onsdag 22 augusti 2012

Skolsegregationen knappast någon överraskning men bryr sig regeringen?


DN recenserade igår en ny bok, ”Godkänt?” av Emma Leijnse. Det är en reportagebok om svenska skolan och Leijnse visar i den, enligt recensenten, på ett handgripligt sätt hur den svenska skolan ser ut. Hon berättar om dåliga resultat och ökad segregation. För recensenten Kajsa Ekis-Ekman är saken klar:

”Det fria skolvalets främsta konsekvens är att de övre klasserna väljer bort skolor där arbetarklass och invandrare går.”


Det är alltid bra med mer närgångna studier av verkligheten för att se vad som finns bakom statistiken. Leijnses bok verkar onekligen styrka det som vi egentligen redan vet (?) För nu börjar det bli trångt på hyllan för undersökningar om den ökande skolsegregationen. Frågan är om den växande mängden volymer bara kommer att ligga där och samla damm? 

En bra sammanfattning av den svenska skolstrukturen kan man hitta hos Nationalencyklopedin (NE). Där talas också om sämre resultat och ökad segregation under de senaste 20 åren till följd av den nya strukturen med kommunalisering av skolan, etableringen av friskolor och det fria skolvalet. Där framhålls det faktum att alltfler utbildningsforskare blivit alltmer eniga om betydelsen av elevernas sociala och kulturella bakgrund för de slutliga studieresultaten. De framhåller därför, enligt NE, ”socialt och kulturellt blandade klasser som den bästa framgångsvägen”.

En av alla dessa forskare som studerat den svenska skolan noggrant är Bo Malmberg vid Kulturgeografiska institutionen på Uppsala Universitet. Hans studie, ”Den svenska skolans nya geografi”, visar att de privilegierade grupperna väljer bort skolor där många underprivilegierade går. 

Bo Malmberg och ett par medförfattare påpekade i våras i en debattartikel att den svenska skolans problem få bero på vad som helst, bara det inte är det fria skolvalet. Det finns alltså en mäktig och alltmer irriterande ovilja att ta till sig statistik, forskning och resultatrapporter.  

En återkommande sådan internationell undersökning, som ofta brukar användas vid jämförelser länder emellan, är OECD:s mätningar av skolan, de s.k. PISA-rapporterna. Den första kom år 2000 och utvecklingen sedan dess har i de senare mätningarna, för Sveriges del, visat sämre studieresultat och sämre likvärdighet. En likvärdig skola var tidigare ett signum för den svenska skolan och en genomtänkt strategi för att främja sociala klassresor genom utbildningssystemet.

Skolverket är regeringens myndighet som har till uppgift att genomföra och utvärdera regeringens skolpolitik. De har i ett par studier under senare år konstaterat samma sak; likvärdigheten har försämrats. Skolverket rapport ”Likvärdig utbildning i svensk grundskola?” kom i våras och där konstateras att variationen i skolors resultat och kvalitet har ökat och att det blir alltmer betydelsefullt vilken skola eleven går i. Decentraliserings- och valfrihetsreformerna har, enligt Skolverket, ”sannolikt bidragit till denna utveckling”. Den aktuella rapporten kan sägas vara en uppföljning av den tidigare studien ”Vad händer med likvärdigheten i svensk skola?” (2006) där samma tendens uppfattades.


Till detta, skulle jag vilja tillägga, kommer också ett antal negativa sidoeffekter av den fria etableringen och skolvalet som börjat uppmärksammas på senare tid. Exempelvis den ökande kostnaden för marknadsföring skolorna känner sig tvingade att ta samt otryggheten det skapar att skolor tvingas lägga ned verksamheten i den ökade konkurrensen om elever.

Det kan vara på sin plats att framhålla ett par begrepp som jag tycker verkar brännande här, nämligen double-loop learning respektive single-loop learning. Dessa beskrivs kort och träffande på wikipedia:

”… double-loop learning (DLL) in which an individual, organization or entity is able, having attempted to achieve a goal on different occasions, to modify the goal in the light of experience or possibly even reject the goal. Single-loop learning(SLL) is the repeated attempt at the same problem, with no variation of method and without ever questioning the goal.”

För vad säger då allas vår skolguru Jan Björklund (fp) om hur skolans problem ska lösas? Jo, bland annat så här:

”Mer valfrihet då mångfald – av metoder, arbetssätt och pedagogik – aldrig får ses som ett hot.”

Touché!! Mer av samma sak alltså. Ett vanligt recept från politiker som famlar efter åtgärder istället för att ta till sig politiskt obekväma kunskaper. Eller är det så att Björklund har inlärningssvårigheter? En studie av Chris Argyris ”Teaching Smart People How to Learn” kanske kan rekommenderas?

Eller är det så att den försämrade likvärdigheten i skolan och den ökande segregationen inte alls ses som ett problem? Då skulle lite ärlighet vara smakligt. Då borde regeringen klart uttala att detta är en önskad utveckling som kanske rent av varit avsikten från början, att de privilegierade ska kunna välja bort de underprivilegierade.


Andra bloggare om skolsegregation:





















Inga kommentarer:

Skicka en kommentar