Medias förflackning – ett hot mot demokratin – del 1

Nick Davies problembeskrivning som utgångspunkt – massmedias värsta defekter

Nick Davies bok ”Flat Earth News” – som jag annonserat i ett tidigare inlägg - är en svidande kritik av hur massmedia fungerar idag. Boken inleds med ett citat av Anna Politkovskaya där hon säger att en journalists uppgift är att skriva vad hon ser i verkligheten. Davies uttrycker sin grunduppfattning som att den är att berätta eller avslöja sanningen. Det är hans bärande utgångspunkt eller antagande.

Med detta inlägg vill jag introducera hans problembeskrivning och observationer av media i Storbritannien. Jag kommer senare att följa upp det med att titta på hur det ser ut i Sverige (i del 2 och 3) och vad det, som jag ser det, får för konsekvenser för det politiska klimatet och demokratin (i del 4).

Det krävs orimligt stor uppmärksamhet av mediekonsumenter idag för att kunna urskilja fakta från skrönor och planterat material och faran är att vi får en förvrängd och likriktad bild av verkligheten. Det går oerhört snabbt att etablera en sorts medial konsensus som blir till en uppfattning om hela sanningen, trots att det många gånger handlar om bara en sida av den eller i värsta fall rena falsarier.

Ett skadat immunsystem

Ägarnas direkta intervention i redaktionellt material är bara en liten del av problemet med att media eller journalister misslyckas uppfylla Davies ideal; att berätta eller avslöja sanningen. Den viktiga poängen i boken är att ägarna idag styrs mycket mer av kommersiella hänsyn och lönsamhetskrav än av propagandistiska motiv. Detta skapar också en hel uppsättning hinder för sanningssökande journalister andra än ägarens direkta styrning av och inblandning i arbetet. Den här kommersialiseringen av media, menar Davies, har skapat defekter på massmedias interna mekanismer. Det handlar då inte bara om själva publikationen utan också materialinsamling och research. Det kritiska testandet av materialet.

Davies ger exempel på osannolika ”vilda historier” som planteras hos nyhetsbyråer och säljs vidare till media och fortplantar sig över hela världen. Utan att någon journalist kollar storyn eller källorna. Davies menar att journalistik utan kontroll är som en kropp utan immunsystem:

”If the primary purpose of journalism is to tell the truth, then it follows that the primary function of journalists must be to check and to reject whatever is not true... In a strange, alarming and generally unnoticed development, journalists are pumping out stories without checking them…” (Nick Davies “Flat Earth News)

Davies menar att medias immunförsvar är skadat och gjort media mer känsligt för infektioner av falskhet, förvrängning och propaganda. Journalister hamnar i ständig tidsbrist när den redaktionella personalstyrkan ständigt reduceras och blir bundna vid tangentbordet och förväntas producera nyheter av det som kommer i deras väg. PR-byråer och internet blir källor och material slinker igenom utan nödvändig kontroll.

”... the new corporate owners of the media who have cut editorial staffing while increasing editorial output; slashed the old supply lines which used to feed up raw information from the ground; and, with the advent of news websites, added the new imperative of speed” (Nick Davies “Flat Earth News”)

Detta gör nyhetsredaktioner mycket känsliga för felaktigheter i nyhetsbyråers material och lättpåverkbara för PR-byråer. Engelska journalister får ofta order att godta nyhetsbyråernas material utan kontroll. Det förutsätts att det redan är kollat. Samtidigt är dessa nyhetsbyråer bantade på personal och har inte heller, som tidningar, något krav på sig – eller ambition – att berätta sanningen. De refererar i stort sett bara vad folk säger.

Nyheter eller propaganda och PR?

Den andra stora leverantören av nyheter är PR-byråer eller storföretagens PR-avdelningar. De ordnar inte bara presskonferenser och släpper press-releaser utan riggar också pseudo-händelser och opinionsgrupper för att belysa särskilda områden och få publicitet. Expertuttalanden som bekräftar PR-byråns intressen och rena lobbykampanjer organiseras för att få lagändringar till stånd och påverka politiker. Utvecklingen i Storbritannien har sedan 80-talet gått mot ökat utrymme för PR-byråer och nu finns fler PR-folk än journalister. Inte bara företag använder PR-byråer utan också i hög grad regeringen och politiska partier.

CIA hade en omfattande informations- och desinformationsapparat under kalla kriget men den krympte efter murens fall. I samband med 9/11 har den därefter byggts upp igen och har länkar till försvarsdepartementets informationsapparat. Liknande organisationer har byggts upp i allierade stater i Mellanöstern och Västeuropa inklusive Storbritannien. Rapporteringen från invasionerna av Afghanistan och Irak och om islamistisk terrorism har, menar Davies, färgats starkt av inflytandet från både öppna och hemliga statliga informationskanaler. Dessa betraktas också allt som oftast som helt säkra källor. Det är alltså säkert att referera till regeringskällor i den meningen att tidningen då inte behöver stå till svars för vad den påstår om det senare skulle avslöjas som falskt. Vilket sällan sker eftersom den undersökande journalistiken är en tynande journalistisk gren.

“More often, the rules of production of the news factory themselves impose their own demands as media outlets pick easy stories with safe facts and safe ideas, clustering around official sources for protection, reducing everything they touch to simplicity without understanding, recycling consensus facts and ideas regardless of their validity because that is what the punters expect, joining any passing moral panic, obsessively covering the same stories as their competitors. Arbitrary, unreliable and conservative. Most worrying, however, this flow of falsehood and distortion through the news factory is clearly being manipulated, by the overt world of PR and the covert world of intelligence and strategic communications” (Nick Davies “Flat Earth News”)

Davies har förstås tonvikten i sin granskning av media på Storbritannien och i viss mån USA. Kan då hans kritiska observationer och teser överföras till den svenska mediala scenen? Jag vill mena att de kan det och den som vill veta varför får ge sig till tåls till imorgon då jag har för avsikt att komma med del 2 av detta inlägg om medias förflackning.