Det var välgörande att i SvD läsa den rödgröna deklarationen av enighet bakom viljan att erkänna Palestina. Först och främst som FN-medlem men i förlängningen som fullvärdig stat.
Regeringen däremot verkar mer än vanligt förvirrad och utstrålar en märkvärdig inkonsekvens och ambivalens i frågan. Framför allt kan man undra om det är UD som har initiativet i frågan eller utbildningsdepartementet?
Svaret borde vara självklart, men när det gäller just Israel-Palestina verkar Jan Björklund ha fått någon sorts ställföreträdande utrikesministerroll och i skrivande stund är han nere i Hebron och blir jagad av bosättare. Möjligen kan det hjälpa honom att få upp ögonen för problematiken som Palestinierna ställs inför dagligen.
Han driver ju annars en lite egen extremvariant av UD:s officiella hållning i frågan. Han var uppenbarligen pådrivare för ett svenskt nej till Palestinskt medlemskap i Unesco, vilket betydde att Sverige sällade sig till en minoritet stater som röstade emot (14 av 107). En pinsamhet inte bara för Sverige utan även för UD som det verkar.
Samma spricka blottades när en palestinsk ambassadör installerades i Sverige i höstas, till Björklunds surmulna förvåning.
Hållningen att ett fredsfördrag ska undertecknas innan Palestina kan erkännas ger Israel fritt fram att på obestämd tid blockera just detta genom att vägra förhandla. Det ger en ockupationsmakt fritt fram att bestämma ödet för de ockuperade. Är det något som regeringen vill göra till officiell svensk princip? Det kan bli en besvärande hållning att stå fast vid i kommande konflikter. Om det nu inte bara är Folkpartiets alldeles egen linje? Alliansens förvirring tycks total i frågan där Centern gör tappra försök att framföra en pro-palestinsk linje och därmed bäddar för en majoritet i riksdagen för ett erkännande.
Så vem skickar då regeringskansliet ned till Israel för att informera sig om läget? Jo, Jan Björklund. Är det en markering från regeringens sida eller har karln helt enkelt stulit hela frågan från UD? Jag måste erkänna att jag står helt frågande inför det hela och det ska bli mycket intressant att höra vad Björklund tänker lämna för reseskildring vid hemkomsten.
Kommer han att vidhålla åsikten att den aggressiva ockupationsmakten Israel ska få diktera vardagen för det palestinska folket eller kommer hans hårdhänta möten med ilskna illegala israeliska bosättare att få honom på andra tankar?
Troligen inte. Björklund har inte gjort sig känd för någon eftertänksamhet precis. Till hans mångåriga tjat om flumskola och slöjförbud kan nog snart förhandlingslösning för Palestina tilläggas. Så om Jan Björklund får bestämma lär nog palestinierna få vänta på en egen stat.
Frågan är bara om Björklund får bestämma? Och i så fall: varför i hela friden han får det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar