Jag letar förgäves i min morgontidning efter minsta notis om
den nyhet jag nåddes av via ryska nätnyhetssajten Sputnik. Det vill säga att
Ukrainas president Porosjenko under fredagen skulle ha godkänt de
kontroversiella lagar som förbjuder nazism och kommunism och som gör det
kriminellt att kritisera de ukrainska motståndsrörelserna OUN/UPA. Jag skrev om
detta igår och hade då ett litet men ändå hopp att han möjligen skulle avstå.
Kanske skulle han tagit intryck av den imponerande samling ukrainska och
europeiska historiker som skickat brev till honom eller av protesterna från
Simon Wiesenthal-centret eller från de polska politiker som vanligtvis genom
hela den ukrainska krisen varit så nära bundsförvanter. Tydligen blev det inre
politiska trycket mer avgörande för presidenten. Parlamentet som rekommenderat
honom att skriva under gjorde det med förkrossande röstsiffror, 254 mot 0.
Möjligen tror han verkligen också det som många andra i
Ukraina tror, nämligen att detta för Ukraina närmare Europa. Själv tror jag
snarare att det för Donbass närmare Ryssland. Att det han skrivit under nu är
den definitiva, lagstadgade bekräftelsen för alla ukrainare som opponerar sig
mot centralregeringen i Kiev att de inte är önskvärda i landet och att enda
möjligheten är att bryta sig ur, öppna eget eller låta sig upptas av Ryssland,
precis som Krim. Det är emellertid ingen knivskarp gräns som skär genom Ukraina
vad gäller åsikterna om kommunismen, Ryssland och sannerligen inte heller om
OUN/UPA. Det är förvånansvärt ofta man även i västra Ukraina får höra att allt
var mycket bättre under Sovjet-eran om man frågar ukrainare över femtio år. Det
är inte dessa som vill radera i den ukrainska historien och lagstifta hur den ska skrivas. Däremot måste de kanske i fortsättningen välja sina ord ännu noggrannare. För att inte ställas inför domstol.
Det enda mediainslag från väst som jag hittar på nätet i
skrivande stund (söndag morgon) är från BBC. De har i ett kort reportage
kommenterat lagarna och intervjuat unga människor som promenerar i området
kring Moderlandsstatyn i Kiev, ett av de monument som - om lagen nu ska följas –
kommer att vältas över ända vilket bara det lär framkalla protester då det är
en berömd silhuett i huvudstaden. De unga människor som får komma till tals i
reportaget har inte upplevt Sovjet och tycker det är rätt att bryta med det
gamla. Här är ett nytt land på väg att byggas, med nya lagar, nya människor och
nya sätt att tänka. Som jag skrev i mitt inlägg igår tycker jag snarare det
visar prov på att många människor (inte minst de som just nu styr landet) i
Ukraina fortfarande tillhör arten Homo Sovjeticus. Ukraina tar nu till samma
metoder för att centralstyra människors tankar som användes i Sovjet och som fortfarande
används i dagens Ryssland. Det för inte heller på något sätt Ukraina närmare
Europa, som de också tycks tro. Snarare är lagarna en stor anledning för
europeiska politiker att ta sig en funderare över vilken typ av politiker de hejat
på egentligen. Kanske, som Torsten Kälvemark antydde i en artikel i Aftonbladet
för ett par veckor sedan, ta dessa politiker åt sidan och förklara varför detta
är så på tvärs mot de värderingar som de säger sig vilja omfattas av. Den lag
som handlar om OUN/UPA lär dessutom svårt störa de goda förbindelserna med
Polen som upprörs av att den ukrainska masslakten på polacker som OUN/UPA
gjorde sig skyldigt till under andra världskriget i vad som idag är nordvästra
Ukraina inte ska få kritiseras.
Dessa lagar lär också spä på självförtroendet hos de
ultranationalister som regionalt och lokalt redan tagit konstitutionsvidriga
beslut som ruckar på yttrandefriheten och demonstrationsrätten och på ett vis
legitimisera den förföljelse av kommunister som pågått ända sedan
Majdankuppen/revolutionen, och som eskalerat på senare tid, med mord och
misshandel av politiker som fortfarande haft modet att öppet verka i det
kommunistparti som ännu existerar och som innan Majdan var ett av landets
största.
Men framför allt tror jag att Porosjenko, i och med att han
satt sin underskrift till dessa lagförslag, också med detta penndrag saft
farväl till Donbass. Hur tänker han sig annars att de oppositionella där ska
känna sig delaktiga i byggandet av den ”nya Ukraina”? Hur tänker han att de ska
reagera på den centralstyrda politiska styrning och historierevision som dessa
lagar innebär? Vad finns då kvar att bygga på för de krafter som ändå
fortfarande vill se ett enat Ukraina där de politiska motsättningarna läggs åt
sidan för att med kompromissvilliga och fredliga lösningar lätta på
spänningarna och gå vidare, tillsammans?
Detta är en mycket sorglig dag för Ukraina. Det kanske
sorgligaste är dock att det inte tycks vara särskilt många ukrainare som
förstår det. I vart fall inte av de styrande i Kiev.
Att döma av det närmast totala ointresse som nyheten
tilldragit sig i väst tycks inte heller många här ha förstått vidden av detta.
Eller vet de möjligen bara inte hur de ska förhålla sig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar