Längtar du efter genmodifierad mat? Eller kött från djur
fullproppade med antibiotika? Eller vad sägs om en klorindoppad kyckling? Nej,
skulle inte tro det! Ändå sägs 6 svenskar av 10 vara positiva till
frihandelsavtalet mellan EU och USA, det s.k. TTIP. Det beror kanske lite på
hur frågan ställs.
Förmodligen är många dåligt informerade och/eller upplever
det som tekniska och svåra frågor att ta till sig. Förhandlingarna är också
kringgärdade av stort hemlighetsmakeri så det kan vara svårt att veta säkert
vad som kommer att komma ut av dem. Det handlar inte bara om livsmedel förstås
men det där med vad vi stoppar i oss betyder ändå rätt mycket för de flesta.
På mitt jobb var det stor uppståndelse för ett par veckor
sedan då larmrapporter kom om besprutade vindruvor. En kollega utropade
förtvivlat konsumentens klagan; - Jag vet inte längre vad jag kan köpa!
Ja, hur gör konsumenten när hon ska handla? Behöver vi alla
bli kemister och biologer och gå på långa inspektionsrundor i butiken varje
gång? Den genomsnittlige livsmedelskonsumenten har väldigt svårt att hänga med
när den ”goda” maten ska väljas. Det är svårt nog idag men frisläppande av
ytterligare skadliga produkter lär inte göra saken bättre. I dagens SvD ger oss
Henrik Ennart siffror att ta till oss. I USA blev år 2011 48 miljoner människor
matförgiftade och av dessa dog 3000. I EU samma år var motsvarande siffror
70000 fall av matförgiftning och 93 med dödlig utgång. Tack för den pizzan!
Ennart fortsätter så här:
”Med djurfabriker,
slakterier och charkföretag av en storlek som fortfarande saknar motstycke i EU
har amerikanska myndigheter för länge sedan gett upp den förebyggande striden
mot bakterierna. Istället för att städa upp i stallarna är siktet inställt på
säkra slutprodukter genom att desinficera slaktkroppar i efterhand, exempelvis
genom att doppa slaktkycklingar i klorin. För att djuren ska klara sig fram till
slakt tillåts en liberal användning av antibiotika”.
Gunnar Hökmark är moderat toppnamn i EU-valet. Jag kallar
honom ”producentombudsmannen”. Han säger till SvD att han ”vill minska krångel”.
Han företräder dock ett ensidigt producentperspektiv. Krånglet bollas till
konsumenterna som får den delikata uppgiften att avgöra vilka produkter som är
OK. Varsågod och välj, tugga och svälj och hoppas på det bästa verkar filosofin
gå ut på. Det ligger inte så lite ideologi i detta. Valfrihet för konsumenten
och en minimal statlig inblandning i produktionen. Det är på vårt matbord
resultatet av detta hamnar till slut. Fråga 48 miljoner amerikaner.
Tillväxten är också en stor sak för förespråkarna för handelsavtalet
TTIP. Enligt SvD ska det enligt EU-kommissionens beräkningar betyda 0,5 %
tillväxt i EU. Det framgår dock inte över vilken tidsperiod. Det torde vara
samma rapport de avser som Karel de Gucht, EU-kommissionär med ansvar för
handelsfrågor, slog ifrån sig när han konfronterades med den av en reporter som
visade att det stod 0,5 % tillväxt över en tidsperiod på 10 år! Jag har skrivit
om det tidigare och lagt ut Youtube-klippet men gör det här igen. Det är värt
att titta på då det blir riktigt komiskt när kommissionären tappar masken och
avbryter intervjun i flera minuter för att läsa rapporten (cirka fyra minuter
in i klippet). Det är stor skillnad på den siffran och Lars Adaktussons
(EU-parlamentskandidat för KD) beskrivning av ett avtal som kan ”leda till
hundratusentals jobb i Europa”.
Frihandel är nog bra men det kan inte vara meningen att vad
sk-t som helst ska prånglas ut på marknaden för att göra amerikanska
matproducenter lyckliga och samtidigt reducera möjligheten till konsumentskydd
och välmotiverade regleringar till ett minimum.
Frågan som är ställd om människor är positiva till
handelsavtal mellan EU och USA bör ställas om i konkreta termer. Då lär svaren
bli helt andra.
Miljöpartiet är ett av de få partier som tagit upp kritik
mot de (kända) problem som TTIP kan leda till och eftersom detta är en av de
frågor som EU-parlamentet kommer att ta ställning till när avtalet är
färdigförhandlat 2016 är det av oerhört stor vikt vilka parlamentariker som
sitter i parlamentet då. Ett säkert kort är att lägga rösten på en
miljöpartist. Såvida du inte tycker klorindoppad kyckling låter lockande förstås!?
Tidigare inlägg om EU-valet:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar