DN recenserade igår en ny bok, ”Godkänt?” av Emma Leijnse.
Det är en reportagebok om svenska skolan och Leijnse visar i den, enligt
recensenten, på ett handgripligt sätt hur den svenska skolan ser ut. Hon
berättar om dåliga resultat och ökad segregation. För recensenten Kajsa
Ekis-Ekman är saken klar:
”Det fria skolvalets
främsta konsekvens är att de övre klasserna väljer bort skolor där arbetarklass
och invandrare går.”
Det är alltid bra med mer närgångna studier av verkligheten
för att se vad som finns bakom statistiken. Leijnses bok verkar onekligen
styrka det som vi egentligen redan vet (?) För nu börjar det bli trångt på
hyllan för undersökningar om den ökande skolsegregationen. Frågan är om den
växande mängden volymer bara kommer att ligga där och samla damm?
En bra sammanfattning av den svenska skolstrukturen kan man
hitta hos Nationalencyklopedin (NE). Där talas också om sämre resultat och ökad
segregation under de senaste 20 åren till följd av den nya strukturen med kommunalisering
av skolan, etableringen av friskolor och det fria skolvalet. Där framhålls det
faktum att alltfler utbildningsforskare blivit alltmer eniga om betydelsen av
elevernas sociala och kulturella bakgrund för de slutliga studieresultaten. De framhåller
därför, enligt NE, ”socialt och kulturellt blandade klasser som den bästa
framgångsvägen”.
En av alla dessa forskare som studerat den svenska skolan noggrant
är Bo Malmberg vid Kulturgeografiska institutionen på Uppsala Universitet. Hans
studie, ”Den svenska skolans nya geografi”, visar att de privilegierade
grupperna väljer bort skolor där många underprivilegierade går.
Bo Malmberg och ett par medförfattare påpekade i våras i en debattartikel att den svenska skolans problem få bero på vad som helst, bara
det inte är det fria skolvalet. Det finns alltså en mäktig och alltmer irriterande
ovilja att ta till sig statistik, forskning och resultatrapporter.
En återkommande sådan internationell undersökning, som ofta
brukar användas vid jämförelser länder emellan, är OECD:s mätningar av skolan,
de s.k. PISA-rapporterna. Den första kom år 2000 och utvecklingen sedan dess
har i de senare mätningarna, för Sveriges del, visat sämre studieresultat och sämre likvärdighet. En likvärdig skola var tidigare ett signum för den svenska
skolan och en genomtänkt strategi för att främja sociala klassresor genom
utbildningssystemet.
Skolverket är regeringens myndighet som har till uppgift att
genomföra och utvärdera regeringens skolpolitik. De har i ett par studier under
senare år konstaterat samma sak; likvärdigheten har försämrats. Skolverket
rapport ”Likvärdig utbildning i svensk grundskola?” kom i våras och där
konstateras att variationen i skolors resultat och kvalitet har ökat och att det
blir alltmer betydelsefullt vilken skola eleven går i. Decentraliserings- och
valfrihetsreformerna har, enligt Skolverket, ”sannolikt bidragit till denna
utveckling”. Den aktuella rapporten kan sägas vara en uppföljning av den
tidigare studien ”Vad händer med likvärdigheten i svensk skola?” (2006) där
samma tendens uppfattades.
Till detta, skulle jag vilja tillägga, kommer också ett antal negativa sidoeffekter av den fria etableringen och skolvalet som börjat uppmärksammas på senare tid. Exempelvis den ökande kostnaden för marknadsföring skolorna känner sig tvingade att ta samt otryggheten det skapar att skolor tvingas lägga ned verksamheten i den ökade konkurrensen om elever.
Till detta, skulle jag vilja tillägga, kommer också ett antal negativa sidoeffekter av den fria etableringen och skolvalet som börjat uppmärksammas på senare tid. Exempelvis den ökande kostnaden för marknadsföring skolorna känner sig tvingade att ta samt otryggheten det skapar att skolor tvingas lägga ned verksamheten i den ökade konkurrensen om elever.
Det kan vara på sin plats att framhålla ett par begrepp som jag
tycker verkar brännande här, nämligen double-loop
learning respektive single-loop
learning. Dessa beskrivs
kort och träffande på wikipedia:
”… double-loop learning (DLL) in which
an individual, organization or entity is able, having attempted to achieve a
goal on different occasions, to modify the goal in the light of experience or
possibly even reject the goal. Single-loop learning(SLL) is the repeated
attempt at the same problem, with no variation of method and without ever
questioning the goal.”
För vad säger då allas vår skolguru Jan Björklund (fp) om hur
skolans problem ska lösas? Jo, bland annat så här:
”Mer valfrihet då mångfald – av metoder, arbetssätt och
pedagogik – aldrig får ses som ett hot.”
Touché!! Mer av samma sak alltså. Ett vanligt recept från
politiker som famlar efter åtgärder istället för att ta till sig politiskt
obekväma kunskaper. Eller är det så att Björklund har inlärningssvårigheter? En
studie av Chris Argyris ”Teaching Smart People How to Learn” kanske kan
rekommenderas?
Eller är det så att den försämrade likvärdigheten i skolan
och den ökande segregationen inte alls ses som ett problem? Då skulle lite
ärlighet vara smakligt. Då borde regeringen klart uttala att detta är en önskad
utveckling som kanske rent av varit avsikten från början, att de privilegierade
ska kunna välja bort de underprivilegierade.
Andra bloggare om skolsegregation:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar