Nazismens självklarhet i skolan

Nazistiska Svenskarnas Parti laddar (SP) nu för fullt för turné i svenska skolor i höst. De ställer upp i höstens val och anser sig ha rätt att propagera sin rasism i skolorna.

På hemsidan säger sig partiet inte alls vara rasister. Det är bara ”ett ord som används av personer som är mot ett tryggt svenskt Sverige”, hävdar de. Hela politiken går dock ut på att kasta ut invandrare som inte är européer och, som framgår av intervjun ovan, vill de inrätta en myndighet som verkställer själva deportationerna. Denna myndighet ska då förstås först avgöra vem som är europé och inte är det. Tja, det låter ganska likt rasism i mina öron. Hitler-Tyskland hade sina raslagar och myndigheter som utredde huruvida det fanns judiskt påbrå eller inte vilket förhindrade äktenskap med icke-judar exempelvis. SP gör ingen åtskillnad för svenska medborgare eller om personen ifråga är född i Sverige och bott här hela sitt liv. Det enda kriteriet är om individen bedöms vara europé eller inte.

Deras rasistiska budskap skulle alltså vara helt OK att marknadsföra i våra skolor, säger Skolverket. Eller också inga politiska partier alls. Jag hoppas i så fall att skolorna föredrar det sistnämnda. Men är partiets rätt att debattera på skolorna så självklar? Oisin Cantwell, skribent på Aftonbladet som ofta skriver om rättsfrågor, tycker inte det. Det finns möjligheter att använda rättspraxis för att undvika deras närvaro, menar han. AndreasPettersson, jurist och forskare vid Umeå Universitet, menar också han att Skolverket har fel och hänvisar bland annat till grundlagen som talar om myndigheters ansvar för att verksamheten utövas mer respekt för människors lika värde.

Unicef har också kritiserat Skolverket och det stöd som JK uttalat för deras beslut. Det är helt logiskt.

När FN:s generalförsamling 1948 antog förklaringen om mänskliga rättigheter gjordes uttalandet att medlemsländerna skulle ”göra den spridd, känd, läst och förstådd framför allt i skolor och andra undervisningsinstitutioner utan hänsyn till olika länders eller regioners politiska förhållanden”.

Tanken var således att dessa mänskliga rättigheter inte skulle handla om politiska partiers tyckande och tänkande utan vara universella alldeles oavsett länders politiska styre. Detta kan ju knappast sägas ha efterlevts av alla men intentionen var helt otvetydig. Noteras kan också betoningen av skolornas roll i att sprida den här synen på människors lika värde och rättigheter. Hela förklaringen finns att tillgå på FN:s hemsida men det är i sammanhanget viktigt att betona artikel 2, som bland annat säger att;

”Var och en är berättigad till alla de rättigheter och friheter som uttalas i denna förklaring utan åtskillnad av något slag, såsom på grund av ras, hudfärg, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller annan ställning [...]”

Vidare kan det behöva påminnas om den avslutande artikel 30 som säger;

”Ingenting i denna förklaring får tolkas som att det innebär en rätt för en stat, en grupp eller en enskild person att ägna sig åt en verksamhet eller att utföra en handling som syftar till att omintetgöra någon av de rättigheter eller friheter som anges i förklaringen”.

Det finns gott om skäl att åberopa denna sistnämnda artikel då det gäller Svenskarnas Parti och andra nazistiska/fascistiska partiers programförklaringar och uttalanden.

På den svenska regeringens egen webbplats för mänskliga rättigheter kan man bland annat läsa följande:

”Den svenska rättsordningen ska stå i överensstämmelse med de internationella konventioner om mänskliga rättigheter som Sverige har anslutit sig till, och konventionerna ska följas på såväl nationell som kommunal nivå”.

Där förklaras också att det är en ”grundläggande målsättning för all offentlig maktutövning i Sverige” att de mänskliga rättigheterna respekteras. 

Då den allmänna FN-deklarationen från 1948 inte hade karaktären av juridiskt bindande traktat har den med tiden kompletterats med ett antal konventioner med bindande status som Sverige, genom att ratificera dem, har förbundit sig att följa. Således kan vi säga att Sverige är juridiskt bundna att se till att de mänskliga rättigheterna respekteras och det är detta ansvar som delas av såväl nationella som kommunala styrande. Således kan inte någon kommun välja om de vill göra det eller inte. Eftersom skolor närmast är ett kommunalt ansvar vilar det på kommunerna att tillse att dessa konventioner följs. I det kan det rimligen inte ingå att tillåta politiska partier att predika budskap som går helt på tvärs mot allt vad FN-deklarationen handlar om och som vill avskaffa många av de lagar som tillkommit för att garantera att de följs.

Den sortering och urvalsprocedur som Svenskarnas Parti redogör för, bl.a. i den länkade intervjun ovan, är precis samma avskyvärda hantering av människor som nazisterna ägnade sig åt under sitt styre av Tyskland. Vilket utmynnade i vämjeliga dödsfabriker som exempelvis Auschwitz-Birkenau som jag själv besökte i vintras. Ett återfall till den här människosynen är vad vi ser över hela Europa just nu. Det vore väl oerhört märkligt - med tanke på det jag redogjort för om de mänskliga rättigheternas status i Sverige - om vi inte här skulle kunna göra allt vi kan för att motarbeta den utvecklingen (?). 

Eller menar Skolverket att det står oss fritt att välja...?

Jag lägger härmed in min bestämda protest!