Det har i sanning varit en omtumlande debatt sedan terrordåden i Paris. Miljoner marscherade på gator och torg i Paris och över världen för yttrandefrihet och mot terrorism. Aldrig har väl en liknande manifestation för yttrandefriheten genomförts på en och samma dag i så många länder. I första ledet också en imponerande rad med makthavare som gick i armkrok för rätten att yttra sig och publicera även saker som kanske inte är särskilt smakfulla eller till och med jävligt dumma.
Den naive hade då kanske förväntat sig att dessa nu verkligen skulle kavla upp ärmarna och upprätta ännu starkare värn för yttrande- och pressfrihet?
Det hann emellertid inte gå många dagar innan den franske komikern Dieudonné anhölls för det oerhörda brottet att på sin facebooksida ha publicerat orden: "I kväll, så vitt jag vet, känner jag mig som Charlie Coulibaly". Ungefär lika god smak som Charlie Hebdo, men var det inte yttrandefrihet vi skulle ha?
Inte heller många dagar efter terrordådet mot Charlie Hebdo publicerar EU en PM där medlemsländernas pressövervakande myndigheter rekommenderas att ingripa hårdare mot ryska mediers filialer. Så att de inte "vilseleder, manipulerar, sprider hat eller propagerar för krig". Jon Weman lyfter i Aftonbladet fram det absurda i att föreslår inskränkningar i pressfriheten för de som har "fel åsikt".
Som final (?) på detta har nu också ett gäng snabbinkallade ministrar från elva EU-länder, bland andra vår svenske inrikesminister Anders Ygeman (s), beslutat att inskränka nätfriheten genom att med hjälp av nätoperatörer stänga ned oönskade sajter. Något som inte heller nätoperatörerna är speciellt roade av.
I SvT säger Jon Karlung, vd för Bahnhof: "Jag är otroligt orolig över de här luddiga formuleringarna. Att vi ska bli någon typ av spion, dela med oss av information och kunna stänga sajter på begäran. Det tycker vi är en otroligt olycklig utveckling".
Telia Sonera skriver till Kulturnyheterna att "Det är rättsväsendets roll att dra gränser för yttrandefriheten. Telia Soneras roll är att alltid respektera yttrandefriheten”.
Så har vi då på en knapp vecka fått se hur stark övertygelsen om yttrandefrihetens helighet egentligen var hos de allvarsamma armkrokande makthavarna där vid Place de la Republique i söndags.
Je Suis Vadå, sa ni?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar