fredag 15 augusti 2014

Med sorg i hjärtat förordar jag vapenmakt mot IS

Det är med sorg i hjärtat jag skriver detta. Det är första gången i mitt liv som jag förordar vapenmakt. Jag tänker på IS framfart bland irakiska minoriteter vilken knappast kan ha undgått någon. Fruktansvärda bilder och berättelser om mördande, våldtäkt och kidnappningar kommer från de flyende som har klarat sig undan de framryckande låtsasmuslimerna. De som överlevt och kommit undan har gjort det under enorma umbäranden. Barn och gamla dör under hettan och vattenbristen. Jag skriver låtsasmuslimer eftersom IS perverterade tolkning av koranen har mycket lite med islam som religion att göra. Det är inte ens en tolkning av koranen. Liksom Hitler har dessa personer en tvistad idé om vad som är rätt och tar sig också rätten att döda dem som inte böjer sig för deras horribla verklighetsuppfattning. Det finns ingen underliggande konflikt. Tills alldeles nyligen levde muslimer och kristna sida vid sida utan problem i de av IS nu erövrade byarna och städerna. Något att förhandla om finns alltså inte och IS har hittills inte heller visat några som helst tecken på reson. Här finns inget utrymme för diplomati och samtal. Det finns inga förmildrande omständigheter. Ingen tid att reparera tidigare misstag av framför allt USA. Läget är akut om ett folkmord ska undvikas.


Således stödjer jag alltså de som nu vill beväpna den kurdiska peshmerga-milis som tycks vara de enda styrkorna på marken som på allvar ställer sig i vägen för det hänsynslösa IS. Bland andra de svenskar med kurdiska rötter som i SvD uppmanade Sverige och andra demokratier att bistå kurdiska armén med militärt - och de nödlidande med humanitärt - bistånd.

Ikväll beslutade EU i ett blixtinkallat utrikesministermöte också att enskilda länder ”som vill och kan” ge kurderna militärt bistånd har övriga EU-länders fulla stöd. Sverige däremot tänker inte bistå med vapen. Det är naturligt med tanke på svensk lag som förbjuder oss att förse krigförande nationer med svenska vapen. Nu är det väl lite si och så med traditionen att följa den lagen egentligen men det är fullt rimligt att även här inta denna hållning. Ändå skaver det lite att vi därmed överlåter till Storbritannien, Frankrike och Tjeckien att ge den modiga kurdiska peshmerga-milisen mer kraftfulla medel att försvara sig och de övriga folk som befinner sig på flykt eller blir angripna av IS. Vi litar på att andra utrustar den illa beväpnade milisen som trots detta håller galningarna stången. Jag förväntar mig då istället att Sverige bidrar rejält till det humanitära bistånd som är så akut för de som undkommit slakten. Det antydde åtminstone Carl Bildt efter EU-mötet ikväll.

Samtidigt meddelar Rapport i kvällens sändning att Migrationsverket utvisar asylsökande yezidier till Irak med hänvisning till att situationen i norra Irak är ”stabil”. Det låter nästan alltför horribelt för att jag ska tro att det är riktigt sant. Åtminstone skriver SvD idag att myndigheten under dagen har beslutat att slå fast att det råder en allvarlig humanitär situation i Irak och att detta ska bli vägledande vid asylprövningar.

Fattas bara, säger jag. Om nu inte Sverige ger militär hjälp så vore det skamligt om vi inte gav humanitär sådan och ser till att de som söker sig bort från regionen för att få andrum för sig själva och sin familj får en tillflyktsort här. Ingen kan säga säkert hur länge de tappra peshmerga-soldaterna kan hålla stånd mot de bättre utrustade motståndarna. De slåss för alla minoriteter i Irak och de slåss även åt oss. Låt oss då åtminstone avlasta dem ansvaret för tusentals flyktingar.   


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar