Min äldste bror har en hobby. Han släktforskar. Faderssidan
är utforskad så långt det går tillbaka tror jag. Där finns mest bönder, fiskare,
bergsmän och smeder. Det ser väl ut som för de allra flesta svenskars släktled.
De flesta återfinns endast som födslar och dödsfall i annalerna. En del har
utmärkt sig negativt och återfinns i brottsregister. De har kommit från olika
håll och etablerat sig på små platser i skärgården eller runt Stockholm. Så
långt tillbaka det går att forska finns en sorts ”anfader” som begav sig från
Danzig (nuvarande Gdansk i Polen) till Sverige vid slutet av 1600-talet. På
moderssidan är det bara ett par generationer sedan som mormors far kom från
Stuttgart i Tyskland. Det är inte heller ett särskilt ovanligt släktträd. Vid
slutet av 1500-talet utgjorde det utländska inslaget i Stockholm ungefär 15 %
av befolkningen (Stockholms Historia
under 750 år, Lars Ericson Wolke). Vi har nästan alla rötter i andra
länder, på ett eller annat sätt.
Nu vill Sverigedemokraterna införa registrering av
nationalitet. Kriminalvården ska registrera om fångar med svenskt medborgarskap
har föräldrar med utländskt ursprung. Kent Ekeroth, som representerar SD i
justitieutskottet, vill göra detta ”eftersom kultur och värderingar inte
försvinner bara för att någon erhållit ett medborgarskap”. Kent Ekeroth och SD
inser att den svenska lagen förbjuder särbehandling utifrån ”ras eller etniskt
ursprung” men vill utnyttja vad han kallar en ”lucka i lagen” vilket skulle
möjliggöra att registrera nationalitet. Den rasbiologiska idén om att kunna
fastställa benägenheten till kriminalitet genom utseende ligger dock inte långt
borta. Cesare Lombroso (kriminologins fader) ansåg att vissa var födda till
brottslingar och att det kunde avgöras genom att bedöma hur ”aplikt” utseende
personen hade. En idé som följde med i kolonialmakternas packning när de lade
den afrikanska kontinenten under sig. Samt i de nazistiska idéerna om den vita
rasens överlägsenhet men också här i Sverige där Lombroso hade stor påverkan på
arbetet inom Statens rasbiologiska institut lett av Herman Lundborg.
Erfarenheterna från andra världskriget sopade bort dessa dumheter och
etablerade en diskurs befriad från rasbiologiska element.
Nu har vi ett parti i riksdagen som vill återinföra dessa
tankegångar om än omskrivet med ordet ras ersatt av kultur. De vill antyda att
det finns något särskilt brottsbenäget hos vissa kulturer, ungefär på det sätt
som Lombardo och hans efterträdare försökt hitta rasbiologiska förklaringar
till kriminalitet. Petter Larsson konstaterar mycket riktigt i Aftonbladet:
”Urskiljandet kommer först. Särbehandlingen
är nästa steg”
Bland annat därför kommer jag idag att ta mig till Slussen
klocka 15.00 för att delta i fackeltåget mot rasism och främlingsfientlighet. Men också för...
att jag vägrar acceptera Sverigedemokraternas
beskrivning av sociala problem.
att jag är trött på det tilltagande ”kravet” på att
debattera invandring på deras premisser.
att jag älskar det här landet.
att hedra mina utländska anfäder/mödrar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar