Ett långt och lyckligt liv i ett annat Israel

Jag bläddrar i tidningen Metro på väg till jobbet. På en bild ser jag ett bröllopspar. De ser glada och lyckliga ut. Morel Malka och Mahmoud Mansour heter de, läser jag, och de har just gift sig i den israeliska staden Rishon Letzion. Ett varmt och vackert minne för livet förstås. Ändå har de hotats till livet och tvingats hyra in 33 livvakter. Utanför kyrkan protesterar ett par hundra människor mot deras bröllop. Lycka och kärlek kan uppenbarligen provocera. 

Vad är det då som provocerar så enormt? Jo, han är arabisk muslim och hon är född judinna. Det är orsaken till att de hundratals demonstranterna, de flesta från en extrem judisk högerorganisation, har samlats för att störa deras lyckliga stund. De är dock inte ensamma om att ogilla detta bröllop.

- Vi har varit tillsammans i fem år och jag har aldrig tidigare upplevt en sådan rasism, säger Mahmoud, enligt Metro.

Det är märkvärdigt egentligen. Med tanke på hur raslagarna i Nazityskland omöjliggjorde giftermål mellan någon med judiskt påbrå och en ”renrasig” partner. Är det så dessa högerextrema israeler vill ha det? Är det ett sådant Israel de eftersträvar? Jag har oerhört svårt att begripa hur minnet av förföljelser och rasåtskillnad kan kopplas bort så totalt hos dessa s.k. högerextrema israeler.

Det är dessvärre en rörelse som tycks växa i Israel. Ökad polarisering och ökat hat mellan israeliska judar och palestinska och israeliska araber parallellt med en allt högre grad av åtskiljande. Den flera meter höga muren mot Västbanken är den fysiska barriären men också vägar reserverade för judiska israeler och särskilda bussar med mera ingår i repertoaren för att förhindra att araber och judar ska mötas. Uppfinningsrikedomen är stor hos rasåtskillnadens ingenjörer. Det är inte otroligt att detta fysiska isärhållande ger en mental motsvarighet hos människor. Var och en hos sina egna. Ingen blandning eller kontakt över gränserna.

Då provocerar ett bröllopspar som Morel och Mahmoud. De bryter normen och raserar barriärer som omsorgsfullt har byggts upp av apartheidregimens förespråkare.

Som tur är har dessa inte helt övertygat alla israeler om att krigföring, separation och åtskillnad är de enda medlen för att lösa konflikten Israel-Palestina. I lördags i Tel Aviv hölls den största demonstrationen för fred sedan det senaste Gaza-kriget bröt ut. 10000 deltagare samlades vid Rabin-torget och författaren David Grossman uppmanade/vädjade till sina israeliska landsmän att leva som grannar med Gaza-borna. Det känns hoppfullt att en sådan rörelse finns. Men det är viktigt att vi uppmärksammar och stödjer dessa modiga israeler för att de ska våga fortsätta bryta normer och orka stå ut emot glåporden och mordhoten. Jag har skrivit om det tidigare men det tål att upprepas.

Jag får en stark lust att sända mina lyckönskningar till Morel och Mahmoud. En sådan skulle kanske lyda så här; Må ni få ett långt och lyckligt liv tillsammans... i ett annat Israel.