Betygskampen som ställdes in

Regeringens beslut att gå oppositionen (läs Jan Björklund) tillmötes i betygsfrågan och låta upp till 100 skolors fjärdeklassare bli försökskaniner för den sällsynt dåligt underbyggda idén om betyg i tidigare ålder gör mig tämligen bekymrat förvånad.

Det är sällan som ett förslag är så uppenbart illa förankrat som detta. Här finns alltså en alldeles ovanligt gedigen – och dessutom färsk – forskningsgenomgång som gör båda tummar ned för förslaget. Därtill lika negativa remissvar från alla tunga instanser. Folkpartiets spinndoktorer har varit tvungna att gräva djupt i riksdagsbibliotekets källare för att finna stöd för förslaget. Jag kan inte påminna mig något annat exempel på att ett parti försökt övertyga sina debattmotståndare med åttio år gammal forskning. Det torde vara tämligen unikt. Men mycket mer fanns inte att hämta. Det var helt enkelt tomt i bibliotekshyllan.

Kompromissvilja är nog bra och med den parlamentariska sammansättning som just nu är den som regeringen har att förhålla sig till så lär den få vänja sig vid att visa sådan. Men i just detta specifika fall hade det varit ovanligt befogat att ta strid. Alldeles i synnerhet som jag faktiskt tror att en sådan hade kunnat vinnas. Såväl SD som C och Kd har vacklat i debatten och till och med inom Fp har enstaka grymtanden hörts. Det torde alltså inte ha varit alldeles otänkbart att något eller ett par av dessa hade hejdat sig inför omröstningen i riksdagen och varit öppna för en annan typ av kompromiss. En utvärdering av den senaste ålderssänkningen för betyg exempelvis. Men här fegade regeringen ur och gav ifrån sig initiativet i en debatt som höll på att vinnas.

Jag tycker alltså att det här var ett misstag. Dessutom ett misstag som kan bli ödesdigert. Vad väntar härnäst? Kompromisser i integrationspolitiken? Kan vi förvänta oss försöksverksamhet med tillfälliga uppehållstillstånd för en utvald grupp syriska asylsökande?     

Läste att alliansstyrda Nacka sagt sig vara redo att anmäla sig frivilligt till betygsexperimentet. Möjligen kommer andra alliansstyrda kommuner med höginkomstprägel göra detsamma; som Täby, Kungsbacka och Partille? Så hur kommer underlaget för en vetenskaplig utvärdering av experimentskolorna att se ut? Det blir ett urvalsproblem att bita i. Det bekymrar förstås inte den forskningsföraktande Jan Björklund. Men regeringen??

Skolpolitik mot bättre vetande? – På väg mot Flumskolan II

Alliansregeringen tillsatte för snart ett år sedan en utredning av frågan om att införa betyg redan i årskurs 4. De fick naturligtvis det resultat de ville ha. En rekommendation från utredaren Martin Ingvar att införa just detta.

Förslaget gick ut på remiss och kom tillbaka illa tilltufsat av remissinstanserna. I synnerhet de som borde ha störst inblick i frågan visade störst skepsis. Skolinspektionen, Skolverket, båda lärarfacken, Barnombudsmannen och samtliga lärosäten som tillfrågats.

Häromdagen gick också Kungliga Vetenskapsakademien in i debatten i en artikel på DN Debatt med titeln ”Inga hållbara argument för betyg redan i fjärde klass”. Där kritiseras den ovan nämnda utredningen starkt. Den har allvarliga brister, menar undertecknarna av artikeln, och anser att resurser istället bör läggas på lärarnas kompetens. De påpekar också det uppenbart kloka i att åtminstone utvärdera den förra betygsreformen, betyg från årskurs 6, innan en ny tidigareläggning klubbas igenom.

Debatt om betyg har förts tidigare flera gånger och det har funnits all anledning att titta närmare på vad forskningen säger. Där finns naturligtvis olika linjer och åsikter men den samlade bilden bör vara tydlig för de flesta. Det finns inget entydigt svar från forskarhåll vad gäller betygens relevans rent generellt. Det finns argument både för och emot betyg att hämta för den som vill hänvisa till forskning. Däremot, och det är detta som är viktigt, finns en klar övervikt för forskning som säger att betyg i tidig ålder kan vara skadligt för barnens utveckling. I småskolan är lusten att lära det viktiga och betygshetsen riskerar att ta död på denna. Naturligtvis drabbar det då barn med inlärningssvårigheter allra värst som i en känslig ålder måste jämföras med sina kamrater.

Ändå driver alliansen förslaget vidare och tycks fast beslutna att trumfa igenom det i riksdagen med Sverigedemokraternas stöd. Centerpartiet var länge motståndare men hoppade på betygståget i mars trots intern kritik. Stockholmsborgarrådet Per Ankersjö exempelvis som uttryckte sin besvikelse i mars förra året:

”Ska man införa betyg för tioåringar så ska man ha stöd i vetenskapen för det och det jag hör i debatten övertygar inte. Jag tycker det är tråkigt att vi går med på ett sådant konservativt förslag”.

Det ser onekligen ut som att förslaget nu drivs till beslut mot bättre vetande. Frågan har kanske blivit ett politiskt slagträ som alliansen kan slå regeringen i huvudet med?   

De drivande är naturligtvis Folkpartiet, med Jan Björklund i spetsen, men också Moderaterna. I dagens SvD blev deras nya partiledare Anna Kinberg Batra utfrågad om en rad saker, bland annat om betygsfrågan. Hon säger i intervjun att det är ”viktigt mäta kunskap tidigt”. Vilket alltså forskningen motsäger. SvD:s Jenny Stiernstedt står därför på sig och frågar hur det då kommer sig att 34 av 44 remissinstanser (bl.a. de tyngsta jag nämnt ovan) säger att det är en dålig idé med betyg från åk 4 vilket blir inledningen till ett par intressanta svar och följdfrågor (min fetstil):

Kinberg Batra: ”De länder som ligger före oss i kunskapsresultat har de flesta gemensamt att de mäter kunskap tidigare. Jag tror att det är viktigt för att man tidigt ska få reda på hur det går. Särskilt om det inte går så bra.”

Stiernstedt: ”Omvänt gäller att de jämförbara länder som har sämre resultat än Sverige också sätter betyg tidigare.”

Kinberg Batra: ”Jag tycker det är viktig att mäta tidigt och är övertygad om att ju tidigare man vet hur det går, desto tidigare kan man sätta in extrastöd. Och vi har utvecklat de här förslagen i samråd med expertis.”

Stiernstedt: ”Vilken expertis hänvisar du främst till?”

Kinberg Batra: ”Jag är inte skolexpert.” 

Här skiftar moderatledaren från tror till tycker och slutligen att hon inte är särskilt kunnig i frågan. Vilket troligen motsvarar snittet bland hennes partikamrater. Troligen också för Folkpartiets som dock har en partiledare som bör vara kunnigare. Han har förmodligen också bättre koll på forskningsläget eftersom han nöjer sig med att påstå att det inte heller finns tung forskning mot betyg och undviker på det sättet vad hela frågan handlar om, nämligen betyg i tidig skolålder.

Det är för sorgligt att skolbarnen ska utsättas för Allianspartiernas politiska projekt som nu ser ut att drivas igenom med hjälp av Sverigedemokraterna. Istället för att ges bättre lärarresurser, vilket hade blivit resultatet med den rödgröna budgeten, får de nu istället ännu en reform med svagt forskningsstöd. Just som vi trodde att skolan äntligen hade befriats från Jan Björklunds okänsliga klåfingrar så fortsätter lärarnas mardröm att regera över frågan med hjälp av Sverigedemokraternas stöd.

Att den svenska skolan har varit en ”flumskola” brukar Jan Björklund gilla att framhålla. Det finns säkert någon poäng i detta men hans mångåriga reformering av den är på väg att skapa en ny. Vi kanske kommer att kalla den ”Flumskolan II” om några år? 

En ”läglig” rapport om det fria skolvalet?

En av den senaste tidens stora politiska stridsfrågor har varit det fria skolvalet och dess goda och dåliga effekter. Flera olika forskningsrön under de senaste åren har visat att den svenska modellen med mycket långt gående frihet att välja skola och för privata aktörer att starta och bedriva skolverksamhet har haft en negativ effekt för skolresultaten sett över hela landet och lett till ökad segregation och kraftiga försämringar för elever från socialt missgynnade områden. Något som också resultaten för svensk del i PISA-mätningarna har styrkt.

Nu har emellertid en rapport publicerats som sägs visa att skolvalet inte missgynnar de svaga. Detta är också den feta rubriken på en artikel i dagens SvD som också är förstasidestoff i tidningen. Rapporten, ”Sweden´s school choice reform and equality of opportunity”, kommer från näringslivsfinansierade IFN (Institutet för näringslivsforskning) men ges samtidigt, enligt SvD-artikeln, ut på statliga Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) vilket är lite anmärkningsvärt om det stämmer (har dock i skrivande stund inte kunnat hitta den på IFAU:s hemsida). En rapport som utges av ett institut som finansieras av skolfrågornas stora lobbygrupper och intressegrupper skulle i så fall därmed ges en statlig auktoritet. 

IFN grundades 1939 av Sveriges Industriförbund och Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) och har idag Svenskt Näringsliv som huvudman och drivs bland annat av syftet att bidra med analyser och ”policyrekommendationer till offentliga och privata beslutsfattare på områden av hög relevans för det svenska näringslivet”.  IFN är, enligt sin egen hemsida, ett institut som har övertygelsen att ”nationalekonomisk metod” är ett ”kraftfullt verktyg för att förstå samhället”.

Enligt SvD-skribenten Mattias Mächs släpps rapporten av IFN idag, vilket verkar förbryllande då den funnits tillgänglig online (förvisso mot betalning) sedan 30 april i år!? Att lyfta just den här rapporten i den artikelserie som har rubriken ”SvD bevakar inför riksdagsvalet 2014” kan alltså tolkas mer som en vinkling av tidningen inför höstens val? Kanske är tanken att ta udden ur annan forskning som den vid Stockholms Universitet eller ur bland andra Skolverkets konstaterande att ”det fria skolvalet sannolikt har bidragit till ökade resultatskillnader mellan skolor och en ökad socioekonomisk skolsegregation och därmed till minskad likvärdighet”?

Vad döljer sig då bakom rubriken om rapportens resultat; ”Skolvalet missgynnar inte de svaga”? Jo, vad den säger är egentligen att forskarna varken funnit att skolvalet skulle gynna eller missgynna elever med sämre förhållanden. Vilket med andra ord lika gärna kunde ha genererat rubriken ”Skolvalet gynnar inte de svaga”. Att forskarna, anförda av nationalekonomen Karin Edmark, inte hittar några samband kan möjligen ha att göra med metoden men eftersom jag inte lyckats få tag i själva rapporten är det lite svårt att uttala sig säkert om dess innehåll.

I SvD-artikeln påpekar också Skolverkets undervisningsråd Jonas Sandqvist komplexiteten i mätningar av skolvalsreformens effekter på studieresultaten. Skolverket kallar det ”metodologiskt komplicerat”. Av artikeln framkommer också att forskaren Karin Edmark betonar att rapporten inte motsäger att det fria skolvalet lett till ökad skolsegregation och större resultatskillnader mellan skolor. Vilket väl, enligt mitt sätt att se det, måste vara det största problemet med det fria skolvalet. Och borde det inte i förlängningen också innebära en nackdel just för svaga elevgrupper?

Så i slutändan kan man fråga sig vad rapporten säger egentligen?

SvD:s artikel bringar dock inte särskilt mycket klarhet utan lämnar istället en rad frågetecken efter sig. Men syftet med att publicera den var kanske istället att med lite listig rubriksättning försöka bidra till att vända opinionen i frågan inför valet?

Björklunds betygsbabbel

Jan Björklund är på offensiven om skolan igen. Det var lite tyst ett tag när han hukade i skyttegraven under artillerielden som dundrade efter PISA-resultaten. Men nu har den gamle fanjunkaren (?) klivit över kanten på graven, monterat bajonett på och gått till attack;

Häromveckan fick vi en ny utredning ... haaaaa-iii-aaaa!!

... och nu blir det betyg i fyran... banzaiii!!

Hukar sig gör nu, om inte de yngre eleverna, så i alla fall lärarna som får ännu en förändring i betygssystemet och nya administrativa rutiner lägre i årskullarna. Precis vad som behövs för skolan? Nej, naturligtvis inte.

Dessutom har hans påstående om att det skulle vara betyg i lägre årskurser som krävs för att få bättre studieresultat mycket dåligt stöd bland forskare, vilket jag har skrivit om tidigare.

  

Nej, Björklund, det är dags att slå till reträtt. Det här med skolpolitik var aldrig din grej riktigt. Det är skada bara att du fått hållas i den sandlådan i så många år. Men nu får det räcka. Ibland känns det långt till höstens val.