En ”läglig” rapport om det fria skolvalet?

En av den senaste tidens stora politiska stridsfrågor har varit det fria skolvalet och dess goda och dåliga effekter. Flera olika forskningsrön under de senaste åren har visat att den svenska modellen med mycket långt gående frihet att välja skola och för privata aktörer att starta och bedriva skolverksamhet har haft en negativ effekt för skolresultaten sett över hela landet och lett till ökad segregation och kraftiga försämringar för elever från socialt missgynnade områden. Något som också resultaten för svensk del i PISA-mätningarna har styrkt.

Nu har emellertid en rapport publicerats som sägs visa att skolvalet inte missgynnar de svaga. Detta är också den feta rubriken på en artikel i dagens SvD som också är förstasidestoff i tidningen. Rapporten, ”Sweden´s school choice reform and equality of opportunity”, kommer från näringslivsfinansierade IFN (Institutet för näringslivsforskning) men ges samtidigt, enligt SvD-artikeln, ut på statliga Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) vilket är lite anmärkningsvärt om det stämmer (har dock i skrivande stund inte kunnat hitta den på IFAU:s hemsida). En rapport som utges av ett institut som finansieras av skolfrågornas stora lobbygrupper och intressegrupper skulle i så fall därmed ges en statlig auktoritet. 

IFN grundades 1939 av Sveriges Industriförbund och Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) och har idag Svenskt Näringsliv som huvudman och drivs bland annat av syftet att bidra med analyser och ”policyrekommendationer till offentliga och privata beslutsfattare på områden av hög relevans för det svenska näringslivet”.  IFN är, enligt sin egen hemsida, ett institut som har övertygelsen att ”nationalekonomisk metod” är ett ”kraftfullt verktyg för att förstå samhället”.

Enligt SvD-skribenten Mattias Mächs släpps rapporten av IFN idag, vilket verkar förbryllande då den funnits tillgänglig online (förvisso mot betalning) sedan 30 april i år!? Att lyfta just den här rapporten i den artikelserie som har rubriken ”SvD bevakar inför riksdagsvalet 2014” kan alltså tolkas mer som en vinkling av tidningen inför höstens val? Kanske är tanken att ta udden ur annan forskning som den vid Stockholms Universitet eller ur bland andra Skolverkets konstaterande att ”det fria skolvalet sannolikt har bidragit till ökade resultatskillnader mellan skolor och en ökad socioekonomisk skolsegregation och därmed till minskad likvärdighet”?

Vad döljer sig då bakom rubriken om rapportens resultat; ”Skolvalet missgynnar inte de svaga”? Jo, vad den säger är egentligen att forskarna varken funnit att skolvalet skulle gynna eller missgynna elever med sämre förhållanden. Vilket med andra ord lika gärna kunde ha genererat rubriken ”Skolvalet gynnar inte de svaga”. Att forskarna, anförda av nationalekonomen Karin Edmark, inte hittar några samband kan möjligen ha att göra med metoden men eftersom jag inte lyckats få tag i själva rapporten är det lite svårt att uttala sig säkert om dess innehåll.

I SvD-artikeln påpekar också Skolverkets undervisningsråd Jonas Sandqvist komplexiteten i mätningar av skolvalsreformens effekter på studieresultaten. Skolverket kallar det ”metodologiskt komplicerat”. Av artikeln framkommer också att forskaren Karin Edmark betonar att rapporten inte motsäger att det fria skolvalet lett till ökad skolsegregation och större resultatskillnader mellan skolor. Vilket väl, enligt mitt sätt att se det, måste vara det största problemet med det fria skolvalet. Och borde det inte i förlängningen också innebära en nackdel just för svaga elevgrupper?

Så i slutändan kan man fråga sig vad rapporten säger egentligen?

SvD:s artikel bringar dock inte särskilt mycket klarhet utan lämnar istället en rad frågetecken efter sig. Men syftet med att publicera den var kanske istället att med lite listig rubriksättning försöka bidra till att vända opinionen i frågan inför valet?

Det fria skolvalets misslyckande

I dagens SvD finns ett tungt inlägg i debatten om vinstdrivande skolor. En rad professorer, universitetslektorer, skolexperter och pedagoger vid diverse Kungliga Vetenskapsakademien samt ett antal universitet och kommuner kräver stopp för vinstuttag i skolan.

Mette Fjelkner, ordförande för Lärarnas Riksförbund kommenterar också inlägget i SvD:

”Politiker vågar inte ta i vinstfrågan”, säger hon.

 

Antagligen för att de flesta känner på sig att reformen som infördes för 25 år sedan är ett misslyckande. Miljöpartiet ställde sig bakom friskolereformen och såg väl framför sig små kollektiv och pedagogiska stiftelser och liknande medan de stora skolföretagens förekomst tycks ha förbisetts eller undervärderats. Tydligen har andra, som skolminister Jan Björklund, haft samma illusioner om skolidkarna och tycks irriterad över att möjligheten att ta ut vinster ur skattefinansierade verksamheter utnyttjas. 

Det är intressant att notera men samtidigt lite gåtfullt. Vad hade man förväntat sig? Som framgår av vetenskapsmännens artikel är det svenska systemet unikt, så när som på Pinochets Chile, och inte ens Thatcher vågade införa ett system med vinstuttag ur skattefinansierade skolor. Brittiska forskare har tydligen, på ett symposium arrangerat av KVA nyligen, betecknat det svenska systemet som ”till höger om högern”.

 

Valfriheten, den valfriheten...

Den enskildes valfrihet kan sannerligen problematiseras. Valfrihetssystemet ska skapa en mångfald av aktörer att välja mellan. Här tas heller inte i beaktande den forskning (eller vedertagna kunskap om kapitalismens mekanismer) som säger att små aktörer nästan alltid med tiden äts upp av de större och att aktörer försvinner i och med att upphandlingar förloras och omöjliggör långsiktig planering för företagen. Kvar blir alltså endast de större utförarna. Men åtminstone i allianspolitikers föreställningsvärld råder uppfattningen att det är mångfalden som ökar kvaliteten. Riktigt hur preciseras inte utan det är mycket allmän teori om marknadsprinciper och brukarens val som avses.

Det hela måste koka ner till en ren styrfråga. Vilka sektorer/branscher/verksamheter är lämpliga att konkurrensutsätta och släppa lös en privat marknad inom och vilka är det inte? Att privata vinstdrivande företag strävar efter vinst är tämligen elementärt. En intressant artikel i sammanhanget är Johan Alvehus (ekonomie doktor) i SvD 11nov2011). 

Han säger där bl.a. att vinsterna inom välfärdssektorn skapas genom att skära i kostnader och tillägger att man inte ska inbilla sig att detta inte går ut över kvaliteten.

Intressant är också Björn Schaerström (M) som går på tvärs med sitt parti när han säger just precis detta att ”företagande handlar om maximal vinst och överlevnad” (Aftonbladet Läsardebatt 10dec2011:s 6). Han menar att naiva politiker bär skulden till vårdskandalen med Carema eftersom de brister i insikt om kapitalismens drivkrafter och konsekvenserna dessa ger. Han talar om en övertro på marknadskrafterna och att ”maximal vinst, bra upphandling och optimal vård är varandras motsatser”. Samma resonemang kan förstås appliceras på skolan.

Det fria valet bygger på den perfekta informationen om alternativ som dessutom är helt neutral och som är tillgänglig för mottagaren som slutligen även har resurser (inte minst tid) att ta in den. En idealsituation som nästan aldrig inträffar utom i teorin. Den rationella människan, economic man, väljer alltid så här rationellt när liberala politiker resonerar om valfrihet. I verkligheten, menar jag, ser det alltså helt annorlunda ut och detta får man aldrig glömma när valfriheten förs på tal.

Det kan då vara värt att nämna Statskontorets rapport från december 2007 om informationen till enskilda beträffande individuella välfärdstjänster (”Vård, skola och omsorg. Vilken information behöver brukaren för att välja”, Statskontoret , 2007:19). Enligt denna finns det ”risk för bristande kunskap om hur ”marknaderna” fungerar beträffande utförare, utbud av tjänster och tjänsternas innehåll och kvalitet. Information är en kollektiv nyttighet vars värde inte alltid är känd för brukaren förrän brukaren har tillgång till den och därför kanske inte alltid efterfrågas. Vidare framhåller Statskontoret att dessa tjänster har karaktären av erfarenhetsvaror, dvs. att egenskap och kvalitet inte kan avgöras förrän de konsumerats ett tag. Detta innebär att den enskildes möjligheter att göra jämförelser mellan tjänsterna försvåras, vilket riskerar att inskränka valmöjligheten.

Utvärdering påkallas härmed

Jag vet att det finns en opinion mot vinster i välfärden i mitt eget parti Miljöpartiet och jag hoppas att den kan få genomslag i det nya partiprogram som snart ska tas. Det är hög tid att utvärdera ett system som nu kan uppvisa effekter över tid.

Tyvärr skulle jag gissa att utvärderingshysterin av själva skolorna och annan offentlig verksamhet istället kommer att eskalera i tron att en tätare sådan ska kunna krama ur mer kvalitet ur skolor och annan skattefinansierad verksamhet i privat regi. I själva verket är det hela systemet som borde utvärderas. Och det illa snart.

Den friskolekommitté som just nu knuffar sitt redovisningsdatum framför sig har fel direktiv. De uttrycker en uppfattning att systemet kan reformeras eller förbättras. Istället borde tillsättas en utredning med direktivet att utreda om vinst alls ska tillåtas i skattefinansierade skolor. Den kunde för övrigt gärna titta på vård och omsorg när den ändå höll på.