Det är oroligt i världen och många människor på flykt. Det
här påpekandet har Carl Bildt framfört nyligen på en presskonferens tillsammans
med Anders Borg och även framfört på sin blogg Alla Dessa Dagar. Inlägget han
gör där bär titeln ”Ansvar i en orolig tid”.
Det är mycket intressant eftersom Bildts eget ansvar för
läget inte är alldeles obetydligt. Den utrikes- och säkerhetspolitiska gärning
han stått för har bidragit till att underblåsa konflikter eller förvärrat dem
med illa underbyggda eller enögda analyser.
Svensk utrikespolitik eller Carl Bildts högst egna politisk-ekonomiska
agenda? Ja det är dessutom en fråga som sällan kan besvaras enkelt då hans
uttalanden ofta görs i blogg- eller twitterform och utan någon som helst
förankring i dialog och analysarbete inom utrikesdepartementet. Allt som oftast i form av ett enögt och
ensidigt stöd för någon sida i en konflikt. Vilket försvårar arbete med att i
senare skeden försöka medla och inta en position för försoning och fred.
När nu Carl Bildt och Moderaterna talar om hur ett oroligt
världsläge skapar stora flyktingströmmar är Bildts egen insats för att dämpa
oron i världen ett sorgligt kapitel. Med en annan utrikespolitik och en annan
utrikesminister hade kanske läget kunnat vara något mera hoppfullt.
Det är hur som helst en tämligen förskräckande historik som
vår nuvarande utrikesminister lämnat bakom sig.
Bosnien:
Bildts engagemang för militära interventioner vid vissa
tillfällen (se Irak nedan) har vid andra tillfällen lyst med sin frånvaro och
istället har han ägnat sig åt ”tyst diplomati” i lägen där åtminstone en mer
högljudd sådan hade varit motiverat. Detta har jag skrivit om i ett par inlägg
för två år sedan då Carl Bildt fick fly från sina kritiker på gatan i Sarajevo vid
en minneshögtid för den på 90-talet belägrade stadens offer. Anledningen till varför hans närvaro provocerade var bland
annat hans passivitet under massakern i Srebrenica då han i juli 1995 (i egenskap
av EU:s högste representant) ungefär samtidigt som massakern ägde rum, satt och
åt lunch med bödlarna Milosevic och Mladic utan att med ett enda ord ens ta upp
frågan om de uppgifter om massmord som Bildt hade fått dessförinnan.
Carl Bildt har bland annat i sin bok ”Uppdrag fred” framhävt
sin egen betydelse för fredsprocessen för att få slut på Bosnien-kriget. En av
Bildts partikamrater i moderaterna, den bosnienfödde Alen Musaenfendic, avfärdar
detta helt och riktade i en Newsmill-artikel 27 maj 2011) knivskarp kritik mot
utrikesministern och partikollegan;
”Det enda Bildt lyckades med var att sälja sin groteskt
överdimensionerade betydelse för fredsprocessen till svenska folket”.
Etiopien och SydSudan:
Det är numera väl känt att Carl Bildt under sin tid (2000-2006)
som styrelseledamot av Lundin Oil (senare Lundin Petroleum) bland annat hade i
uppdrag att ta ställning till huruvida bolaget skulle investera i den av centralmakten
förtryckta Ogaden-provinsen i Etiopien. Frilansjournalisterna Schibbye-Perssons
anhållande och fängslande 2011 kastade nytt ljus över Bildts historik i
oljebolaget och diskussionen om jäv i agerandet för journalisternas frisläppande
blev ett tag het. I just den frågan finns förvisso inte mycket att lasta Carl
Bildt för. Schibbye-Persson blev ju frisläppta efter diplomatiska
överläggningar med etiopiska myndigheter/regering.
Mer allvarligt är det etiska problemet med att bedriva
oljeutvinning i krigshärjade länder. Detta framstår som kanske än mer
allvarligt under Lundin Oil:s engagemang i SydSudan, där oljeutvinningen
förknippats med allvarliga brott mot humanitär rätt. FN vittnade om brända byar
och fördrivning av befolkningen i området (Block 5A kallat) som prospekterats
för oljeutvinning. Den förundersökning om eventuella brott har sedan kommit att
utredas av bland andra internationella åklagarkammaren i Stockholm till vilken
Carl Bildt skulle kunna kallas till förhör. Mig veterligt har så inte skett,
eller så har det helt passerat under min radar?
Det har varit mycket tyst om den här affären och
förundersökningen om krigsbrott under senare tid och vi får kanske aldrig veta sanningen om Bildts inblandning men det är inte osannolikt att hans engagemang i
Lundin Oil/Petroleum har varit präglat av den brist på ”emotionell intelligens”
som ovan nämnde Musaenfendic hävdar att Bildt lider av.
Irak:
För att elda på opinionen för en amerikansk militär aktion
mot Irak under åren efter 9/11 2001 (Twin Towers) bildades i USA en
lobbyorganisation med namnet Committee for the Liberation of Iraq (nedan kallad kommittén). Framstående politiker, företagare och
fackföreningsbossar – framförallt med anknytning till milltär industri och
infrastruktur - tillhörde de ledande för organisationen som ville sprida
budskapet att Irak skulle utgöra en ”påtaglig och överhängande fara för sina
grannar, för Förenta staterna och för fria folk över hela världen”.
För att undanröja ”hindret” FN som motsatte sig planer på
militär intervention och den folkliga opinionen mot detta i Europa tillfrågades
Carl Bildt om han ville hjälpa till med krigsplanerna. Han kom då att ingå i kommitténs
internationella rådgivande utskott och blev dess ordförande tillsammans med
Adam Michnik, före detta polsk dissident. Enligt kommitténs direktör Randy Scheunemann var Carl Bildt mycket involverad och röststark i detta opinionsarbete som
innebar ett bearbetande av ledande europeiska politiker ibland vilka Bildt
förstås hade djupa förgreningar som svensk statsminister. På hemmaplan bedrevs
lobbying i form av artiklar, som den i Expressen i november 2002 där han säger
bland annat att: ”... vi/kan/ knappast vara
likgiltiga om regimer i strid med åtaganden och internationella krav utvecklar
massförstörelsevapen”.
Att Bildt samtidigt satt i styrelsen för det amerikanska företaget
Legg Mason, med tunga investeringar i teknik- och krigsindustri, kryddar
ytterligare Bildts engagemang för en amerikansk-ledd invasion av Irak. Sin vana
trogen analyserade inte Bildt läget först utan kastade sig villigt in i ett spel som
senare har visat sig vara falskt. Alternativt värnade han bara egna intressen? Det fanns hur som helst inga massförstörelsevapen i Irak.
Möjligen har sådana kommit dit nu i och med det kaos som invasionen orsakat i
landet. De öppnade istället gränserna för militanta grupper som inte haft
fotfäste där tidigare och senare har dessa vällt över Iraks gränser till Syrien
exempelvis. Det vilar ett tungt ansvar på USA för dagens situation i Irak med
ett IS som sprider död och fruktan omkring sig och Carl Bildt har på ett
betydelsefullt sätt bidragit med stöd och uppmuntran och lobbying i Europa och
hemma i Sverige.
Georgien:
Det är nog inte många som hänger med i svängarna när
Georgien och Sydossetien debatteras. En som däremot är mycket kunnig är min
partikollega Per Gahrton. Han är också oerhört kritisk till Carl Bildts
engagemang i landet och dennes stöd till diktatorn Saakasjvili och Georgiens
angrepp mot provinsen Sydoosetien 2008. Georgiens skuld till detta krig blev senare
fästställt av EU genom Tagliavinirapporten. Bildt däremot fördömde endast Rysslands
motreaktion och jämförde den med Hitlers annektering av Sudetområdet 1938. Den
kopplingen var han tämligen ensam om att göra.
Den personliga relationen till Saakasjvili uppstod i samband
med att Bildt värvade Georgien som kund till PR-byrån Kreab som Bildt då var
styrelseledamot av (känns mönstret igen?). Att han senare när han blev
utrikesminister avsagt sig formella uppdrag för Georgien hindrar ju inte att
hans omdöme är präglat av den tidigare ”kundkontakten”.
Själv bloggade jag om denna relation med Saakasjvili för ett
par år sedan och om hans twittrande av åsikter som färgats av denna täta
relation.
Per Gahrton menade också i en artikel i våras att Carl Bildt
riskerar att få lika fel gällande den fortfarande i högsta grad pågående
konflikten i Ukraina och att han vill tvinga andra folk att göra ”sönderslitande
val” mellan EU och Ryssland.
