Ukrainas bekymmersamma inställning till yttrandefriheten

I förra veckan förbjöds totalt 41 journalister och bloggare, inklusive tre BBC-journalister, att för ett år framåt resa in i Ukraina. De utgjorde ett ospecificerat säkerhetshot, enligt officiella ukrainska uttalanden. BBC:s utrikesredaktör Andrew Roy kallade beslutet för ”en skamlig attack mot mediafriheten”. Det passerade naturligtvis tämligen obemärkt i svensk media till skillnad från om det hade varit ett ryskt beslut.

De internationella reaktionerna fick dock president Porosjenko att backa och han beordrade den 17 september säkerhetstjänsten att stryka de tre BBC-journalisterna samt två spanska och en tysk reporter från svartlistan. Möjligen hade EU-diplomati verkat i det tysta och förmått Porosjenko att svänga helt om och för den brittiska Ukraina-ambassadören Judith Gough tillkännage att:

” Freedom of the press is of absolute value to me”

CPJ (The Committee to Protect Journalists) kräver dock att alla 41 stryks från listan och tillåts fortsatt verka i landet. OSSE har också reagerat starkt och kallade bannlysningen ”ett allvarligt hot mot rätten för journalister att fritt inhämta information”.

Hade det rört sig om enbart ryska journalister och bloggare kunde möjligen rädslan för ”säkerhetshot” hade varit förståeligt. Men förutom ett fåtal ryssar samt de nämnda brittiska, tyska och spanska journalisterna handlar det om bulgarer, ester, ungrare, israeler, kazaker, letter, makedonier, moldaver, polacker, serber, schweizare och slovaker. Bland de medieföretag som finns representerade bland dessa finns förutom BBC också andra prominenta namn som El Pais och Die Zeit.

Det är kanske ingen slump att det är just dessa reportrar som nu undantagits från listan. Förutom att de representerar internationellt ansedda mediehus tillhör de också tunga EU-nationer. Fortfarande kvarstår alltså 35 journalister och bloggare på svartlistan som dessutom innehåller flera hundra andra företag och individer som i ett dekret undertecknat av Porosjenko anses som hot mot Ukrainas säkerhet.

Den ukrainska respekten för de mänskliga rättigheterna och inte minst pressfriheten och yttrandefriheten har kränkts vid ett flertal tillfällen tidigare efter att den nya s.k. Eu-vänliga regimen tog över efter Euromajdan. Det bor en liten Homo Sovjeticus även i de nya politikerna och styrmetoderna blir ofta därefter.

Alldeles nyligen släpptes också en rapport av Christoph Heyns (FN:s Special Rapporteur on Extrajudicial, Summary or Arbitrary Executions). Han ger där en överblick över situationen för de mänskliga rättigheterna i Ukraina. Den förefaller tämligen dyster. Han säger bland annat detta:

” To a large extent the normative framework has been established: the laws are there, the treaties ratified. The problem lies with establishing a systematic and effective system and a culture of accountability for violations of those norms.”

 Han talar också mycket om ansvar, accountability, vilket inrymmer skyldigheten för en individ eller organisation att svara för sina handlingar och möjligheten för andra att ställa till individen/organisationen till svars för sina handlingar. Han förtydligar med påpekandet att:

“[…]the framing of the conflict as an anti-terrorism operation has led to considerable confusion, both among observers and monitors and in some cases it seems among the participants themselves, about who within the Government is in control of this war? This may lead to uncertainty about responsibility.”

Han uttrycker också stor oro för den ukrainska regeringens beslut taget i juni i år att delvis upphäva de mänskliga rättigheterna I Donbass. Något jag har försökt uppmärksamma på denna blogg.

Heyns nämner också den ukrainska regeringens tillkortakommanden att utreda händelserna vid Majdan 18-20 februari då prickskyttar härjade kring torget och av mordbranden och kravallerna i Odessa i maj förra året. Han säger bland annat:

“While what process there is seems to be progressing very slowly, having reached court-level proceedings now in a very limited number of cases, there are more systemic failings.  The escape of a principal suspect from house arrest, as well as the loss of a great deal of vital physical evidence are both issues that should themselves be independently investigated.”

Han påpekar också rätten till liv i Donbass. Självklart tänker vi väl men Heyns tycker sig se tecken på att den ukrainska regeringen brister i övertygelse om just den saken. Medan han konstaterar att båda sidor använder vapen som dödar och skadar civila lägger Heyns ändå tonvikt vid den ukrainska regeringssidans ansvar:

”I am concerned that forces on the Government side are using weapons in the course of hostilities that are either inherently insufficiently precise  to justify within the context of a highly urban and civilian-populated conflict zone, or that weapons with a known level of precision are being used outside or without regard to proper Standard Operating Procedures to guide targeting.”

Han ser också tecken på att de s.k. frivilligbataljonernas framfart tolereras delvis på grund av den press dessa (oftast högerextrema och ultranationalistiska) utsätter myndigheter och domstolar för.

Det här är bara några av de punkter som tas upp i rapporten som måste ses som en tämligen svidande kritik av den ukrainska regeringens sätt att hantera krisen och inställning till de mänskliga rättigheterna. Heyns avslutar med att medge att landet befinner sig i en extremt svår situation men tillägger slutligen:

“The real question is how does one deal with the violations that occur. Many officials whom I met—particularly in the SBU—simply denied that there was any wrongdoing and pointed to the fact that there are laws in place that meet international standards. There is little hope for progress where this is the approach.”

Möjligheten att ställa till svars kräver transparens och en frihet för journalister och andra att söka information. Den ukrainska regeringens inreseförbud för journalister och bloggare bådar därför allt annat än gott.

Om en dryg månad far jag själv ned till Ukraina och bosätter mig där för ett knappt halvår framåt. Hade tänkt skriva en del på denna blogg, kanske någon artikel och i bästa fall en liten bok om Ukraina. Om jag nu blir insläppt.