PJ Anders
Linder skriver i dagens SvD en ledare som är ovanligt läsvärd. Han påpekar att
många indignerade och hånfulla kommentatorer av Centerpartiets
idéprogramsförslag glömt att politik ”kan handla om mer än nästa budget” och
tillägger;
”Det är faktiskt ingen plikt att
tycka som majoriteten, utan man kan vara politiskt aktiv därför att man har en
idé om förändring”.
Han menar
att det behövs en levande idédebatt där långsiktigare visioner diskuteras och
noterar, liksom jag tidigare ofta gjort, att många politiker numera tycks ”obekväma
med att tala om ideologi”.
Ett av mina
nyårsinlägg gav upphov till en lång och kul debatt bland mina fb-vänner. En del
av dem menade att ideologierna var döda och inte längre behövdes.
Jag håller
däremot med PJ Anders Linder som hävdar att det behövs ”levande samtal om
värderingar och långsiktig inriktning”. Därför håller jag också med honom om
att Centerpartiets offentliga idéresonemang känns ganska uppfriskande. Däremot
håller jag inte med honom i hans analys av västvärldens problem som han, med
referens till Niall Fergusons The Great
Degeneration, bland annat antyder skulle ha att göra med att kapitalismen
hålls tillbaka av makthavares övertro på regleringar. Själv ser jag, liksom
allt fler andra, det tvärtom så att det är just avregleringar av kapitalmarknaden
som lett till dagens finanskris.
Men det är
väl just detta som är så uppfriskande?! Att det kan finnas (och tillåtas) olika
åsikter och att vi diskuterar dem offentligt i syfte att föra samtal framåt och
att vinna gehör för den åsikt vi hyser. Och då menar jag inte att uppmana folk
att hålla käften och ”akta sig noga för snart har vi makten”-retoriken som
tenderar att följas upp med järnrörsjakt.
Den gode Olof Olsson har skrivit om
Centerpartiets idédebatt på liknande vis på bloggen Huddingeperspektiv:
Andra bloggare som kommenterar
Centerpartiets idédebatt:
"Den gode" - man tackar -:) Känner mig allt som oftast som den onde, eller åtminstone arge.
SvaraRaderaInte ofta jag håller med PJ Anders - trevligt att bli överraskad!
Om du är både den gode och den onde så blir det väl bara en sak över till mig... den fule?! Nå, arga är vi nog båda ibland. Men det är som sagt inte helt fel med lite blodfylld politisk agitation i dessa samförståndstider där alla tenderar att tycka nästan likadant och aktar sig noga för att avvika från konsensuslinjen.
SvaraRadera