måndag 18 juni 2012

Idrottens hållbarhet – något att fundera över med tanke på Rio +20, fotbolls-EM och kommande OS i London


Tillväxt är den nya religionen som präglar snart sagt allt vi gör i dagens samhälle. Den allt överskuggande tillväxten inkräktar på vår fritid och våra intressen och pockar på uppmärksamhet. När vi lägger ut familjebilderna på Facebook, när vi köper ny exklusiv fiskeutrustning eller nya joggingskor etc etc. Kärleken till fotboll och andra sporter är också något som kapitalintressen noterat vilket har lett till en allt djupare kommersialisering av idrotten. Ett EM i fotboll eller OS-arrangemang som är de stora sportevenemangen denna sommar kostar många miljarder men inbringar också miljarder för inblandade företag och städer. Det genererar flyg- och bilresor, omfattande byggnationer och bidrar tveklöst till en del bra investeringar i infrastruktur, men ändå mer i klimatpåverkande utsläpp och annan miljöpåverkan. 

De stora arrangemangen blir allt större. När fotbolls-EM avgjordes i Sverige 1992 deltog bara 8 lag mot det dubbla idag. Nästa EM, 2016, kommer att hållas med 24 deltagande lag. Tre befintliga arenor användes 1992 och därtill en blygsamt tillbyggd arena i Norrköping. Jämfört med nu pågående EM i Polen/Ukraina där 4 helt nybyggda arenor och 3 renoverade kompletteras av en befintlig, Donbass Arena i Donetsk. När OS arrangerades i München 1972 var antalet sporter det dittills största, 23 stycken, jämfört med 31 vid OS i Beijing 2008 och antalet deltagande nationer 121 jämfört med 204 i Beijing. En miljard tv-tittare följde OS i München 1972 jämfört med 4,3 miljarder 2008.

Kommersialiseringen av idrotten hotar i värsta fall att skapa en alienation mellan idrotten och det breda folklagret. Elitidrottare och elitklubbar uppträder för en elitpublik. En verklighet som på flera håll redan är här. Numera är det inte ens säkert att tv-sändningarna räcker till som tröst för mindre bemedlade idrottstörstande eftersom de stora evenemangen och ligamatcherna bjuds ut till högstbjudande kanaler som sedan tar betalt rejält från sina konsumenter.

Den andra delen av problemet är att storleken på evenemangen lämnar större och större ekologiska fotavtryck. 


Alternativa fotbollsklubbar

Kommersialiseringen av idrotten är inte minst tydlig inom fotbollen. I synnerhet i de länder där de stora ligorna finns. Övergångssummor och budgetar för de stora fotbollsklubbarna och spelarnas löner blir alltmer astronomiska och biljettpriserna vid engelska Premier League-matcher är numera hiskeliga vilket har fått en del fotbollsälskande britter att reagera. 

FC United of Manchester bildades 2005 av fans till Manchester United i protest mot den amerikanske affärsmannen Malcolm Glazers ägarövertagande av storklubben. Inte långt dessförinnan hade de lyckats avstyra tidningsmagnatens Rupert Murdoch köp av klubben. Glazers övertagande av Manchester United blev droppen som fick en del fans att ta saken i egna händer och bilda en alternativ Manchester-klubb som arbetade efter helt andra, mer socialt hållbara principer. En klubb för fotbollsälskare, med närhet mellan ledning och supportrar och med biljettpriser som den ”vanlige” engelsmannen hade råd med. Den nya klubben, FC United of Manchester, ägs av gemensamt av supportrarna och man röstar om alla viktiga beslut.

“We are bringing football back to the community. This is purely about providing cheap, enjoyable football. If we don't win the European Cup within the next twenty years then so be it. I am fed up of families having to spend half their weekly wage just to see their team. My only dream is to get football back to what it should be.” (Luc Zentar, en av grundarna av FC United of Manchester)

En annan förening som prövar nya vägar men helt i en grön riktning är Forest Green Rovers, vars ägare Dale Vince (även ägare av det gröna elbolaget Ecotricity) bygger en arena med en helt hållbar profil. Egen elförsörjning från solpaneler på läktartaken, bevattningssystem som tar hand om regnvatten och eldrivna gräsklippare är konkreta åtgärder som väckt uppmärksamhet i England. De är också på god väg att få världens första (?) organiska fotbollsplan. Ingen konstgödsel, bara kodynga. Mer kontroversiellt kanske ändå har varit införandet av vegetariska matprodukter i matstånden på arenan. Inget rött kött alls finns till försäljning så hungriga matchbesökare får hålla till godo med vegoburgare. 

Planer finns också på ett eko-center som en sorts sidoverksamhet där fotbollsklubben agerar som en projektionsyta för idéer som Dale Vince vill ska genomsyra hela samhället. 

“We plan to create an eco venue alongside and within the sporting venue, along the lines of our Ecotech centre in Norfolk. We’ll host AGMs, conferences, training days, weddings, and so on where the added attraction is the environment centre – the football club is a working demonstration of sustainable living. This will be a place also for schools to visit and base their lessons on – we know from our work at Ecotech just how popular such a thing is. And just up the road we have our first windmill, enabling shuttle hop visits to big wind technology. Creating an eco – education/venue/visitor centre at the New Lawn will highlight the eco message and the name and reputation of FGR to a far wider and more diverse audience. So, the football club and eco centre together will be stronger than the sum of their parts”.(Forest Green Rovers hemsida, Greening up Football – More than football)



Dale Vince och Sustainability in Sports

Dale Vince är en ovanlig entreprenör. Hoppade av skolan vid 15 års ålder, levde ett tag som hippie och driver nu sitt helägda gröna elbolag Ecotricity, är majoritetsägare av fotbollslaget Forest Green Rovers och en av Englands rikaste personer. Han är också en av initiativtagarna till en organisation, Sustainability in Sports, som arbetar för att främja idrott inom engelska kommuner (communities) men samtidigt minska sportutövandets miljöeffekter. En annan av initiativtagarna är före detta Manchester United-stjärnan och engelske landslagsbacken Gary Neville, numera också assistent till engelske förbundskaptenen Roy Hodgson.

De ser utmaningen i att verka för en växande idrottsrörelse i en värld med ändliga resurser och ökade levnadskostnader för supportrar och utövare. 

“Sport needs to strategically address the threat of this imbalance and plan the fulfilment of its aspirations, whilst ensuring that sport is accessible to all, irrespective of background. Sustainability in Sport has been created to support the transition required to protect the future of sport. We passionately believe in the importance of sport, but recognise that without tackling the issue of environmental sustainability strategically, sport at all levels faces the possibility of becoming a pastime for the select few, rather than the community as a whole”. (Hemsidan Sustainability in Sports, An Introduction)

Här finns säkert mycket att hämta för dem som efterfrågar föredömen och modet att gå före för att visa på alternativ. Under Earth Summit-mötet i Rio (Rio +20) är fokus på just hållbarhet inom idrottens värld en fråga som kommer att debatteras. 

Frågan är bara om några konkreta åtgärder kommer att genereras? Någonting säger mig att ambitionerna kommer att stanna vid ytterligare en flod av ”statements” för alla att läsa på de stora idrottsförbundens hemsidor. 

Därför behövs sådana som Dale Vince. För det är ju i första hand genom att agera som du visar vad du står för, inte vad du säger.





















Inga kommentarer:

Skicka en kommentar