torsdag 23 januari 2014

Fri handel alltid bra?



Frihandel ses som en förutsättning för den ”perfekta” marknadsekonomin. När alla hinder slagits sönder ska konsumenterna fritt kunna välja ut de bästa varorna och tjänsterna. Den teoretiska idealbilden störs av varje form av styrning, tullar, skatter, förbud, restriktioner och andra begränsningar. Onödiga hinder måste undanröjas brukar det heta från näringslivshåll.

Det ligger naturligtvis en hel del i marknadsteorin och att den fungerat som en motor för ekonomin i stora delar av världen i hundratals år är inte heller något som går att avfärda. Men de senare decennierna har det infunnit sig en automatik i tanken om frihandel som snarare går ut på att undanröja alla handelshinder och inte bara onödiga. Kapitalismen har blivit ett rovdjur som ätit sig så stort att det inte längre kan känna mättnad och med den starkes självförtroende också tar för givet sitt företräde till matskålarna. 

Just nu förhandlas i allra största hemlighet nytt handelsavtal mellan USA och EU. Handelsavtalet, TTIP (Transatlantic Trade and Investment Partnership) kan komma att innebära att en mängd varor som tidigare varit förbjudna eller belagda med tullar eller andra restriktioner släpps mer eller mindre fria i EU. Det kommer förstås att beskrivas som en seger över protektionism av näringslivstopparna och som något alltigenom positivt för europeiska konsumenter. Mer och billigare varor att handla. Det är ju bra...?

Men orsaken till många regleringar är förstås att en del produkter är mindre bra eller rent skadliga för människor, djur och/eller natur. Pierre Schellekens, chef för EU-kommissionens Sverige-kontor, sa i somras när förhandlingarna inleddes att EU inte hade för avsikt att lätta på miljö- eller säkerhetskrav. Vad hans kommissionärskolleger säger i förhandlingarna med USA får vi inte veta. Hur mycket inflytande de 6000 (registrerade) lobbyisterna i Bryssel tillåts ha får vi inte veta. Inte heller vilka företag som viskar i de amerikanska förhandlarnas öron och vilka krav de då framför.

Kommer avtalet till exempel att leda till att amerikanska företag får rätt att stämma EU-länder som med exempelvis starka miljöskyddslagar lägger ut ”hinder” för dem? 


Redan bestämt är att en mängd av EU:s importkvoter kommer att avvecklas år 2016 och 2017. Bara ett exempel på typer av produkter som då komma att flöda fritt i EU är det ”värstingsocker” (HFCS eller isoglukos) som av en del forskare anses ligga bakom den amerikanska fetmaepidemin. Naturliga sockerprodukter kan lätt slås ut av detta flytande socker och framkalla en ”hälsomässig katastrof”, skriver SvD:s Henrik Ennart i en artikel nyligen.


Hur många fler ”värstingprodukter” väntar oss när TTIP är klarförhandlat? Vi får inget veta förrän det är klart. Hur blir det med genmodifierade jordbruksprodukter eller köttprodukter som är hormonbehandlade eller fullproppade med antibiotika?


Tredje rundan förhandlingar har just inletts vilket uppmärksamma väldigt lite i etablerade stora medier. Däremot i mindre tidningar som ETC exempelvis.


Parallellt med dessa förhandlingar förs globala sådana om ett liknande handelsavtal. 50 länder inom WTO har slutit sig samman för att få till stånd ett avtal (TISA) som är tänkt att avreglera handel inom en mängd tjänstesektorer. Tanken är att regeringarna ska få mindre makt att reglera och upphandla eller erbjuda tjänster. Sociala eller miljörelaterade mål ska därmed inte längre kunna användas för att styra beslut som rör vatten- och energiförsörjning, sjukvård eller utbildning exempelvis. Allt detta förhandlas i största möjliga hemlighet. Lobbyister från multinationella storkoncerner har tryckt på för att få dessa länder att börja planera för sin egen abdikation.


För vad återstår sedan att rösta om och debattera om ifall allt ändå styrs av marknadsekonomins bamsigaste aktörer?  

Trots detta kanske en form av motrörelse på gång. Frihandeln blir också alltmer ifrågasatt. 


 Kanske är det därför förhandlingarna är så hemliga? Det gäller att smida snabbt medan opinionen ännu är svag, vilseledd eller ointresserad. Innan folkviljan (demokratin) kan lägga ut hinder för handeln.


 
 
 
 
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar