lördag 3 maj 2014

Inte så lyckat, Hanne Kjöller!

Jag trodde inte att DN:s ledarskribent Hanne Kjöller skulle kunna lyckas med att sänka sig ytterligare en nivå men det är precis vad hon nu har gjort. Det framgår av en tweet från Henrik Arnstad (har dock inte lyckats hitta Kjöllers text på nätet).



Hon tycks lättad att Svenskarnas parti ”lyckades” genomföra sin demonstration. Det hon istället ondgör sig över är motdemonstranterna som kränkte demonstrationsrätten. Hon väljer alltså att fördöma dem som sätter sig till motvärn mot nazismen. Var det verkligen så lyckat, Hanne?

Nazisterna demonstrerade och marscherade även i Tyskland efter första världskrigets slut. Inte sällan resulterade det i motdemonstrationer och ganska blodiga sammandrabbningar med vänstersympatisörer. Men vem kommer idag på idén att fördöma dem som försökte stoppa den utveckling som ledde till andra världskriget? Tja, Svenskarnas parti förstås och kanske Hanne Kjöller? Eller hur menar hon?

Demonstrationsrätten är viktig men kanske bör istället polisen i Jönköping kritiseras som ger dem tillstånd att marschera på 1:a maj? Till och med stadens moderate kommunalråd Mats Green hade tårar i ögonen när nazisterna tågade iväg trots fullmäktiges protest mot tillståndsgivningen.

Det är riktigt att Regeringsformens 2:a kapitel säger att var och en tillförsäkras demonstrationsrätt. Det är där Hanne Kjöller stannar. Om hon läst vidare hade hon kommit till kapitlets 24:e paragraf som återfinns under rubriken "Förutsättningar för begränsningar av fri- och rättigheter": 


24 § Mötesfriheten och demonstrationsfriheten får begränsas av hänsyn till ordning och säkerhet vid sammankomsten eller demonstrationen eller till trafiken. I övrigt får dessa friheter begränsas endast av hänsyn till rikets säkerhet eller för att motverka farsot.
Föreningsfriheten får begränsas endast när det gäller sammanslutningar vilkas verksamhet är av militär eller liknande natur eller innebär förföljelse av en folkgrupp på grund av etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande.

Således är demonstrationsrätten inte omöjlig att inskränka. Uppenbarligen hade polisen i Jönköping uppfattningen att det inte fanns skäl att tillgripa denna paragraf den här gången.

Men är det verkligen så att vilka åsikter som helst är tillåtna även om det strider mot demokratins hela idé? Vi har också en lag mot hets mot folkgrupp. Den tillkom 1948 bland annat efter påstötningar från utlandet om antisemiten och förintelseförnekaren Einar Åbergs verksamhet. Alltså samma åsikter som Svenskarnas Parti företräder vars rättigheter att marschera på gatorna som nu Hanne Kjöller värnar om och anser bör ha företräde gentemot de som protesterar mot dem.

Det är alltså på det viset att vi en gång i tiden bestämt oss för att de här åsikterna inte hör hemma i svensk demokrati. Demonstrationsrätten kan knappast upphäva den uppfattningen.

Utom möjligen för Hanne Kjöller ... ?


Antinazisten Martin Niemöllers dikt är värd att påminna om:
”Först förföljde de kommunisterna,
men jag protesterade inte
för jag var inte kommunist.
Sedan förföljde de fackföreningsfolket,
men jag protesterade inte
för jag var inte fackföreningsman.
Sedan förföljde de judarna och zigenarna,
men jag protesterade inte
för jag var inte jude eller zigenare.
Sedan förföljde de de homosexuella,
men jag protesterade inte
för jag var inte homosexuell.
När de sedan förföljde oss,
fanns ingen kvar som kunde protestera.” 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar