Allemansrätten smygprivatiseras (?)

En god vän berättade nyligen för mig om en kanottur hon gjorde i Stockholms skärgård. Hon och väninnan packade tält och sovsäckar och gav sig iväg för att njuta av paddling och några avstressande dagar i den sköna naturen. Vännen är en mycket aktiv person och friluftsmänniska men inte särskilt radikal politiskt åt något håll. Därför blev jag lite smått förvånad när hon argt rapporterade att varenda ö håller på att SMYGPRIVATISERAS! Hennes story gav bilden av en arkipelag där vigilante-styrkor låg på pass med vaktlistor och kikare och så fort någon närmade sig med någon form av båt kröp fram ur närmsta buske och förmanade att här får man minsann inte...! Semesterupplevelsen grumlades alltså av alla dessa lill-Hitlers som dök upp med förmaningar som egentligen var mer eller mindre öppna markeringar att här är minsann privat mark och den är MIN, bara så du vet...!

Att påminna om att det finns något som heter allemansrätten tycks alltså bli svårare och svårare enligt det upprörda vittnesmålet. En annan bekant berättade om en guidad naturvandring i sitt eget grannskap där guiden påpekade vikten av att använda stigar i natur belägen i närheten av tomtmark eftersom dessa stigar, om de får växa igen, ofta smygprivatiseras av tomtägare som på olika vis markerar sin mark en liten bit till. Det handlar då alltså om intrång på allmänningar och parkmark.

Jag har inte själv funderat så mycket över detta men det förefaller inte alls otroligt. Jag grunnar över om det som sker är en smygande trend som sammanfaller med samhällsklimatets skiftning i stort? Vi har matats med privategendomens lovsånger ganska länge och privatiseringen av det offentliga har pågått i över 25 år nu. Det allmänna, det offentligt ägda, allmänningen, allmännyttan, allemansrätten, ja kort sagt det kollektiva har blivit alltmer undanskuffat ur diskursen och det privata och egennyttan tar istället över mer och mer. Vad JAG kan vinna är en fråga som ställs oftare än vad VI kan vinna. 

Jag börjar tänka i ännu större banor att det också är en del av en trygghetstrend. Vi upplever omvärldens hot som något vi måste försvara oss emot. Semestrande kanotister buntas ihop med terrorister, knarkhandlare och illegala immigranter och försvarsmurarna måste resas högre och alltmer ogenomträngliga. Wendy Brown skriver, i sin bok ”Inhägnade stater, avtagande suveränitet”, om byggandet av murar som skydd mot förmenta hot från omvärlden. Dessa murar ska markera ett rumsligt markerat ”vi” och svara mot ”ett behov av ”uppdämning och gränser i en alltför global värld”. 

Måhända svävar det iväg alltför långt där, men jag tror inte jag har helt fel om jag påstår att vår otrygghet inför globaliseringsprocessens påtryckningar bidrar till ett igelkottsbeteende där vi kryper ihop i den lilla världen och försvarar oss med näbbar och klor mot varje hot mot detta som är ”vårt eget”. Det kan gälla subjektet självt eller en större entitet som subjektet identifierar sig med. 

Allemansrätten behöver diskuteras, menar alltfler politiker. Då anförs ofta utnyttjande av denna rätt för kommersiella bruk som skäl. Alternativet torde ju vara privatisering tänker jag och då förefaller diskussionen om kommersialisering av allmänningen misstänkt likt ett svepskäl för att ytterligare begränsa det kollektiva, det allmänna, för att istället ytterligare avgränsa och göra privat. Allemansrätten är ju nämligen inte alldeles utan villkor och det finns ändå gränser för vad man får göra och vad man inte får.

Naturvårdsverket har också i ett yttrande avstyrkt en utestängning av kommersiella aktörer från allemansrätten av det enkla skälet att det blir oerhört svårt att avgöra vem som är en sådan och vem som inte är det.

Själv tänker jag att det också skulle skapa en ännu större bunkermentalitet där markägare, samfälligheter eller rena medborgargarden patrullerar kring egendomarna och med allt grövre tillmälen eller tillhyggen försöker hålla dem rena från intrång, istället för att vi lär oss mer om vad allemansrättens gemensamma ansvar innebär.

Vad är då till slut kvar av allemansrätten som ska låta oss njuta av naturen i lugn och ro?

Bloggat om allemansrätten:

http://haraldiuppsala.blogspot.se/2012/07/begransa-inte-strandskyddetibland.html

http://ingerfredriksson.blogspot.se/2012/07/allemansratten-och-baren.html

http://fotolasse.se/index.php/samhalle/slutet-for-friheten.htm

http://rikardlinde.se/post/20610579701/4-satt-att-sprida-ett-progressivt-synsatt

http://peterlarson.net/2012/01/23/dom-faglarna/

http://mikaelclemensblogg.blogspot.se/2011/09/allas-och-vars-och-ens-ratt.html