Ukraina:
Carl Bildt är en av de ivrigaste pådrivarna av den
anti-ryska stämning som råder kring Ukrainas inre konflikt. Att Ryssland har
kulturella, politiska och affärsmässiga band till Ukraina är ingen hemlighet
och när EU och Nato tryckte på för att få in en fot i landet uppstod den inre
spänning som senare ledde till ett statskuppsliknande regimskifte och det
nuvarande tillståndet av inbördeskrig. Bildts twitterkonto har flitigt
utnyttjats för att underblåsa den infekterade inställningen till Ryssland som
delvis är befogad men som ingen part vinner på att bygga på med halvsanningar
och rena falsarier av verklighetsläget.
En del kanske minns hur Bildt i våras gick ut och
kommenterade kravaller i Odessa som utmynnade i 38 döda i en mordbrand. Bildt
var blixtsnabbt ute och antydde, innan elden i den byggnad som antänts hade
lagt sig, att pro-ryska demonstranter skulle varit skyldiga till våldsamheterna.
Det visade sig senare att det var högerextrema fotbollshuliganer som drog fram
i staden och fick för sig att attackera den tältstad som pro-ryska aktivister
upprättat utanför en fackföreningsbyggnad. Till denna byggnad flydde dessa för
att undkomma huliganerna med påföljd att flera av dem istället brändes inne när
angriparna kastade molotov-cocktails in genom fönstren.
Det är ganska typiskt för Carl Bildt att mitt i stridens
hetta dela ut anklagelser och fördela skuldbördor i sociala medier utan att
först informera sig om vad som verkligen hänt. Hans kommentarer blir till en
del av rena desinformationskampanjer och i och med att hans tweets och
blogginlägg läses av väldigt många, inte minst av journalister, vinner de stor
spridning. Även internationellt eftersom han gärna sänder ut sina giftpilar i
engelskspråkiga versioner.
Senast han sände iväg en sådan var 5 augusti då han antydde
att Donetsk skulle vara folktomt för att befolkningen flytt ”gangstrarna”.
Vilka dessa skulle vara behöver ingen som följt Bildts uttalanden i
Ukraina-frågan tvivla på. Det faktum att större delen av dessa människor har
tagit sin tillflykt till Ryssland (den faktiska siffran förefaller oklar men en
del talar om 700000, andra betydligt färre men ändå fler än internflyktingarna
i Ukraina) gör att uttalandet bara kan tolkas som ytterligare en provokation
vars effekt inte kan bli annat än fortsatt polarisering internt i Ukraina och
mellan Ryssland och USA/EU. Ett redan infekterat läge behöver inte mer
bakterier än det redan innehåller.
Det krävs istället en mer sammanhängande svensk utrikespolitisk
linje som ”värnar om fred, mänskliga rättigheter, grannsämja och svensk
säkerhet”, för att citera en artikel i Aftonbladet nyligen som jag kommenterade
i ett inlägg häromdagen.
Svensk utrikespolitik
och det oroliga världsläget
Bildts påverkan på världsläget ska kanske inte överdrivas.
Troligen är han en mindre betydelsefull person internationellt än han själv
gärna vill framhäva. Men den kan inte heller underskattas eller avfärdas som
obetydlig. Dessutom har hans poster som statsminister och senare utrikesminister
självfallet gett hans uttalanden och aktioner en officiell svensk stämpel som
påverkar synen på Sverige och som drar in oss i konflikter där vi enligt den
uttalade neutralitetspolitiken bör hålla oss neutrala och som bryter mot den
tradition vi har av fredsmäklande och humanitärt präglat engagemang före
militärt.
När Carl Bildt nu talar om ett allt oroligare läge i världen
och varnar för de flyktingströmmar som detta kan medföra bör inte hans eget
agerande i olika konflikthärdar glömmas bort. Vilka flyktingströmmar hade
kunnat undvikas med en annan utrikespolitisk approach från Sveriges och EU:s
sida? Det är svårt att sia om och blir ett kontrafaktiskt resonemang med osäkra
slutsatser. Men troligen hade en del av den oro som nu råder kunnat dämpas och
det mänskliga lidandet (alldeles oavsett vilka som drabbats) kunnat undvikas
med en mer försonande kraft som ledare av det svenska utrikesdepartementet än
Carl Bildt.
Det är en sak att redogöra för läget i världen. En helt
annan att agera för att dämpa eller förebygga fientligheter och våldsutbrott
mellan och inom länder. Människor flyr inte utan anledning och en vettig svensk
utrikespolitik borde bygga på att eliminera eller åtminstone minimera risker
för att skäl till flykt ska uppstå. Då krävs tålmodig diplomati och inte hetsiga
och illa underbyggda salvor från höften. Jag har i alla fall svårt att se det
senare som ett sätt att ta ”ansvar i en orolig tid”.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar