Kambodja är en ”bubblare” sägs det i SvD.
Det handlar inte om någon sorts global schlagertävling utan
om textilindustri. När sömmerskorna i Bangladesh slåss för ett anständigt liv
funderar klädjättarna hur de ska möta det nya ”hotet”. Ett sätt är att flytta
produktionen. Kambodja, med världens näst lägsta löner, sägs alltså vara ett
alternativ. Exploateringen av de som har världens sämsta löner kanske
fortsätter i ett annat land och sömmerskorna i Bangladesh får söka nya jobb.
H&M, Lindex, Gina Tricot, Polarn O Pyret, Kappahl. Alla
är de stora beställare av billig arbetskraft i form av sömmerskor som syr de
kläder vi konsumerar i de stora köpgalleriorna. Minimilönen för en sömmerska i
Bangladesh är 252,80... per månad. För att kunna överleva i Bangladesh behövs
2000 enligt beräkningar av Asia Floor Wage Alliance.
Gina Tricot är ensamma om att ställa konkreta och kraftfulla
krav. Det är hedersamt. Deras brev till
handelsminister Ewa Björling där påtryckningar efterlystes har dock lämnats
obesvarat. De övriga klädjättarna är tysta?
Jag tänker på vad Marx och Engels skrev i Det kommunistiska manifestet redan på
1840-talet:
”Behovet av en
ständigt ökad avsättning för sina produkter jagar bourgeoisien över hela
jordklotet. Bourgeoisien har genom sin exploatering av världsmarknaden givit
alla länders produktion och konsumtion kosmopolitisk gestalt”.
De nickar möjligen i sin himmel åt den tämligen klockrena
analysen som med de senare decenniernas globalisering blivit alltmer styrkt.
När de flesta klädföretagen ligger lågt och planerar för
nästa leverantörsland och regeringen tiger still får väl vi konsumenter agera.
Kanske genom att välja Gina Tricot i den mån det går. Välja Fairtrade-märkta
produkter. Eller sluta köpa nyproducerat alls tills en förändring sker.
Läs mer:
Fairtrade
Swedwatch
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar