På onsdag
börjar den årliga megakonferensen i Davos där organisationen World Economic Forum samlar mer än tusen
av världens makthavare. Under några dagar förväntas de tala om och kanske finna
lösningar till världsproblemen, eller egentligen världsekonomin.
Organisationen
ger årligen ut en publikation; Global Risks,
i vilken de - med hjälp av en
rundfrågning hos ett antal företagare/politiker/akademiker - listar de största
hoten eller riskerna för världen. Årets upplaga har just släppts, Global Risks 2013.
Högt på
listan kommer bland annat extremväder och miljöproblem. Formuleringen i
presentationen av rapporten ger dock en liten vink om vad som betraktas som
mest bekymmersamt:
” This year’s findings show that the world is more at risk as persistent
economic weakness saps our ability to tackle environmental challenges”.
Den
ekonomiska krisen riskerar att hämma/omöjliggöra förmågan att möta miljöhoten
effektivt kan denna del av riskanalysen sammanfattas med. Så
vad göra, enligt rapporten:
”The logic of
risk management prescribes that countries should invest today to safeguard critical
infrastructure and centres of economic activity against future climate-related
losses that could be of much greater magnitude. And there is an even more compelling
political logic to do this in order to generate new employment and to revive economic growth as soon as possible”.
Det gäller
alltså att finna en väg att öka tillväxten för att kunna lösa miljöproblemen.
Vår egen
statsminister Reinfeldt lär ska hålla en liten föreläsning för församlingen i
Davos om hur ökad tillväxt och hållbar utveckling är möjligt att åstadkomma
samtidigt. Huruvida han av de församlade anses vara en auktoritet på detta
område förefaller oklart, men kanske undviker han att ta upp några exempel från
egna prestationer?
Den
europeiska företagarlobbyn, främst företrädd av Economic Roundtable of Industrialists - ERT, radar på sin hemsida
upp en hel del olika ämnen där organisationen uttalar sin hållning. Det rör sig
bland annat om sådant som hållbar energi och klimatfrågor och innovationer för
en hållbar produktion. Men när de sänder ett öppet brev till EU angående dess
långtidsbudget (MFF – multiannual financial framework) är budskapet klart:
”Europe businesses call for a budget that reflects the challenges of the
future – a budget that invests in growth”
Allt annat hamnar i skymundan och huvudbudskapet är
att det är tillväxten som måste säkras.
ERT har också publicerat ett policy-paper som specificerar
organisationens åsikter om den fortgående utvecklingen av klimatpolitiken, ”Energy and Climate Change: Developing a
sustainable energy economy for Europe, tackling climate change and maintaining
competitiveness”.
I denna publikation sägs bl.a. följande:
”...
Europe must move towards fostering a welcoming business environment to ensure
growth and more incentivisation for the transition to a low carbon economy,
rather than just regulating”.
Den största tilltron sätter de till Carbon Capture & Storage (CCS/Koldioxidavskiljning och lagring), handel
med utsläppsrätter samt kärnkraft. De klargör också att den rätta vägen att gå
för EU mot lägre koldioxidutsläpp är genom investeringar i teknologi och genom
att hålla marknader fria och öppna. Det vill säga att regleringar undanbedes; ”The EU and Member States may act as facilitators but
commercial decisions (negotiations, investments, etc.) must remain within the
hands of energy companies”.
Att land efter land lägger ned sina projekt för CCS nämns
dock inte.Tekniken kritiseras också från olika håll för att göra
kolkraftverken mindre effektiva och att det inte lär finnas fullt utvecklade
anläggningar igång förrän tidigast 2020 vilket gör att flera år går åt till
kostsamma satsningar på en osäker teknologi istället för satsningar av andra
slag, inte minst på förnybara energikällor. Att lagra koldioxiden skjuter upp
problemet och ingen kan säkert säga hur stor risken för läckage är.
Men målet är
förstås att kunna ägna sig åt ”business as usual”. Tillväxten måste säkras och
alla hot mot den undanröjas. Även om det innebär ett eventuellt gigantiskt
koldioxidarv till kommande generationer, liksom kärnavfallet. Att bygga upp
enorma depåer av avfall tycks vara att föredra framför att hejda framfarten och
tänka ut hållbara lösningar för energianvändning och produktion och konsumtion.
Logiken med
fortsatt tillväxt är förstås att det ska generera ekonomiska resurser att klara
investeringar i miljövänlig teknik för att kunna fortsätta i spåret med evig
tillväxt. Det är bara det att problemen med denna eviga tillväxttakt inte
stannar vid koldioxidutsläpp och energianvändning utan också handlar om jordens
samlade resurser av råvaror. Det måste vara uppenbart att den dagen de helt enkelt
är slut rycker allt närmare ju mer tillväxt vi tillåter. Just detta skriver
till exempel Anders Wijkman och Johan Rockström om i sin bok ”Bankrupting Nature”;
” I ekonomernas modeller är
naturen en konstant, som om skafferiet var oändligt stort. Men så är det inte”
(Anders Wijkman)
Det hela
utvecklar sig till ett sorts moment 22 för politiker att lösa. Det mest politiskt
logiska, som jag ser det, vore därför om problematiken utnyttjades för att
motivera åtgärder som ändrar hela vårt sätt att se på utveckling och krångla
sig ur det som Andreas Cervenka har kallat ”den stora tvångströjan”.
Nu
sammanstrålar alltså politikens och näringslivets maktelit i Davos för att lösa
problem. Frågan är om det är världens/jordklotets/mänsklighetens problem som
står i fokus eller tillväxtens?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar