Kriget som inte finns har blivit officiellt - åtminstone i Ukraina

Det är lite märkligt hur den väpnade konflikten i Ukraina oftast beskrivs. Även jag själv lyckades just precis undvika det där ordet som ingen vill använda; krig. Rysslands annektering av Krim inleddes genom att låta soldater ta kontrollen över viktiga hållpunkter och på några dagar helt enkelt ta över administrationen av halvön. Men soldater var de ju inte. ”Små gröna män” blev snabbt epitetet i västmedia. Eller ”artiga människor”, som myntades bland Krimborna själva, eftersom de höll sig i bakgrunden och lät lokala miliser göra smutsjobben, enligt Kalle Kniivilä i boken Krim tillhör oss.

Den ryska diplomatisk linjen genom hela den ukrainska konflikten har därefter varit att den är helt intern och att de själva inte utgör någon part i densamma. De ryska soldater som deltar i striderna på separatisternas sida är alla frivilliga, har de bestämt hävdat. För att undvika det där drastiska steget mot regelrätt krig har det personella stödet maskerats som ”semestrande” soldater som spenderar sin ledighet genom att använda sina vapen i Ukraina. Detta gäller naturligtvis också de två ryska soldater som nu tillfångatagits av ukrainska armén och vistas på ukrainskt sjukhus.

Ukrainarna å sin sida har också envist hävdat att de inte utkämpar något krig utan ägnar sig åt ”antiterroristoperationer”. ATO har blivit den vedertagna beteckningen för vad som rimligen borde kallas inbördeskrig. Konsekvensen av den här ukrainsk-ryska hållningen blir för de nu tillfångatagna soldaterna att de kommer att ställas inför rätta för terrorism.

Det måste därför betraktas som smått sensationellt när nu president Porosjenko i en intervju med BBC säger att landet nu befinner sig i krig med Ryssland och att den ukrainska armén förbereder sig för en rysk offensiv. Ordagrant formulerar han det så här:

”Can I be absolutely clear with you, this is not a fight with Russian-backed separatists, this is real war with Russia”

Så varför den här öppna ”krigsförklaringen” just nu? Troligen kastas den inte fram helt slumpmässigt. I den BBC-intervju där Porosjenko yttrar den får han också en följdfråga om det oroar honom att det framkommit spekulationer om en ny relation mellan USA och Ryssland och att den amerikanska viljan att göra upp med ryssarna kan ske på Ukrainas bekostnad. Porosjenko svarar naturligtvis bestämt att han litar på amerikanarna. Men han har säkerligen anledning att vara orolig. Stödet för den nuvarande Kiev-regimen förefaller onekligen ha börjat vackla bland såväl EU-länder som hos den amerikanska Obama-administrationen. Sanktionerna mot Ryssland börjar bli dyrbara även i Väst och miljarderna som pumpas in i Ukraina tycks slukas av ett stort svart hål. Många företrädare för EU-länder börjar fråga sig om Ukraina är värt det. Åtminstone inte med den nuvarande regimen.

Kanske är det därför Porosjenko nu talar väldigt högt om öppet krig med Ryssland och sin rädsla för en rysk offensiv? Inte kan väl västvärlden överge honom i ett sådant läge? Är det sista halmstrået att försöka klamra sig fast vid rollen som den stora försvararen av - med hans egna ord – inte bara det egna territoriet utan också frihet, demokrati och europeiska värderingar? Om USA och EU inte längre uppfattar att den frontlinjen finns i Ukraina, hur stort är intresset då för landet och för Porosjenko?