Israels moraliska illdåd och kriminella handlingar

Inte många timmar har gått sedan jag skrev mitt senaste inlägg som givetvis handlade om Gaza. Något annat kan jag i nuläget inte förmå mig att skriva om. Under tiden jag skrev det förra inlägget har nyheterna duggat tätt och spätt på det jag då hävdade, att det nu måste vara hög tid för en kraftfullare reaktion från omvärlden än fördömanden i ord. Det totala antalet är nu uppe i 1800. Det börjar bli svårt att hänga med. I förmiddags när jag skrev mitt förra inlägg hade jag 1500 som mest aktuella siffra. Fortfarande är de allra flesta civila och alla utom ett 60-tal är palestinier.

I morse redan läste jag att ytterligare en FN-tjänsteman hade mist livet. Totalt har nio FN-medarbetare nu dödats av israeliska bomber och granater. Under dagen har dessutom ytterligare en FN-skola dessutom attackerats. Det senaste jag hört var att tio dödats och långt fler skadats. Respekten för världssamfundets lokaler och anställda är uppenbarligen obefintligt. Likgiltigheten för civila palestiniers liv har israeliska armén visat tydliga prov på tidigare och den är inte längre något som förvånar. Det görs nämligen ingen skillnad på stridande och civila, enligt bland andra företrädare för regeringspartiet Likud, som Moshe Feiglin (se mitt tidigare inlägg).

FN-generalen Ban Ki-Moon säger sig vara ursinnig och vill ställa de ansvariga till svars. Han kallar attacken ”ett moraliskt illdåd och en kriminell handling”. Det är bra. Låt oss hoppas det kan vara början på en ny attityd gentemot Israel. Kanske kan till och med USA börja ställa krav på sin skyddsling? En annan nyhet är nämligen att israeliska säkerhetstjänsten avlyssnat USA:s utrikesminister John Kerrys telefonsamtal med ledare för länder i Mellanöstern. Överläggningar som rör fredsförhandlingarna mellan Israel och Palestina och annat som avhandlats har i hemlighet noterats i israeliska protokoll. En metod som förvisso USA använder sig av själva i umgänget med allierade men kanske inte är så vana vid att själva drabbas av (?). 

Den israeliska propagandan jobbar också oförtrutet för att försöka vrida världsopinionen i deras favör. Senast lyckades de göra ett stort medialt nummer av en påstådd kidnappning av en soldat. Man kan ju förstås fråga sig varför detta skulle vara så oerhört i ett krig som hittills dödat över 1500 civila på bara ett par veckor. Men israelerna rasade; ”Hamas är ansvarigt och Israels svar kommer att bli förkrossande, sa en tjänsteman till BBC för ett par dagar sedan, och ”händelsen” användes som förevändning för att bryta den 72 timmars eldupphör som utlysts strax före. Förkrossande blev det.

Tidningar och tv-kanaler högg direkt på betet. Offret fick ett namn, Hadar Goldin, och DN ägnade spaltmetrar åt att skriva om ”bortförandet” med bild av soldaten på förstasidan och flera bilder inne i tidningen. Nathan Shahar förklarade läget; ”Hamas bortförande av den 23-årigen israeliske soldaten Hadar Goldin, bara en och en halv timme efter att FN:s eldupphör trätt i kraft på fredagsmorgonen, grusade förhoppningarna om en snar förhandlingsuppgörelse i Gazakrisen”.

Andra tidningar världen över hade liknande artiklar och bilder på soldaten och hans familj. Att Hamas förnekade att de kidnappat Goldin var det ingen heller som tog någon som helst notis om. Alla förutsatte att det var fakta (IDF sa ju det) och i Svd kunde man i morse läsa hur statsvetaren Anders Persson spekulerade om hur Hamas skulle utnyttja den kidnappade för utbyte av fångar och att Netanyahu satt ”i en rävsax”.   

Idag framkom att Hadar Goldin omkommit under strid, ”killedin action” alltså. Tragisk naturligtvis för anhöriga och vänner men han var trots allt soldat i en ockupationsarmé som var i full färd med att slakta en totalt värnlös civilbefolkning. Storyn följdes ändå upp och på Euronews visades alldeles nyss bilder från en sörjande syster (?) som med gråten i halsen höll tal på hebreiska inför en rörd åhörarskara i soldatens hemstad Kfar Saba. Den israeliske försvarsministern och arméns chefsrabbi besökte igår kväll Hadar Goldins familj för att beklaga sorgen och det lär väl ha varit från det av media välbevakade tillfället. 

Jo, visst är det sorgligt. Men om samma utrymme ges samtliga nu dödade palestinier får Euronews öppna en extrakanal för alla begravningstal och ceremonier. Dessutom har över sextio israeliska soldater dödats innan Goldin. Så varför denna uppståndelse just nu, kan man undra?

Israels regering börjar sannolikt känna av omvärldens protester och möjligen börjar de bli lite lätt besvärade (även om israeliska regeringar brukar vara ganska oberörda av fördömanden). Det behövdes en historia om ett israeliskt offer för att skyla över alla de tusenden civila palestinier som samtidigt massakrerades. Hadar Goldin blev ett ”värdigt offer”, som HD:s Sören Sommelius kallar det. 

Ett ”värdigt offer” fyller, enligt Noam Chomsky och Edward Herman (i Manufacturing Consent), ett pedagogiskt syfte. En signal skickas som ska aktivera de rätta nervtrådarna hos tittaren och läsaren. Det handlar alltså om mediateknik och taktik.

De palestinska offren däremot förblir i de allra flesta fall okända och namnlösa. De är istället homines sacri som jag skrev för ett par veckor sedan. Eller ”ovärdiga offer” för att använda Chomskys/Hermans begrepp.