Reinfeldt klar om prioriteringarna inför EU-valet: investerare går före folket och demokratin

Agenda-debatten igår mellan Socialdemokraternas toppkandidat Marita Ulvskog och Moderaternas dito Gunnar Hökmark var tämligen intetsägande. Det enda vi fick veta var att Hökmark tyckte att Europa mår bättre av deras politik och att Ulvskog hävdade motsatsen. Vad de ville i sak föreföll mer höljt i dunkel. Debatten skulle handla om jobben förvisso och det kanske inte är helt enkelt att på 10-15 minuter avverka det ämnet. SvT kanske skulle avsatt mer tid?

Tydligare besked om Moderaternas EU-politik och prioriteringar gav istället Fredrik Reinfeldt i dagens SvD där han säger att ”utländskainvesterare måste skyddas”. Han uttalar sitt klara stöd för det investeringsskydd som innebär att företag kan stämma stater som stiftar lagar dessa företag ser som hinder för deras produkter. Vilket kan bli en del av det handelsavtal mellan EU och USA, TTIP, som just nu förhandlas om. När journalisten påpekar att många kritiker menar att Sverige kan tvingas acceptera ”klordoppade kycklingar och antibiotikapumpat kött” slår Reinfeldt ifrån sig och hävdar att vi inte ska backa från lagstiftning om miljö och hälsa. Vilket ju helt enkelt inte går ihop. Det håller inte i rätten, som det brukar heta.

Den journalist som gjort intervjun (Lena Hennel) lät sig med detta nöjas tydligen. Det är symptomatiskt för rapporteringen om TTIP som varit närmast obefintlig och mest refererat vad EU-kommissionen eller politiker som Reinfeldt hävdat. Enligt ett dokument som läckt från EU-kommissionen i höstas är deras PR-strategi att tysta opinion mot avtalet. Kommunikationsstrategin ska ”säkerställa den europeiska allmänhetens acceptans av ett transatlantiskt frihandelsavtal mellan EU och USA”, heter det. I denna strategi ingår att hela tiden tala om att det handlar om jobben och tillväxten. Nackdelarna ska tigas ihjäl för att inte behöva hamna i svaromål om känsliga ämnen. Enligt dokumentet ska kommissionen också säga sig vara nöjd med hur strategin hittills har lyckats. Men poängterar också hur viktigt det är att ”kontrollera” mediernas ”berättelser”. Jodå, ni läste rätt. Detta får vi reda på bland andra tack vare Miljöpartiets EU-parlamentariker Carl Schlyter som skrivit om detta redan i november på bloggen TTippen.   

 Synd kanske att den intervjuande journalisten inte istället var Henrik Ennart (SvD:s matskribent) som då säkert åtminstone hade haft en del följdfrågor.I en artikel tidigare denna månad i SvD skriver han om just detta och att frågor som rör GMO, bekämpningsmedel, kemikalier, tillväxthormoner och antibiotika kvarstår att förhandla om. EU:s försiktighetsprincip står i strid med den amerikanska liberalare synen på producentansvar. Vilket också kan uttryckas som att en linje som värnar konsumentskydd står emot en som värnar producentskydd. De stora matföretagen ska skyddas. Konsumenterna är det mindre noga med. Det är precis vad Reinfeldt säger; ”utländska investerare måste skyddas”. 

Till skillnad från exempelvis Miljöpartiet som snarare säger att ”EU:s konsumenter måste skyddas”. För att inte tala om miljön.

TTIP handlar inte heller bara om miljö- och hälsofrågor. Det handlar också om immaterialrätt och vår frihet på nätet. Där har Piratpartiet mycket starka invändningar i en fråga som de gick till val på och kämpat för i parlamentet under hela denna mandatperiod.

Många har också framhållit att ett sådant investeringsskydd som Reinfeldts moderater är så måna om mycket väl skulle kunna användas för att stämma Sverige om vi efter höstens val skulle införa någon form av vinstförbud eller restriktioner i välfärdssektorerna. Den majoritet av svenska folket som faktiskt tycker att vi ska just det bekymrar sig inte Reinfeldt särskilt mycket över. Däremot tycker han att rätten för företag att stämma Sverige på stora summor pengar är mycket viktig.

Det är alltså viktigt att gå till valurnan och rösta röd-grönt eller för all del på Piratpartiet om man tycker att det är viktigare att EU:s konsumenter skyddas och att demokratiska beslut skyddas istället för i första hand utländska investerare som Fredrik Reinfeldt och moderaterna prioriterar.

Tidigare inlägg om TTIP och EU-valet på denna blogg:

http://hanslillagrona.blogspot.se/2014/03/ett-gott-skal-att-rosta-i-eu_27.html

http://hanslillagrona.blogspot.se/2014/05/varsagod-och-valj-tugga-och-svalj.html

Varsågod och välj – tugga och svälj

Längtar du efter genmodifierad mat? Eller kött från djur fullproppade med antibiotika? Eller vad sägs om en klorindoppad kyckling? Nej, skulle inte tro det! Ändå sägs 6 svenskar av 10 vara positiva till frihandelsavtalet mellan EU och USA, det s.k. TTIP. Det beror kanske lite på hur frågan ställs.

Förmodligen är många dåligt informerade och/eller upplever det som tekniska och svåra frågor att ta till sig. Förhandlingarna är också kringgärdade av stort hemlighetsmakeri så det kan vara svårt att veta säkert vad som kommer att komma ut av dem. Det handlar inte bara om livsmedel förstås men det där med vad vi stoppar i oss betyder ändå rätt mycket för de flesta.

På mitt jobb var det stor uppståndelse för ett par veckor sedan då larmrapporter kom om besprutade vindruvor. En kollega utropade förtvivlat konsumentens klagan; - Jag vet inte längre vad jag kan köpa!

Ja, hur gör konsumenten när hon ska handla? Behöver vi alla bli kemister och biologer och gå på långa inspektionsrundor i butiken varje gång? Den genomsnittlige livsmedelskonsumenten har väldigt svårt att hänga med när den ”goda” maten ska väljas. Det är svårt nog idag men frisläppande av ytterligare skadliga produkter lär inte göra saken bättre. I dagens SvD ger oss Henrik Ennart siffror att ta till oss. I USA blev år 2011 48 miljoner människor matförgiftade och av dessa dog 3000. I EU samma år var motsvarande siffror 70000 fall av matförgiftning och 93 med dödlig utgång. Tack för den pizzan! Ennart fortsätter så här:

”Med djurfabriker, slakterier och charkföretag av en storlek som fortfarande saknar motstycke i EU har amerikanska myndigheter för länge sedan gett upp den förebyggande striden mot bakterierna. Istället för att städa upp i stallarna är siktet inställt på säkra slutprodukter genom att desinficera slaktkroppar i efterhand, exempelvis genom att doppa slaktkycklingar i klorin. För att djuren ska klara sig fram till slakt tillåts en liberal användning av antibiotika”.

Gunnar Hökmark är moderat toppnamn i EU-valet. Jag kallar honom ”producentombudsmannen”. Han säger till SvD att han ”vill minska krångel”. Han företräder dock ett ensidigt producentperspektiv. Krånglet bollas till konsumenterna som får den delikata uppgiften att avgöra vilka produkter som är OK. Varsågod och välj, tugga och svälj och hoppas på det bästa verkar filosofin gå ut på. Det ligger inte så lite ideologi i detta. Valfrihet för konsumenten och en minimal statlig inblandning i produktionen. Det är på vårt matbord resultatet av detta hamnar till slut. Fråga 48 miljoner amerikaner.

Tillväxten är också en stor sak för förespråkarna för handelsavtalet TTIP. Enligt SvD ska det enligt EU-kommissionens beräkningar betyda 0,5 % tillväxt i EU. Det framgår dock inte över vilken tidsperiod. Det torde vara samma rapport de avser som Karel de Gucht, EU-kommissionär med ansvar för handelsfrågor, slog ifrån sig när han konfronterades med den av en reporter som visade att det stod 0,5 % tillväxt över en tidsperiod på 10 år! Jag har skrivit om det tidigare och lagt ut Youtube-klippet men gör det här igen. Det är värt att titta på då det blir riktigt komiskt när kommissionären tappar masken och avbryter intervjun i flera minuter för att läsa rapporten (cirka fyra minuter in i klippet). Det är stor skillnad på den siffran och Lars Adaktussons (EU-parlamentskandidat för KD) beskrivning av ett avtal som kan ”leda till hundratusentals jobb i Europa”. 

Frihandel är nog bra men det kan inte vara meningen att vad sk-t som helst ska prånglas ut på marknaden för att göra amerikanska matproducenter lyckliga och samtidigt reducera möjligheten till konsumentskydd och välmotiverade regleringar till ett minimum.

Frågan som är ställd om människor är positiva till handelsavtal mellan EU och USA bör ställas om i konkreta termer. Då lär svaren bli helt andra.

Miljöpartiet är ett av de få partier som tagit upp kritik mot de (kända) problem som TTIP kan leda till och eftersom detta är en av de frågor som EU-parlamentet kommer att ta ställning till när avtalet är färdigförhandlat 2016 är det av oerhört stor vikt vilka parlamentariker som sitter i parlamentet då. Ett säkert kort är att lägga rösten på en miljöpartist. Såvida du inte tycker klorindoppad kyckling låter lockande förstås!? 

Tidigare inlägg om EU-valet:

http://hanslillagrona.blogspot.se/2014/05/pa-flykt-till-europa-och-ett-eu-val.html

http://hanslillagrona.blogspot.se/2014/05/klimatfragan-viktigast-och-miljopartiet.html

http://hanslillagrona.blogspot.se/2014/04/korruption-lobbying-och-stangda-dorrar.html

http://hanslillagrona.blogspot.se/2014/04/demokratins-eu-2014-en-kort-lagesrapport.html

http://hanslillagrona.blogspot.se/2014/04/ett-gott-skal-att-rosta-i-eu.html

http://hanslillagrona.blogspot.se/2014/03/ett-gott-skal-att-rosta-i-eu_30.html

http://hanslillagrona.blogspot.se/2014/03/ett-gott-skal-att-rosta-i-eu_27.html

http://hanslillagrona.blogspot.se/2014/03/ett-gott-skal-att-rosta-i-eu.html

http://hanslillagrona.blogspot.se/2014/03/politiken-i-europa-maste-bli-varmare.html

http://hanslillagrona.blogspot.se/2014/02/har-europas-politiker-modet-att-gora.html

Bisfenol eller inte – ditt val?

SvD har i egna mätningar funnit höga halter av det hormonstörande ämnet Bisfenol A i konservburkar. Halten i urinet mättes till flera tusen procent över det normala efter konservmatsmåltiden. 

Problemet är sedan tidigare uppmärksammat men förbud gäller i nuläget endast barnmatsburkar och kvitton. Enligt miljöministern Lena Ek är inget vidgat förbud att vänta. Det ska utredas ytterligare trots år av utredningar. 

Huruvida det är för att det anses omöjligt för Sverige som EU-land (fria rörligheten för varor) att gå före framgår inte av hennes uttalanden i SvD åtminstone. Problemet med Bisfenol A sätter hur som helst fingret på en viktig problematik kring detta med valfrihet för konsumenten och miljöpolitik. Alltså detta med att konsumenten förutsätts hålla sig informerad och välja ”rätt” produkt och därigenom använda sin ”makt” att styra producenterna genom sina konsumtionsvanor. Jag menar att denna idé är i allra högsta grad ideologisk och att den inte håller i längden i ett komplicerat modernt produktions- och konsumtionssystem.

Henrik Ennart träffar precis rätt i dagens SvD:

”Den enda rimliga lösningen är att våra politiker och producenter faktiskt ser till att lösa den här frågan på ett trovärdigt sätt så att vi konsumenter kan ägna oss åt annat”.

Den principen bör vara heltäckande och inte bara gälla Bisfenol A, om man frågar mig.