Jan Björklund – en politikens Don Quijote

Jan Björklund kan verkligen konsten att välja sina strider och har nu tagit på rustningen och gett sig ut på väderkvarnsjakt igen. Först ett utspel om betyg för fjärdeklassare och nu senast bjöd han på en svamlig presskonferens där han tillkännagav att han dammat av språktest för medborgarskap och kryddat anrättningen med lite försörjningskrav också. Alltid lockar det några SD-väljare, kan tänkas han resonerar. För några vetenskapliga eller empiriska belägg för sina förslag har han ju som vanligt inte.

Vetenskapsrådet fick i uppdrag av regeringen (ja, av Jan Björklund) att ta fram forskningsmaterial till Skolforskningsinstitutet. Syftet var att kartlägga forskningsresultat med relevans för skolväsendet så att förändringen av skolan ”verkligen leder till förbättrade resultat i svensk skola”. Det är en gedigen genomgång alltså av svensk och internationell forskning och avseende betyg är slutsatsen att varken små eller stora barn eller ens högskoleelever och varken låg- eller högpresterande elever presterar bättre om de får betyg. Däremot är det mycket som tyder på att lågpresterande elever presterar sämre om de får betyg.

Björklund slåss ändå vidare med sin väderkvarn, den inbillade jätten.

Nu tyder en del på att till och med allianspartners som KD och Centerpartiet börjar backa lite i övertygelsen om att driva på med betygsreformen trots tidigare besked om att alliansen var beredd att driva igenom den tillsammans med SD. Väderkvarnsviftandet börjar möjligen bli lite pinsamt?

Björklund räds dock inte strider och drog snabbt vidare till integrationskvarnen. Läser att det är femte gången nu som Björklund föreslår språktest för att få svenskt medborgarskap. Följaktligen kommer det att bli en femte gång som specialpedagoger, nationalekonomer och språkvetare dömer ut förslaget. Dessutom vill han alltså ställa försörjningskrav på dem som vill få hit anhöriga. I åtminstone den delen av integrationsutspelet har han inte ens hela sitt parti med sig vilket antagligen blev en rätt ovan motgång för politikens Don Quijote. Typiskt nog ville han inte ha debatt med partikamraten Frida Johansson Metso i Aktuellt. Hon är ju psykolog som jobbar med flyktingar som har trauma från tortyr och krig och kan därmed befaras veta vad hon talar om. Tidigare har partiet spelat med eller suggererats att också de förnimma de jättar som Björklund har slagits mot. Måhända har pendeln svängt och allt fler börjar se väderkvarnarna?

Förvisso finns en del lojala riddare i SD som nu ansluter till hans korståg.

Men det är nog allt fler som tröttnat på alla dessa rappkäftade men felaktiga påståenden som exempelvis från i höstas då Björklund hävdade att det blåser mindre på vintern. Vilket skulle vara ett argument för kärnkraft och mot vindkraft. Dessutom att företagen stod i en lång kö för att få bygga kärnkraftverk. Bara månader efter att kärnkraften dömts ut av ett flertal ekonomer och energiexperter som hopplöst olönsamma och helt utan framtid. 

En pinsamhet går ju att leva med, men när de börjar travas på varandra kanske även partikamrater börjar skruva på sig. Börjar han helt enkelt bli en belastning? I synnerhet när nu alliansen gör sig redo för gemensam strid för medlemskap i Nato. Då är kanske inte ”hjälp” från Don Quijote det mest önskvärda?