Budgetgrubbel – Är det inte dags att tänka stort?

Det är budgettider och på partikanslierna har räknenissarna gnuggat sina geniknölar. Resultatet hittills låter dock som alltför bekanta melodier. Sossarnas skiva heter ”Jobb, jobb, jobb”, Alliansens låt ”Rut och Rot” och SD:s ”Invandringsstopp”. Miljöpartiets tongångar hörs knappt alls men är kanske inte tillräckligt mainstream för att spelas. Möjligen hörs ”Here comes the sun” svagt i bakgrunden om man lyssnar ordentligt? Satsningen på solkraft är förvisso positivt men de stora visionerna och linjerna saknas. Problemet med den alltmer lösa kopplingen mellan tillväxt och arbetstillfällen ska lösas genom att ösa på med mer av samma sak, tycks det.

Har just läst Svante Axelssons (Naturskyddsföreningens generalsekreterare) bok ”Vår tid är nu” och funderar över varför inte idén om grön skatteväxling blivit mer framträdande i budgetutspelen? Axelsson pekar på det faktum att 60 % av alla skatter som dras in läggs på arbete medan endast 6 % utgörs av miljö- och energiskatter. Denna princip för skattebasen bör betraktas som ”en historisk parentes”, menar han, och efterlyser ett nytt skattesystem. Det ”ekonomiska dubbelfel” som han menar att det är att underutnyttja den inhemska arbetskraften och överutnyttja miljö- och naturresurser kan åtgärdas genom sänkt skatt på arbete och höjda miljöskatter. Tjänster släpper som regel ut mindre växthusgaser än varor. Därför är idén med skatteväxling att premiera tjänster. När privat konsumtion står för fyra femtedelar av världens totala klimatpåverkan behövs rejäla reformer för att påverka konsumtionsmönstret om vi ska nå klimatmålen. Kraftigt ökade miljö- och energiskatter kombinerat med kraftigt sänkt kommunalskatt och arbetsgivaravgift skulle ge ökad disponibel inkomst för alla. Sedan gör prismekanismen sitt. Konsumtionsvalen påverkas naturligtvis om flyg- och bilresor blir dyrare medan böcker, tidningar, film och olika typer av service blir billigare. Det gäller också de s.k. hushållsnära tjänsterna, vilket gör all utveckling av Rut och Rot överflödig. Problemet med Rut- och Rot-debatten är att Allianspartierna inskränker sig till en begränsad tjänstesektor och dessutom att de inte har någon som helst tanke på att koppla skattesänkningarna för dessa tjänster till höjda miljöskatter.

Naturskyddsföreningen tillsammans med SCB har räknat på en sådan tänkt reform och med hjälp av samhällsekonomiska modeller (FRIDA, FASIT och HEK) kommit fram till att priserna på många varor och tjänster förändras förvånansvärt lite och att prisförändringarna i stort sett tar ut varandra. Däremot måste man anta att konsumtionsmönstret förändras i hållbar riktning. En invändning är att en så radikal omläggning av skattesystemet troligen bör göras av ett större antal länder samtidigt. EU är förstås här en nyckel till framgång på den punkten. Men Sverige kan ta mindre steg i rätt riktning. Vilket i så fall skulle innebära att vi närmar oss de ledande länderna i Europa till att börja med. Eurostat visade 2012 att Sverige ligger på 23:e plats i EU om man räknar andelen miljöskatter i förhållande till den totala mängden skatter.

Miljöpartiet har talat om grön skatteväxling i flera decennier, Centerpartiet säger sig förorda det och till och med Folkpartiet påstår sig omhulda idén. Ledande ekonomer stödjer tanken i allt högre grad.

Så varför inte sluta prata om det och istället sätta igång på allvar?

Läs också Birger Schalug om grön skatteväxling

Svante Axelssons bok kan du hitta exempelvis här