SD inväntar tillfället till ”Machtübernahme”

Läser i dagens blad om Sverigedemokraternas vurm för Ungern. Den begränsning av yttrandefrihet och pressfrihet som nu råder där verkar vara lockande för ledande sverigedemokrater. Annars brukar de ju oja sig över elitens makt över diskursen och över att man inte får säga vad man vill i Sverige. Det gäller då förstås sverigedemokraters åsikter som inte tillåts komma fram i debatten eller ens få uttryckas offentligt. Enligt samma ledande SD:are som nu med illa dold förtjusning talar om Ungerns kurs mot kvasidemokrati eller diktatur. När det gäller Ungern är alltså SD mycket gillande till att förbjuda åsikter som ”skadar staten” eller politiska kampanjer som förs i annat än statligt styrda medier, bötfällande av ”obalanserade” medierapporter och obligatoriskt offentliggörande av källor etc.

Det mest uppseendeväckande uttalandet jag sett hittills är ändå partisekreteraren Richard Jomshofs fb-inlägg där han säger så här:

”Eftersom Sverige inte är Ungern, eftersom vi inte sitter i regeringsställning (än) och eftersom media i Sverige inte fungerar som i Ungern, är vi tvungna att anpassa oss till den verklighet som råder här. Det innebär inte minst att vi måste anpassa vår retorik efter det rådande läget”.

Smaka på den där sista raden igen:

”... vi måste anpassa vår retorik efter det rådande läget”

Det vill säga, när makten ligger i SD:s händer blir det andra bullar. Då får vi smaka på den egentliga SD-politiken som har dolts under den retoriska skyddsplast som lagts över den för anpassningens skull. Till verkligheten ”som råder här” eller ”det rådande läget”.

Ingenting är ju beständigt. Det är något vi bör ha lärt av historien. Möjligen har också SD gjort historieläxan i ämnet ”Machtübernahme”, det vill säga Hitlers maktövertagande i Tyskland 1933. I valkampanjen talade Goebbels om ”den lögnaktiga judiska pressen” och att det snart (med NSDAP vid makten) skulle vara slut på ”den röda terrorn”. När väl Hitler valts till rikskansler preciserades budskapet och han lovar ta itu med ”de brottslingar” som styrt landet efter första världskrigets slut och att ”bygga upp vad dessa raserat”. Den ”nationella pånyttfödelsen” kunde börja. Vi vet ju hur den slutade. Det vet också SD och anpassar därför sin retorik efter ”det rådande läget”. 

Men vad väntar efter en eventuell valseger för SD? Vad vet de ca 20 % som säger sig vilja rösta på SD om vilken politik de egentligen stöttar eller säger sig vilja stötta i nästa val? Är det den nationella pånyttfödelsen i svensk nutidstappning som väntar? Blir vi det nya Ungern? Eller något än värre?

Det är ju bra att Jomshof upplyser alla potentiella väljare om att den retorik som nu används av partiets företrädare är en friserad version av den egentliga politiken. Det läskiga är bara att vi inte kan vara helt säkra på vad denna egentliga politik innehåller. Och att det ändå är en av fem väljare som överväger att ändå chansa...