För ett par år sedan bestämde sig några eldsjälar i Borlänge
Bandy för att starta ett ovanligt integrationsprojekt och sökte upp några av de
3000 somaliska invandrarna i staden för att lära dem spela bandy. Målet var VM
i Irkutsk i Sibirien 2014. De fick ihop ett lag, lyckades på kort tid få dem
att lära sig åka skridskor och hantera klubba och boll. Till VM åkte de och
fick stryk i alla matcher och lyckades göra ett enda mål, på Tyskland. Bandy är
en av världens mindre sporter sett till utövande länder och att Somalia
någonsin skulle komma att representeras vid ett VM föreföll naturligtvis som en
helt osannolik saga innan de faktiskt stod där på isen i polarkylan. En
fantastisk prestation av laget bara det naturligtvis. Och av tränaren,
bandylegenden Pelle Fosshaug, av initiativtagarna i Borlänge Bandy, Hans
Grandin och Patrik Andersson, av integrationsansvarige Jan-Olof Lundberg vid
Borlänge kommun och alla andra inblandade volontärer och bandyentusiaster
förstås.
Nu släpps också filmen om den här historien, ”Trevligt folk”,
gjord av tv-duon Filip & Fredrik. Den har också fått ett positivt bemötande
överlag. Äntligen visas somalier i ett positivt sammanhang som många infödda
svenskar kan relatera till. Istället för i olika former av
problembeskrivningar. Att somalier står längst ned i hackordningen är något som
ofta upprepas, både av forskare, politiker och ”vanligt folk”. Så till den grad
att det till slut blir en form av självuppfyllande självklarhet. Här får vi se
en samling personligheter med en stor portion vilja ta sig an ett projekt som
verkar hopplöst galet.
Äntligen får också Borlänge ge upphov till positiva nyheter
som spridit sig långt utanför Sveriges gränser till och med. Borlänge har, likt
många andra mindre städer i Sverige, upplevt en nedåtgående utveckling de
senaste decennierna, med hög arbetslöshet och brottslighet. Numera har cirka 17
% av befolkningen rötter utomlands och en hel del av dem i Somalia.
Sverigedemokraterna var tredje största parti i Borlänge redan för flera år
sedan och många har känt ett främlingskap för alla nya invånare i staden.
”Vi ska leva här tillsammans i Borlänge, vi måste prata med
varandra för att göra det här en bra plats att leva på. Så jag kom på den här
idén [med Somalia Bandy] för att jag ville vi skulle göra något tillsammans som
verkade omöjligt. Men om vi gör det tillsammans kan det bli möjligt. Och det
kan innebära en stor förändring för Borlänge”, säger Borlänge Bandys Patrik
Andersson i en intervju med BBC enligt min fria översättning.
Bra så?
Nja, alla är inte helt nöjda. I Aftonbladet läser jag en
krönika om filmen ”Trevligt folk” skriven av Natalia Kazmierska. Hon har varit
på filmfestival i Göteborg och sett filmen. Rubriken för hennes krönika,
”Svennefiering på is” röjer en känsla av förakt som framkommer ännu tydligare i
det hon skriver om filmen. Hon medger visserligen att den är en ömsint
skildring av dalmasarna och bandylagets kamp på isen men betonar istället det
som inte skildras. Den handlar inte om svensk-somaliernas situation i ”ett allt
mer främlingsfientligt Borlänge” eller om deras hemland. Den är också falsk,
menar hon, eftersom den ”frossar i svenska idrottsrörelsens självbild som
mästarnas mästare på integration och demokratisk fostran”. För så är det ju
inte generellt, vill hon här påpeka. Att somalierna slipper Borlängebornas
glåpord först när de får på sig matchtröjorna med en lokal publogga och inte
när de kräver upprustning av miljonprogrammet Tjärna Ängar är också något som
Kazmierska noterar med illa dolt missnöje. Typiskt också att de somaliska kvinnorna
förpassats till läktaren, påpekar hon också, och glömmer därmed att det stora
problemet för somaliska kvinnor ofta har varit att de av flera olika skäl inte
deltar alls i verksamheter utanför den egna gruppen. Då, tänker jag, kanske en
bandyläktare är bra så mycket bättre än inget alls. Men det är med en fnysning
Kazmierska avslutar sin invändning;
”Men det här ska nog
främst ses som Filip & Fredriks bidrag till antirasismen. Logiskt då att
integration målas upp som förbrödring sköna snubbar emellan. Svennefiering i
grabbarnas omklädningsrum”.
Den är den här sortens intellektuella fnysningar och von
oben-attityd gentemot det folkliga som göder den polarisering mellan storstad
och landsbygd och mellan ”vanligt folk” och kulturelit som ger livsluft åt
Sverigedemokraterna. Nu vänder den sig istället mot ett integrationsprojekt och
en film som vill popularisera det. Risken är, menar jag, att det förminskar folkligt
förankrade gräsrötters försök till närmanden mellan ”gammelsvenskar” och ”nysvenskar”.
Om valet står mellan grabbiga möten dem emellan i svettiga omklädningsrum och å
andra sidan ökande antal hatbrott, brända moskéer, Pegida-marscher och en ökad
polarisering som ger rekryteringsbas för jihadister, högerpopulister och
nazister så vet jag vad jag väljer i alla fall. En viss ”svennefiering är nog
inte så dum heller med tanke på att det ju till stor del är svenne på
landsbygden och i småstäder som röstar på SD. Så varför inte glädjas åt att det
ändå finns de som kommer med konstruktiva idéer och dessutom har kraft och energi
nog att förverkliga dem. Är det inte just en Patrik Andersson eller Hans
Grandin i varje stad som behövs just nu?
Det behövs fler mötesplatser och träffpunkter där
”gammelsvenskar” kan möta ”nysvenskar” och samlas kring någonting gemensamt,
prata och umgås i ett naturligt sammanhang och kanske till och med lära känna
varandra och börja umgås mer privat. Det behöver givetvis inte handla om
idrott. Det kan också vara projekt som det i Fisksätra i Nacka där muslimer,
katoliker och lutheraner samarbetat i flera år och försöker få till stånd ett
gemensamt Guds Hus där de kan ha separata rum för att praktisera sina
respektive religioner men mötas i vestibulen. En mötesplats för människor med
olika konfessioner som på så vis kan lära känna varandra bättre och hitta det
gemensamma istället för det som skiljer dem åt. En stiftelse ska samla in
pengar för att finansiera bygget. För en hundralapp kan du köpa en tegelsten
och bli en del av en världsunik företeelse. I Fisksätra finns även en hel del
andra projekt och initiativ och kanske är det detta som gör att det numera
talas om ”Fisksätraandan” i förorten som tidigare haft så dåligt rykte.
För att återgå till bandyn så är det snart VM igen, i
Chabarovsk, och Somalia Bandy satsar på att delta. Om de får ihop tillräckligt
med pengar. Kanske kan filmen ”Trevligt folk” hjälpa till att dra in en del.
Jag hoppas i alla fall det.
Heja heja!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar