägarna och försenar vår  ankomst. Längre fram är det skogsväg och oplogat och till slut fastnar vi själva i snön vid en t-korsning och blir tvungna att fatta beslutet att vända hemåt igen för att slippa köra samma väg i mörkret tillbaka. Det blev inget möte av alltså. Vilket åskådliggör ett av de stora problemen i Ukraina; det dåliga underhållet av infrastruktur vilket i sin tur är intimt förknippat med korruptionen. Pengarna försvinner på vägen (kunde inte låta bli vitsen).

Ska Ukraina kunna komma till rätta med sina ekonomiska problem är den eftersatta infrastrukturen ett av de viktigaste problemen de måste ta itu med. Vilket också kräver att den korruptionsstruktur som (egentligen) styr landet måste raseras. Frågan är bara hur? Det är tillräckligt många som har tillräckligt mycket att förlora på att systemet nedkämpas att det lär bli svårt att förändra på kort sikt åtminstone. Det finns skäl att också misstänka att ekonomiska syften ofta kläs i politiska termer för att dölja den egentliga avsikten. Allt är inte vad det ser ut att vara på ytan. Bakom många "spontana" protester kan det anas både en och två bottnar. Det gäller kanske också kampen om de ortodoxa kyrkorna?