Om arbetslinjen/ När individen blir tillintetgjord

Fick genom facebook tips om en artikel av Nike Markelius som i DN skriver om sina erfarenheter av arbetsförmedlingens ansträngningar att göra henne tillgänglig för arbetsmarknaden. 

Jag har själv aldrig varit arbetslös. Inte heller känner jag Nike, men hennes berättelse sätter onekligen igång en del tankar.

Här är några brottstycken ur den långa artikeln:

”Jag är en av alla i Sverige som i denna tid, vintern 2012–13, är inskrivna på Arbetsförmedlingen, i ”Jobb- och utvecklingsgarantin”, som är fasen precis före det beryktade ”Fas 3”. Utbränd och nyopererad i magen blev jag utförsäkrad och tvingad hit.

Tonen i brevet är hotfull. Det står att jag är skyldig att infinna mig på angiven tid för överlämningsmöte. De som skriver dessa brev, i samhällets tjänst, borde fundera på formuleringarna. De vet ju inte hur det ser ut runt mottagaren. Överlämning? Vem är jag inför detta ord? En siffra som ska justeras?

Hon rapade ur sig allt det hon instruerats att säga. Enligt gällande regeringsbeslut. Nu har du inga rättigheter längre. Nu har du bara skyldigheter. Vi tar ingen hänsyn till din tidigare yrkesverksamhet som kulturarbetare. Till ditt musiker- och kompositörsyrke.

Dina dagar är slut. Du är utförsäkrad. Du uppfyller inte ett nytt villkor. Du är i ett nytt program nu. Vi kräver yrkesbreddning. Hon skrollar och öppnar rutan med min handlingsplan. Fnyser genom näsan.

– Du har ju inga meriter. Du blir nu kallad till ”kompletterande aktör”. Där ska du delta aktivt på heltid. Du kommer sedan att bli placerad i sysselsättning. Också det på heltid. Inom annat område än kultur.

Kraften, värdigheten, människo­varandet rann ur mig”.

Det är en historia om avsaknad av värdighet eller om avhumanisering om man så vill. Jag kommer att tänka på filmen ”Äta Sova Dö” där liknande scener berättar om en infantilisering av människor och ovärdig sammanfösning av individer i en grupp som sedan förmodas lösa sin livssituation enligt samma arbetssökarmall.

Jag kommer också att tänka på liberalismen. Enligt wikipedias definition en ideologi med ”individens frihet” som grundläggande värde samt att liberaler ställer sig ”skeptiska till statlig inblandning i den privata sfären”.

 

Jag kollar sedan Moderaternas idéprogram och de allra första raderna lyder så här:

”Människan är utgångspunkten för nya Moderaternas politik. Våra värderingar kommer ur vår människosyn. Människan besitter en inre förmåga att utvecklas och bara genom frihet kan denna förmåga komma till sin rätt. Därför är frihet vårt viktigaste värde. Med friheten kommer rätten att få vara sig själv, ansvaret för sina egna val och kravet att respektera andra människors sätt att vara”.

Sedan tänker jag på arbetslinjen... linje... linjärt... inga omvägar.

Smakar sedan en gång till på orden individ... frihet. Ibland smyger det in en lite bitter eftersmak...