För en dryg vecka sedan hade Miljöpartiet sin kongress. Ett
av de sämre besluten, enligt mitt sätt att se det, var att fortsatt tillåta
vinster i skolan. Jag är förvisso inte alls ensam i partiet om den åsikten. Skattepengar
som kommunen tar av sina invånare ska alltså kunna gå till aktieutdelning
istället för till den skolverksamhet de är avsedda.
Nej, menar de som genomdrivit beslutet, huvudregeln ska vara
att vinst återinvesteras i verksamheten. Det låter ju enkelt och bra. Frågan är
bara hur detta ska garanteras? Om syftet är kommersiellt med skolverksamheten
så är per automatik syftet också att ge vinst till ägarna. En tvångsregel om
återinvestering skulle i praktiken innebära att de vinstdrivande skolorna
försvinner med tiden. Då vore det ju enklare, mera direkt, och ärligare att
helt förbjuda vinst så länge det är kommunala skattepengar som läggs på
intäktssidan. Man kan dessutom problematisera detta med återinvestering då det
riskerar att göra skolorna väldigt ojämlika vilket rubbar principen om
likvärdig undervisning.
Hur
som helst har några framträdande miljöpartister skrivit en debattartikel för
att försvara och lansera kongressens beslut. Hur ska då denna princip om återinvestering genomdrivas och
kontrolleras? Jo kongressbeslutet säger att det ska anges i bolagsordningen för
huvudmannen att vinst inte är huvudsyfte för verksamheten. Men i den texten
finns också ett litet tillägg som säger att överskott ”som huvudregel ska
återinvesteras och att de vinstutdelningar som sker ska bli transparenta och
lätta för tillsynsmyndigheter att granska”.
Det sistnämnda antyder alltså att det inte är fråga om ett
vinstförbud. Då skulle ju inte kravet på vinstredovisning behövas. Med andra
ord finns inget som hindrar en skolägare att fortsätta göra vinstuttag. Att
kräva öppen redovisning är något kommunen kan göra idag. Umeå kommun har redaninfört denna princip som regel för de hemtjänstföretag som verkar utanför
kommunens regi. Den rödgröna majoriteten säger sig vilja ha möjligheten att
anlita enbart företag som återinvesterar vinsten i verksamheten, vilket dock
lagen sätter stopp för.
Vinstdrivande företag kommer inte sluta att eftersträva ett
vinstuttag för sina ägare bara för att politiker tycker det vore rimligt eller
anständigt. Det ligger liksom i det vinstdrivande företagets själva idé att det
ska vara en lönsam investering för ägarna. Att kalla dem för ”oseriösa skojare”
är att reducera hela frågan till individnivå. Det finns alltid skojare, även i
kommunalt ägda verksamheter. Det finns det tyvärr ett flertal exempel på. Det
är strukturen som är felaktig. Att konstruera kostsamma granskningsmetoder och
kräva redovisningar som brukaren ska hålla sig uppdaterad med är en mycket
omständlig väg att gå för att nå målet som ju måste vara att alla pengar som
avsätts för skolverksamhet också går till sådan.
En oerhört mycket rakare, ärligare och enklare samt mindre
kostsam väg att gå är förstås att lagstifta. Då blir de skolor som drivs av
andra huvudmän än kommunen endast stiftelser och ideella. Det vill säga de som vi i Miljöpartiet ville släppa fram genom friskolereformen för ett antal år
sedan.
Svårare än så behöver det ju inte vara. Eller börjar vi bli
för hänsynsfulla mot alliansen inför nästa val för att hålla alla dörrar öppna
i regeringsfrågan? Är det någon mer än jag som oroas av den utvecklingen?
Tidigare inlägg i
frågan på denna blogg:
Fler gröna bloggare om
vinst i skolan/välfärden:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar