Tågresor på fel spår

Läste i ett nummer av resemagasinet Vagabond (hittar inte artikeln på nätet dock) att Fritidsresor lagt ned sina tågcharterresor. Tidigare har även Vingresor lagt ned sin tågcharterprodukt. Det är för dyrt och krångligt tycker resenärerna. 

Bland annat är bristen på direktvagnar till kontinenten ett skäl. Stockholm-Berlin lades ned för ett antal år sedan och Stockholm-Hamburg redan på 1990-talets slut om jag inte minns fel. Häromåret var det dags även för SJ att lägga ned direktvagnen Malmö-Berlin. Visserligen har Veolia tagit över linjen men det är oklart när de tänker låta folk åka på den. Just nu går den inte. På deras hemsida får vi inte veta mer än att de återkommer med besked när de tänker starta linjen igen. Möjligen tar de samma beslut som SJ, det vill säga att linjen inte är lönsam.

 Det här är en långtgående utveckling som strider lite mot all logik egentligen med tanke på den förment ökande medvetenheten om klimathotet och mot alla de fagra orden om tågsatsningar. 

Det strider dessutom mot de övergripande mål som transportsystemet ska hjälpa till att nå. Regeringen klargjorde dessa bland annat i sin stora proposition i ämnet 2008/09:35. Nämligen att:

”Regeringens övergripande mål är att bryta utanförskapet genom fler jobb
i fler och växande företag. En fungerande infrastruktur är en grundförutsättning
för att bedriva företagsverksamhet och att åstadkomma en långsiktigt
hållbar tillväxt i alla delar av landet. Regioners möjlighet att behålla
och locka till sig företag är beroende av att det finns fungerande
transporter och kommunikationer”.

Samt dessutom att:

”Det finns behov av ett transportsystem som hanterar klimatutmaningen och samtidigt bidrar till en samhällsutveckling med hållbar tillväxt. Resor och transporter ska underlätta vardagen
för människor och företag och utgöra hållbara klimatsäkra transportlösningar”.

 Jag har jobbat i resebranschen i många år och minns hur jag bokade många resor med tåg till kontinenten. I synnerhet till Tyskland dit man kunde komma med de direkta sovvagnarna från Stockholm. Numera alltså inte ens ifrån Malmö.

Det var inte heller då (vi pratar 80-tal) särskilt stor skillnad i pris. Jag försökte själv ta mig och min familj med tåg från Paris häromåret men det blev så vansinnigt dyrt (och många byten) att det blev billigare att övernatta 2 nätter på hotell och köpa nya flygbiljetter (vi hade missat ett plan). Nu beror skillnaden till viss del på att flygresor blivit billigare men jag köper inte helt den förklaringen. En annan orsak, misstänker jag starkt, är det lapptäcke av operatörer som en resenär tar sig igenom på en resa genom Sverige till kontinenten. I detta har jag medhåll från den före detta moderatledaren Ulf Adelsohn som fick kicken som GD för SJ för att han påtalat detta med avregleringen av tågtrafiken som ett stort problem.

Ett problem inte bara avseende priset alltså utan även kvaliteten på produkten. Det är stor skillnad att ta sig från Stockholm till Hamburg genom att gå och lägga sig på Stockholms central och vakna upp på Hamburgs centralstation mot att, som det är idag, göra det med mellan 3 och 6 byten av tåg på vägen dit.

Det är en sak (förvisso en bra sak) att bygga ny räls och nya snabbare tågtyper. Men det är, enligt min mening, inte tillräckligt när själva helhetsprodukten för resenären helt glöms bort. Ska ett bra miljöval kunna göras måste produkten åtminstone vara i närheten av att svara mot moderna krav på komfort och service. Tågresor till utlandet gör inte det i dagsläget. Det duger inte att stirra sig blind på rälskvaliteten. Hela tågprodukten avgörs också av sådant som vilka krav som ställs vid upphandlingar. Det är i sista hand där det avgörs om goda miljöval blir realistiskt möjliga för folk som reser i affärer och nöje. Tills dess ligger Fritidsresors tågcharter i träda och affärsresenärerna skrattar högt om en tågresa till destinationen erbjuds. 

Ulf Adelsohn sätter fingret rätt på den ömma punkten när han säger att:

”uppdraget från svenskarna är att ge bra service, medan uppdraget från regeringen bara är lönsamhet”    

... och det är inte bara ett svenskt problem. Jag har i tidigare inlägg ställt frågan vad vi ska ha EU till. Detta är väl ett mycket bra exempel på ett område där samarbete över gränserna skulle kunna göra underverk. 

Men dessvärre är kapitalets resa över dessa gränser en överordnad prioritet. Det viktiga är inte att marknaden mättar behovet utan att den är fri.